Sitter på jobbet och försöker förbereda mig på ett möte med min höggravida chef. Min syster såg direkt igår att något var fel och var på mig flera gånger och ville prata om det. Om det syns så otroligt fort hur pissigt jag mår så vet jag inte hur jag ska kunna lura någon idag. Jag känner mig väldigt tom och arg, inte alls på humör att försöka se glad ut. E som är ledig idag sa att jag ska tänka på att han och jag är synkade. Får väl försöka tänka mig bort till honom när det blir jobbigt.

Imorse överaskades både jag och E av att mensen kom, två dagar för tidigt. Det har aldrig hänt förut och jag var absolut inte förberedd. Förhoppningsvis är det knas på bara denna cykel eftersom vi gick en vecka över tiden och fick ett tidigt missfall förra gången. Mensen beter sig inte riktigt som den ska idag heller. *Äckelvarning!*  Tycker jag blöder mycket mer än vanligt och det är som små blodklumpar/gryn i det *ursäkta de äckliga detaljerna*...

Fastän vi inte satt något vidare hopp till detta försök så gjorde det nästan lika ont i själen som det alltid gör. Jag kurade ihop mig i E´s knä och grät någon timme på morgonen och sen var det dags att träffa en massa vänner för att spela fotboll. Det var bara att trycka i sig två alvedon och bita sig i läppen några timmar. Ikväll blir det inte bättre då vi måste på en middag med syster och hennes bäbis. Imorgon kommer min höggravida chef på besök på jobbet och kommer antagligen börja prata graviditet med min kollega som ska bli pappa i Februari... Inte så roliga dagar framöver alltså.

Det som känns mest pissigt just nu är inte så mycket att det gick åt helvete denna gången, det är att vi ska få börja med Pergotime. Vi har alltså kommit så långt att vi måste ha hjälpmedel. Vi är inte lika fertila som andra. Vi som vill ha tre barn... hur ska detta gå? Önskar det vore Torsdag så jag kan börja äta tabletterna och bara gå vidare. Det känns inget vidare nu.