Tisdagskvällen tillbringades med min fina vän M, min syster och deras två barn. Det var jättemysigt som vanligt, men ett skolexempel på hur man kan utsätta sig själv för situationer då man känner sig som tredje hjulet. Det kändes så fånigt att gå ut på prommenad med dem och deras vagnar, att gå lite bakom som ett fån som inte kunde tillföra något till konversationen om deras bäbisar.

Båda två såg till att jag fick hålla i en bäbis nästan hela tiden, vilket fick mig att känna mig som någon de måste ta hand om, någon det är synd om.

Jag har inte berättat för min syster, men hon måste nästan ha förstått. Sist hon besökte oss så gick hon in i vårt sovrum för att amma. Där inne låg det tre termometrar och några ägglossningsstickor. Vet inte om hon såg stickorna, men vem har tre termometrar på nattduksbordet?

Det är några som tycker att vi ska berätta för våra föräldrar och det skulle jag gärna göra. Det är bara det att det finns inget bra tillfälle att göra det på. Hur och när ska man säga något sådant?