Jag tränade igår och fick med mig en kompis som ville prova på. Hon och jag har inte varit vänner så länge men vi fann verkligen varandra direkt. E är vän med hennes sambo så vi fyra är tillsammans ofta och brukar åka på semester ihop. Det är jättehärlig och avslappnad realtion vi har, mycket eftersom vi vet att de inte plannerar barn än på några år. Men så igår efter träningen när vi stod och pratade vid bilarna så sa min vän, i kallar henne R, att hon kände sig så trött på sistone och att hon alltid är hungrig. Jag tänkte ju såklart på en gång "hon är gravid!" och blev helt kall.

Vår härliga vänskap skulle nog inte överleva om dom blev gravid innan oss, tyvärr. Nu är hon ju inte gravid och dom har inte varit tillsammans så länge, men hon är några år äldre och jag vet att hon är väldigt barnkär.

Visst det hade varit ok om sånna här saker bara händer någon gång ibland, men det händer HELA tiden. Tänk vad skadad jag har blivi! Min första reaktion till allt nuförtiden är att personen ifråga är på smällen. Jag tycker själv att jag är duktig på att tänka på annat när jag inte är hemma bland alla stickor och tempmätare, men så händer det något och självklart är det dom tankarna som ligger under ytan och pyr. Någon ser lite rundare ut, någon ska vara chaufför på festen, någon skriver att de har världens bästa dag på facebook... och min gravidradar går igång på fullt alarm. Det är så tydligt att det är det här mitt liv kretsar kring just nu.

Jag har blivit skadad in i själen. Tänk om man bara kunde gå runt med ögonbindel hela dagarna och bara koncentrera sig på sig själv. Vad mycket enklare allt skulle vara. Det är ju bara att inse, de kanske blir gravida före oss, det kommer säkert fler gravidbesked snart och inget blir bättre av att jag är rädd hela tiden.

MIN situation är ju den enda jag kan försöka påverka.