Saker jag gjort då jag varit som mest desperat:

Druckit flera liter grapejuice

Knaprat vitaminer

Knaprat Efamol

Provat bisolvon innan ÄL

Kännt på livmoderhalstappen ca 20 ggr/dag

Stått på huvudet efter sex

Healing

Igår tog jag den sista Lactal:en! Nu behöver jag bara använda en annan kräm 2 ggr i veckan. Nu börjar istället oron för att bakterien inte ska ha försvunnit, eller ännu värre, att det inte ska funka ändå. Men de tankarna slår jag bort!

Mitt nya positiva jag säger till mig att jag ska ta vara på allt positvt och snällt som L sa vid mitt senaste besök. Detta kommer att ordna sig. Snart kommer också vi få vara lyckliga på riktigt.

Flera ggr har vi trott att vi lyckats för att senare inse att alla symptom berodde på mens eller hormonsvängningar, så jag har fått smaka på känslan av att ha lyckats. Men bara nästan. Det är svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas. Att få duscha på morgonen utan att vilja gråta en skvätt.

Att få glädjas åt andras graviditeter och kunna bete sig som folk igen.

Vi ska också få överaska våra familjer på ett roligt sätt när vi berättar om graviditeten. Mest av allt längtar jag till att få berätta om vår kamp. Att vi igentligen ville ha barn för ett år sedan... Vilken lättnad det kommer att vara.

Jag längtar!