Väntar fortfarande på att mensen ska komma igång nån jädra gång. Har dragits med en jobbigt krampaktig mensvärksliknande värk i magen i över en vecka nu, och betyder det att mensen ska komma så får den ta och göra det nu!

Men allt är som vanligt efter en lätt färgad flytning imorse.

Idag sitter jag (tack och lov) ensam på jobbet, så jag passade på att koppla bort alla jobbiga tankar på lunchen och åkte på en shoppingtur. Det var kanske inte så lyckat att behöva trängas med alla glada nyblivna mammor och deras bäbisar, men jag hade blivit tokig om jag suttit kvar framför datorn hela dan. Nu återstår bara att finna något att sysselsätta mig med tills E kommer hem klockan 10 ikväll. Den enda som finns "ledig" är mamma, men hon är så jobbig att ha att göra med när jag mår så här. Hon bagitelliserar allt och säger "på´t igen" eller något annat som gör att jag inte tror hon förstår mig och min oro...

Skulle verkligen behöva min syster nu, men jag har absolut ingen aning om hur jag ska berätta för henne om allt som varit. Vill inte sitta och böla framför henne och förstöra hennes bäbislycka. Skulle vara så otroligt skönt att bara skicka ut ett mail som förklarade allt för alla som behöver veta. Herregud, hur inleder man ett samtal med sina svärföräldrar som förklarar att vi har problem med att skaffa barn? Bjuder man på middag eller säger man det på telefon?!

Det jobbigaste är att jag sett att E´s mamma och pappa har liksom gett upp hoppet om oss. Dom fokuserar på E´s minsta syster som sagt till dem att hon försöker. Känner jag dom rätt så tror dom säkert att jag inte vill ha barn än och det känns tungt när jag så hemskt gärna vill det! Jag tänker inte på något annat. Min kropp skriker efter det. Men det är ingen som vet något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...