Jag förstår inte hur min moster, som är den enda i släkten som gått igenom samma sak, inte kan visa mer förståelse än hon gör. Hennes knep att ta sig igenom sin ofrivilliga barnlöshet var att förneka att hon hade problem och fortsätta som vanligt. Men hon måste ju ha kännt samma äckelkänsla när alla andra runt omkring blev med barn hit och dit?

I Lördags var jag och familjen på kalas hos min moster, vars dotter fyllde moppe. Jag blev placerad vid samma bord som min syster, hennes sambo och min moster. Hela tiden pratade min moster på om hur det var att ha en bäbis och vad lycklig man är. Det värsta var när hon frågade när min syster skulle skaffa sitt andra barn! Hur kan hon sitta och prata om sådant när jag sitter där? När jag och E får kämpa för att få vårt första barn, hur kan hon tro att jag vill sitta och höra på när min lillasyster planerar att bli gravid igen?!

Är det möjligt att en person som varit ofrivilligt barnlös inte känner och tänker på samma sätt som oss andra? Jag har då inte stött på någon i bloggvärlden som inte varit precis som mig. Kan det vara så att hon verkligen inte tror att det är jobbigt för mig att höra sådana saker eller har hon helt enkelt glömt bort hur det var? I vilket fall som helst så gjorde det kalaset till en pina och jag såg nog ut som en surkärring hela kvällen.

Det är en vecka sedan ägglossningen och jag var så himla duktig på att känna mig glad och lugn efter besöket hos L. Allt var ju bra med både mig och E. Nu har den nya informationen om att spermieprovet kan vara missvisande fått mig på dåligt humör. Nu är jag rädd och orolig igen...Skit också!

 

Miss Baglady

22 november 2010 20:12

Vissa människor förstår nog bara inte andras känslor. De har liksom noll empati. Otroligt korkat om man frågar mig. Att prata om det sådär. Stackars. Hoppas det går bra för er snart. KRAM

http://baglady442.wordpress.com

EVL

23 november 2010 13:07

Verkar som om det är svårt att riktigt förstå vad psykiskt jobbigt det är att vara ofrivilligt barnlös. Hon måste helt enkelt ha glömt bort det. Men som du säger så borde hon fatta att det är jobbigt för mig.

Tack! Kram

 

Candra

23 november 2010 09:13

Tror och hoppas att du inte behöver vara orolig alls och det här med din moster får du förtränga, hon verkar ha glömt hur det var helt och hållet eller så kanske hon inte upplevde det som jobbigt!?

Hur länge försökte dem och fick hon gå igenom allt som du/ni nu går igenom med piller och maratonsex. Min mamma hade oxå problem med att skaffa barn och fick en massa missfall men jag tror inte att dem fick göra en massa undersökningar eller få piller utskrivna, spola äggledarna eller slänga upp muttan framför en annan karl varannan vecka. Stressen är nog annorlunda idag men hon borde ju ändå fatta att det är jobbigt.

Kram till dig i alla fall

http://hizukiblogg.cryptorize.com/#home

EVL

23 november 2010 13:06

Tack Candra, det hoppas jag med! Ska försöka lita på vad tant L säger. Hon har ju så mycket erfarenhet.

Ang min moster så försökte hon i ett år med sin dåvarande pojkvän. Det funkade inte och de gjorde slut. Ett år senare träffade hon sin nuvarande och de försökte också länge. Hon råkade ut för missfall och två utomkveds som gjorde att hon var tvungen att operera bort sin ena äggstock. De blev erbjuden IVF men vägrade eftersom hon inte ville tro att de hade problem. Hon har varit med om mycket, men kanske inte samma stress på samma sätt som nu...Ska försöka ignorera det hon säger.

Kram!

 

minutredning

23 november 2010 16:30

naej, bor inte nära sundsvall.. bor nere i blekinge.. ja ska till min gyn på torsdag nästa vecka å följa upp missfallet så allt har kommit ut.. så ska ja prata lite med honom om alternativ med...

http://minutredning.bloggplatsen.se

EVL

23 november 2010 20:00

Oki, hoppas allt ordnar sig! Kram!

 

M

23 november 2010 17:10

Vad tråkigt att hon inte kan vara lite smidigare. Hon om någon borde ju verkligen förstå hur jobbigt det är att gå igenom något sånt här. Men det finns alltid sådana människor som har noll empati...tyvärr. har också råkat ut för några stycken, där jag har berättat att vi haft svårt att få barn. Deras svar var då att: " Ja, jag blir med barn bara min man viftar med kalsongerna framför mig" Ja, tack....precis det jag ville höra just då!!

Kram!

http://myhartfordhome.blogspot.com

EVL

23 november 2010 20:00

Ja, har också fått höra några sådanna hjärndöda kommentarer. Man undrar ju vad som gömmer sig bakom pannbenet på vissa.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...