Har ägglossningsvärk i äggstockarna och mycket äl-flytningar. Trodde värken berodde på undersökningen men det sitter fortfarande i. Undrar vad kroppen håller på med? Tänker den släppa äggen nu på CD32 fastän slemhinnan inte är mogen längre?! Tack så mycket för den kroppen. Schysst!

Tack för alla fina kommentarer jag fick på mitt senaste inlägg. Skönt att veta att det finns folk som bryr sig om hur det går för oss.

Idag känns det kanske lite bättre. Direkt efter besöket mådde jag jättebra över att vi var på gång. På kvällen kom alla känslor krypande när jag började tänka på vad detta innebär. Det slutade med att jag låg och grät ensam i soffan tills E kom hem. Jag vet att det är bra att ha koll på vad som är fel, men jag kunde ändå inte riktigt släppa känslan av att jag är boven i vårt förhållande. Om E hittat en annan tjej att leva sitt liv med så hade han säkert redan haft barn. Jag tänkte också på när vi berättar för E´s föräldrar... att vi inte fått barn när vi ville och att allt var mitt fel. Jag vill vara normal! Jag vill inte ha en hormonstörning. Tänk om jag blir överviktig, får manlig hårväxt eller att mensen försvinner helt!

Är så less på att må dåligt och tänka på sånt här hela tiden. Önskar att jag bara kunde släppa allt och flyta med, men rädslan för vad pco kommer att innebära för oss finns fortfarande i bakhuvudet.

Nu kanske det inte ser ut som om jag är på bättre humör idag men trots all oro så känns det bra att TF sa att våra chanser är goda, att vi inte behöver IVF (som det ser ut nu) och att vi äntligen vet varför det inte funkat. Sen är det som många av er säger: ok att vi kanske måste strula för att få till våra barn. Men det kommer ju att vara värt det!

Så tack för all uppmuntran. Ni är guld värda!