Efter att jag ringde pappa på morgonen och fick veta att flera av hans kollegor har magsjuka tog min rädsla nya höjder. Pappa är min följeslagare inom kampsporten och nu vågar jag inte träna på ett tag om han ska dit. Känner att min rädsla börjar bli handikappande så jag letade lite på nätet och beställde hem två burkar av biobics plus. Det är råmjölk som ska hjälpa till att hålla en bra balans i magen.

Här kan man läsa mer och beställa gratisprov och burkar med 60 tabletter. Hela Januari är det billigare, 100 kr istället för över 200 i andra butiker.

Det var ingen som lyssnade på mina varningar och nu ligger även moster och hennes yngsta i magsjuka efter att de var barnvakt åt min systerson. Det var fem dagar sedan de var sjuka men tydligen smittar lillpojken fortfarande. Idag kunde jag ta egen bil till jobbet men jag bävar inför resten av veckan då jag måste samåka med mamma som inte heller kunde hålla sig borta. Hela natten drömde jag om magsjuka och vaknade flera ggr av att jag hade påhittat ont i magen. Då jag kom till jobbet såg jag att min ena kollega som så bildligt beskrev hennes sons kaskadspyor i fredags har kommit till jobbet fastän ungen inte är bra än! Hon fattar tydligen inte att hon kan smitta ner allihopa! Fanns det en dunk handsprit i närheten hade jag strippat och jobbat hela veckan innifrån den. Så jobbigt att vara fobiskt rädd för något.

På tal om rädd för något så har ägglossningen fortfarande inte dykt upp. Har använt upp 21 test från testlagret *tur att de är billiga* och inte en tillstymmelse till stegring. Nu fick jag igen för att jag sa att ägglossningen alltid kommer. Tydligen kan den bara skita i att göra det. Hoppas bara att jag får nån typ av mens CD31-33 så att jag slipper mina gamla 40-dagarscykler. Börjat bli rädd att det är något fel typ pco eller pcos. Kan man ha det fastän alla värden är normala, äggstockarna ser bra ut och man har en annars ganska jämn cykel med regelbunden ägglossning?? Jag blir tokig, skönt att det "bara" är 9 dagar kvar tills vi ska till TF. Just nu känns det som om han är vår räddning...det är han kanske också.