Dessa två har vi köpt:

Och dessa två insisterar mamma på att köpa till oss:

www.stylinonline.com/onesis

Igår klickade vi hem våra första bäbiskläder. Det är två st bodys som vi haft ögonen på väldigt länge, en olivgrön med green lanterns emblem på och en röd med ett flashmärke. Hur fina som helst! (Både jag och E är lite nördiga av oss)

Jag tror inte att det här kommer att ge oss otur, tvärt om. Det känns mysigt och hoppfullt att ha köpt dom. Någon gång kommer ju vårt barn att få ha på sig dom där kläderna   Det känns bra att tänka så. 

Igår begav jag mig till staden för att träna ett pass i dojjon. Det började ganska bra men på slutet hade jag verkligen ingen ork alls! Det var nästan pinsamt eftersom jag masade mig in sist av alla när vi fysade och fick nästan ingen luft. Jag som brukar vara bäst tränad av alla. Kanske är det så att jag inte insett hur mycket jag försummat träningen pga allt det här med bäbisverkstaden. Iallafall så var jag HELT slut när jag släpade mig ut från lokalen.

I bilen på vägen hem började det göra väldigt ont i sidan på vänster bröst. Det kom som ilningar lite då och då. Har inte varit med om det förut. Jag har ju längtat efter att få sådär "öm i brösten" som alla verkar vara innan mens eller vid graviditet. På sin höjd har jag haft ont i bröstvårtorna men inte i själva bröstet, och inte såhär. Så jag blev glad för att ha ont. (Knäppt jag vet)

Ilningarna satt i hela kvällen och innan jag somnade. Jag bad till Gud att det skulle fortsätta när jag vaknade och att det skulle "sprida sig" till andra sidan också. Man har ju läst om att ett tidigt graviditetssymptom är att man får JÄTTEont i brösten och jag har alltid velat uppleva det. Avsaknandet av symptom, till och med skensymptom har gjort att jag känns det som om jag alldrig kan bli gravid...

När jag vaknade imorse gjorde det inte ont längre men nu har det kommit tillbaka i vänster bröst igen. "Snälla Gud, låt mig få så ont att jag behöver alvedon"

Jag har kommit ifrån bloggen litegrand på sista tiden och har varit dålig på att uppdatera den. Det beror på att mitt liv inte är så himla intressant men också på att jag försöker hålla tankarna ifrån allt som har med vår bäbislängtan att göra.

Jag är fortfarande inne och läser andras bloggar, det kan jag inte hålla mig ifrån, men jag har dragit mig för att uppdatera min egen. På något sätt känns det som om jag vill distansera mig ett tag från allt jag känner och skriver. Som om jag kan ge mig själv otur genom att beblanda mig med mina negativa tankar som jag ibland plitar ner här. Men nu har jag tagit mig i kragen, så här kommer en uppdatering av vårt liv de senaste veckorna:

Jag och E går bara omkring och väntar. Ägglossningen kom som vanligt och tiden kring den kändes bra och avslappnat. Vi lyckades för en gångs skull ha bra sex, inget påtvingat alls, sånt som får en att säga efteråt "det är sånt här sex som skapar barn". Vi nöjde oss med några ggr runt äl, sen fick det vara. Vi var positiva och inte alls rädda så som vi brukar vara. Vi gjorde det vi kunde, nu var det upp till någon annan. Ödet kanske...

Men som vanligt kommer veckan innan bim och man blir nojjig och inte alls sådär skönt avslappnad som man nyss varit. Jag irriterar mig på att magen gör ont, det är ju inte bra! Nästa sekund är jag rädd eftersom jag inte har några symptom, så ska det ju inte vara! För att inte nojja allt för mycket  försöker vi planera in en massa saker men det går ju inte att koppla bort tankarna.

På sista tiden har vi haft en sån otrolig otur också..! Vi har blivit av med pengar på konstiga sätt, saker vi köpt har kommit på villovägar, dyra saker har helt plötsligt lagt av och ingenting har bivit som vi planerat. Om allt är som det brukar så betyder detta att något bra kommer att hända... Det låter ju konstigt men läs vidare så ska jag förklara:

Det är nämligen såhär det funkar för mig och E:

Om vi får för oss att köpa en ny bil så går något av samma värde sönder i samma veva, det slår aldrig fel. Har vi tur och råkar köpa en vinstlott så lovar jag att det kommer en räkning på den summan i posten. Något bra har alltid fört någonting dåligt med sig. Vi har helt enkelt accepterat att det är så för oss.

Nu har det varit tvärt om i några veckor... och vi hoppas ju såklart på att allt skit händer eftersom vi kommer att få en bäbis istället. Jag ger gärna upp mina jordliga ting för att få bli gravid. Ta huset, bilen och mitt jobb, det spelar ingen roll längre. Kom igen nu oturen! För något bra och fantastiskt med dig nu! 

Idag ska svärmor vakta vårt hus hela dagen. Det kommer en stor leverans med byggmaterial och varken jag eller E kunde stanna hemma från jobbet för att ta emot dom. E´s mamma är städoman och föredetta städtant så jag är manisk med att alltid ha det väldigt städat hemma när hon är på besök. (Övriga dagar ser det ut som ett bombnedslag).

Imorse sprang jag runt som en galning och gömde allt som vi inte vill att hon ska se. Koppen och sprutan, ägglossningstest, bilder på ägglossningstest på datorn, termometrar och recept mm. Ändå kommer jag på mig själv med att ha glömt saker framme. På mitt nattduksbord ligger det kvar en termometer och på toaletten ligger bäbisvåtservetterna framme. Tror också att det sitter ett recept på kylen, men texten går nog inte att läsa tack vare tant L´s fina handstil :). Om man öppnar skåpet på toaletten ligger det en ask pergotime vid min tandborste.

Jag tror faktiskt att jag medvetet glömde att plocka bort dom där sakerna. Det vore på något sätt skönt om hon satte ihop två och två. Samtidigt vill jag hålla kvar vår möjlighet att kunna överaska med ett bäbisbesked någon gång framöver...Förhoppningsvis snart!

Idag har varit en otroligt stressig dag med hundra arbetsuppgifter som ska vara färdiga hellst igår. Jag och min mamma tog oss ändå tid att hälsa på min syster och hennes son på lunchen. Det värmer så väldigt mycket när han skiner upp så fort han ser mig. Jag har varit så mycket hos dom att han genast känner igen mig och vill komma till mig. Min syster brukar säga att jag är hans favorit :). Allt detta har gjort att jag kopplat bort tankar på om vi kommer att lyckas denna gång eller inte. Det blir nog svårare ikväll då jag och E ska sitta ensamma i vårt stora hus och göra ingenting, men jag ska försöka styra tankarna åt det positiva hållet.

Min moster hade väldiga problem att bli med barn. Hon fick ett missfall och två utomkveds som ledde till att hon var tvungen att operera bort ena äggstocken. Trots detta så vägrade hon tänka negativt och såg det som självklart att det skulle funka någon gång. Idag har hon två jättefina barn. Hon vet numera om vår situation och det första hon sa var "men det kommer att gå bra! Självklart".

Tror det ligger mycket i vad hon säger. Man kan nog påverka lite med tankens kraft. Iallafall så väljer jag att tro det. Ska jobba mer på att se mig själv som gravid och göra planer för hur vi vill ha det.

Min mamma hade läst någonstans att en anledning till att ett par har svårt att få barn ibland kan bero på en brist på D-vitamin. Tänkte läsa på mer om detta. Tydligen räcker det med att sätta sig i solen ca 15 minuter mitt på dagen för att fylla på det dagliga behovet. Vet inte om jag tror att det ligger såå mycket i det där, jag menar då skulle det bo fler barnlösa par i Norden än i de sydligare delarna...

Har också hört att det är bra med E vitamin då ägget ska fästa så jag knaprar sötmandel hela tiden på jobbet. Otroligt äckligt efter ett tag, men vad gör man inte ;)

Ikväll blir det chips och dipp i soffan framför en dålig film. Kan bli hur bra som hellst :)

Jag har blivit så mycket bättre på att släppa tankarna på bäbisar och symptom att jag tillochmed glömde att kolla bloggen det första jag gjorde imorse. Men så halkar man tillbaka ändå tillslut. Som nu :). Men man blir ju så glad när man får en fin kommentar eller ser att någon man följt lyckas till slut.

Anledningen till att jag är så avslappnad nu är att det känns bra att vi prickat ägglossningen denna gång och att det inte finns så mycket mer vi kan göra för tillfället. Vi får sätta vårt hopp till att vi hamnar inom den 25-30% chans vi har att lyckas per ägglossningstillfälle helt enkelt.

I helgen drar jag och E igång med att slutföra ett stort projekt i källaren. Ett rum ska omvandlas till ett relaxrum, ett projekt som pågått under en längre tid. Äntligen kommer en leverans med saker som gör att vi kan fortsätta. Väldigt lägligt eftersom det får mig att tänka på andra saker än det som kretar i skallen för jämnan.

Jag har bestämt att om vi lyckas inom några månader så ska jag beställa en superfin body som jag haft ögonen på länge. Isåfall ska jag beställa två st och ge den ena till min kollega som får sitt barn i Februari.

Nu går temperaturen upp, vilken bekräftar det tant L såg på VUL igår. Ett ägg har släppt från vänster äggstock och än en gång så inleder vi den här jobbiga "vänta-på-symptom-tiden". För att få dagarna och gå utan att tänka så mycket på det, förutom när jag tempar på morgonen, ska jag sysselsätta mig med något varje dag.

Ikväll ska det bakas till min systers sons dop. Jag ska köpa en jättefin gåbil till honom i doppresent. Detta måste jag få gjort idag. Det är en retro taxibil i plåt och ser ut såhär:

Jag och E har sedan länge suktat efter en gåbil i plåt som ser ut som en gammeldags polisbil. Den har vi tänkt köpa till vårt barn, därför får min systers barn denna.

Resten av veckan ska jag ägna åt träning och städning av huset. Jag har blivit ganska bra på att koppla bort de jobbiga tankarna nu. Ser också fram emot en weekend på spa i November med ett av våra närmsta kompispar.