Direktlänk till inlägg 21 juli 2010
Nu kom den. Jag visste det men ändå gör det så jädra ont i själen när man väl ser de första dropparna. Jag förstod det på mensvärken som precis som förra gången satte igång 8 dagar efter ägglossningen. Vi visste det eftersom vi kände det på oss. Fan, tänk om jag inte kan bli med barn?! Det känns som om det aldrig kommer att lyckas. Jag kommer aldrig att ha några graviditetssymptom som alla andra hela tiden pratar om. Jag kan inte SE mig själv som gravid...Jag kan inte ens drömma om att vara gravid längre. Allt det där som var så självklart för 11 månader sen.
För några nätter sen bad jag till Gud (som så många ggr förr). "Snälla gode Gud, låt mig få drömma om hur det blir med min graviditet i framtiden". Den natten drömde jag om att E´s minsta syster var gravid...
Vi har pratat om att berätta för E´s familj. Det spelar ingen roll längre vilka som vet om att vi har problem. Jag har hela tiden varit emot det eftersom det på något sätt skulle göra hela denna sjuka mardröm sann. Vi ville spara på vår hemlighet och kunna berätta om graviditeten på ett roligt och överaskande sätt. Allt det där spelar ingen roll nu. Nu vill jag bara att de ska veta att vi längtat och försökt i snart ett år, att vi har problem och att vi inte mår så himla bra just nu. Jag vill ha förståelse. Jag vill att alla ska veta så att vi inte måste bära på det här ensamma längre. Fan, jag är så less på att se ledsen ut och gömma mig ensam hemma när det är som värst.
Försök nr 2 efter att vi blivit friska, månad 11 har officiellt gått åt skogen.
Mensvärken borde sätta in vilken sekund som helst. Fy fan för att behöva må såhär.
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
31 |
||||
|