Jag och E kunde sätta vårt hopp till ett sista försök innan utredningen i Härnösand drar igång. Vi kunde också känna oss ganska lugna med att min menscykel stabiliserat sig och inte var så lång längre.
Så vad händer? Jo, ägglossningen kommer inte och mensen kommer att bli över 37 dagar. Det är som om det måste finnas något varje månad som vi ske behöva oroa oss över... Varför är ägglossnignen försvunnen nu då? Kan det bero på att vi åt Pergotime förra månaden? Har jag en folikel som inte sprack som sitter kvar och förlänger mensen? Har jag PCO? Vaf*n är det som händer?!
Mamma försöker trösta och säga att jag ska släppa alla tankar på barn och bara vänta tills tiden hos TF, tills utredningen är klar. Men hon förstår inte, jag är så trött på att bara gå runt och vänta hela tiden. Vi har ängnat 1.5 år åt bara det. Vi borde ha ett litet barn hos oss nu.
Jag fick tag i tant L igår och berättade våra problem. Hon sa "kanske kom ägglossningen tidigare och du kanske är tidigt gravid. Det kan bli graviditet eller mens.Ta ett graviditetstest när mensen skulle ha kommit".
Visst, för ett par som inte har panik i bäbisvärkstaden kanske det skulle finnas en chans att bli gravid om ägglossningen kom tidigare. För oss är den chansen nästan lika med noll. Att ha sex för att det är kul och skönt existerar nästan inte längre. Vi fick till det halvspontant en gång för 12 dagar sedan, dvs CD8...
Candra
21 januari 2011 10:53
Hopplösheten känns närmare än hoppet och allt alla säger kommer inte att hjälpa dig eller mannen. Jag hoppas att det har blivit något och jag håller mina små tjocka tummar tills dem somnar så tänkt dig in i detta.....badkar, bubblor, gott vin, ansiktsmask, pedikyr och manikyr och så avslutar du kvällen i soffan invirad i badrocken och med en fruktsallad i näven.
Kram
http://hizukiblogg.cryptorize.com/#home
EVL
21 januari 2011 16:09
Mm så är det. Försöker vara positiv men de där jäkla negativa tankarna hoppar alltid på en när man minst anar det. Låter som en underbar kväll det där. Ska försöka att uppfylla den :)
Tack så mycket för att du håller tummarna vännen! Hoppas det känns bättre i armar och ben snart.
Kram
Åren går
21 januari 2011 10:54
Jag vet att det är svårt att släppa tankarna. Men efter utredningen så kommer det ju säkert hända grejer, nya steg, nya planer och behandlingar. Inte längre bara väntan utan konkreta åtgärder med bra chanser för att lyckas. Pepp pepp! Ge inte upp! :-)
Jag är livrädd att tappa bort oss och vårt sexliv, särskilt när man hör att det för vissa verkar svårt att få igång det igen efter att man fått barn. Jag tänker att förutsättningarna kanske är lite bättre om det har fungerat bra innan man blir gravid? Lättare sagt än gjort, jag vet! Men ändå viktigt att komma ihåg varför man är tillsammans och att man kan hitta åtrån till varandra trots alla motgångar. Kram
http://arengar.wordpress.com
EVL
21 januari 2011 16:07
Tack för peppningen :) Det både behövs och hjälper. Ja visst är det så att det kommer att kännas bättre när det verkligen händer någonting.
Jag är också rädd för det men det är säkert så som du skriver att man lättare hittar tillbaka till det om det funkat bra innan. Om man bara försöker hålla kvar kärleken till varandra och inte går igenom sorgen var för sig så löser det sig nog. Jag tycker att vi växt ihop mer av detta, vilket iallfall är något positivt med allt elände. Hoppas ni gör det också.
Kram
Min längtan
21 januari 2011 14:59
Men att det alltid ska vara någonting.
Jag hoppas givetvis att tant L har rätt i det hon sa, att det kanske är en tidig graviditet.
Men det är som jag brukar säga här hemma; en förutsättning att man har sex!
Vet exakt hur det är.
Kram fina fina bloggvän och trevlig helg!
http://minlangtan.bloggplatsen.se
EVL
21 januari 2011 16:03
Ja visst är det så! Man får aldrig bara vara glad och positiv verkar det som...
Ja det skulle vara underbart om det var så men chansen är som sagt ytterst liten.
Kram på dig med! Trevlig helg.
Malin
21 januari 2011 15:34
Vi sitter i samma sits låter det som!
Men vi har inte fått för någon utredning än.
Det är såå jobbigt att ha bebislängtan!
Kompisar runt omkring får barn hit & dit medans en annan "försöker"!
Och när det gäller sex så känner man ibland att det är ett "måste" ibland är det ens inte gött men man måste eftersom man vill så gärna ha barn :/
EVL
21 januari 2011 16:04
Hej Malin,
Ja precis så är det. Och vi är inte ensamma, hör i bloggvärlden finns det väldigt många fina människor som går igenom samma sak.
Hoppas ni lyckas snart!
Kram
M
21 januari 2011 19:38
Vill inte låta elak nu men jag tycker inte du ska lyssna så mycket på tant L. Visst hon är jättebra på att peppa och säga att det kommer bli barn alldeles strax, men hon är mer snäll än läkare tycker jag. Ta tag i det här med utredningen på riktigt och spill ingen tid med hennes mirakel kurer. Jag är nu i efterhand övertygad om att det bara va bluff. hon hävdade ju att jag hade bakteriell vaginos och borde bli gravid direkt efter avslutad kur. Öh nej, tror nog inte ens att jag hade det! Visst är det härligt att bli peppad av henne men jag tror nog att ivf är det rätta för er ! Ta inte detta på fel sätt nu. Jag önskar verkligen att ni får lyckas och att ni får sätta igång fort !
Kram M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
EVL
21 januari 2011 23:40
Jag förstår vad du menar M, får också känslan ibland av att hon är mer entusiastisk än säker på det hon säger. Bakteriell vaginos vet jag att jag hade eftersom jag i efterhand insett att jag hade flera symtom på det och att min menscykel blev kortare... sen vet jag inte om jag tror på att det "bara sitter i huvudet" som hon säger.
Ska verkligen bli skönt att få en annan läkares åsikt och synpunkt. Tant L kan jag gå till för peppning och andra undersökningar. Tror de båda läkarna kan bli en bra kombination.
Jag förstår absolut vad du menar. Tar inte alls illa upp. Tack, hoppas också att det går fort fram nu, är så trött på att vänta.
Kram!