Sitter på jobbet, förkyld och lite nere. E ligger hemma och hostar och jag önskade så innerligt att jag skulle ha feber imorse så att jag fick ligga kvar i sängen. Men det verkar som om min kropp tycker om att jäklas med mig. I flera dagar har jag mått bra på morgonen för att gradvis bli sämre och sämre. På kvällarna har jag legat med frossa och huvudvärk i soffan och sagt "imorgon måste jag vara hemma". Sen vaknar jag dagen efter med bara lite ont i halsen... går till jobbet och efter lunch kommer förkylningen krypande.

Jag har inte fått tag på tant L och hon har heller inte ringt tillbaka. Kanske är det inte meningen att jag ska åka dit innan besöket hos TF i början av Februari. Det känns nästan som att jag gett upp nu innan utredningen, även fast det snart *nästa vecka* kommer en möjlighet att lyckas själva. Kanske är det den klumpiga kommentaren från Homeopaten som gjorde mig rädd, eller så är det kroppen som vet att det inte kommer att funka. Kanske orkar jag inte engagera mig just nu.

Känner att den där resan till Stockholm med E veckan efter vårt första besök hos TF är otroligt välkommen. Jag ska verkligen försöka koppla bort tankarna på barn och bara mysa. Ska försöka att inte tänka på den senaste gången vi var i den lägenheten då mensen dök upp sent på Bim och förstörde hela resan. Jag ska inte titta år leksaksaffärer, barnvagnar eller gravidmagar.

För E´s skull ska jag försöka vara normal och glad. Vi har ju iallafall anledning att fira. Vi kommer att fira både E´s födelsedag och att vi varit tillsammans i 9 år.