Jag är inte spruträdd men det kändes ändå lite jobbigt när jag väl satt där med sprutan framför magfläsket... Åkte till mormor för att få lite stöd av henne och mamma, därav den vackra duken :) För att fira drack vi alkoholfri champagne som inte blivit uppdrucken sen nyår. Vi skålade för min hälsa, mammas stundande bröllop och mormors skönhet :D En mysig tjejkväll blev det och nu ska jag snart hälsa E välkommen hem och stolt visa upp ett pyttelitet nålstick.

Ps. trodde att jag skulle ha en dos på 75 men det var ju en ynka 37.5 Undrar om det verkligen kommer att visa så mycket på VUL på Torsdag :S

Jag fick tag i TF. De verkar vara nästan helt fullbokade och hade ingen tid för spolning, VUL och spermieprov förens i slutet av Mars. Ett tag såg det ut som om jag inte skulle få börja med sprutorna ikväll! Snäll som de är så klämde de in mig på Torsdag nästa vecka för ett snabbt VUL. Jag ska även lämna ett spermieprov (alltså E´s prov :P). Skönt!

Då kommer ju nästa bekymmer, vad ska jag säga till chefen? Tiden är mitt på dagen och jag kommer att behöva åka dit veckan därpå också. Jag och E var ju precis i Stockholm och tandläkaren kan jag ju inte skylla på längre för då tror hon ju att mina tänder är helt ruttna. Tror inte det är så jättesmart att berätta heller eftersom de försöker få mig fast anställd. Vill inte riskera något på jobbet.

Ett annat bekymmer blir ju E´s prov... Han jobbar hela den dagen och provet måste ju lämnas max 2 timmar efter att den är "gjord". E måste kanske ta ledigt den dagen och vänta på mig hemma, göra provet och åka tillsammans med mig till Härnösand. Eller ska han åka hem från jobbet, möta mig hemma och sen åka tillbaka? Hur lätt är det att köra 6 mil med en tub under armen?

Tur är iallafall att E´s chef vet om vår situation och förstår om han måste vara ledig. Det och att jag får börja med sprutorna ikväll är ett stort pluss!

Hittade den här filmen som förklarar hur det är att vara ofrivilligt barnlös.

http://www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html

Vilken mensvärk jag hade igår! Den gick turligt nog över nästan helt av två alvedon, men varje gång den kom tillbaka var det väldigt obehagligt. Ibland gör det ont bara av att sitta. Ringde till min syster och beklagade mig i väntan på att värken skulle gå över av tabletter för tredje gången. Hon sa att ungefär så (fast ännu värre såklart) kändes hennes värkar när hon skulle föda barn. De höll på i ca 1.30 minuter.

Idag känns det nästan ingenting och det är skönt. Ska få börja med sprutorna ikväll och det var sagt att E skulle vara hjälpa mig. Kom dock precis på att han slutar 22 ikväll så jag får nog göra det själv. Är tack och lov inte spruträdd så det ska nog gå bra. På Söndag har vi kalas eftersom E nyss fyllt 27, det kommer såklart också att krocka med tiden då sprutan ska tas men vi får väl försöka smyga iväg lite diskret. 

TF har inte ringt upp än, men jag lämnade in ett till medelande imorse så de borde ringa närsomhelt.