glömde skriva om den fina kommentaren vi fick av min svärfar i helgen.

 "Vi ställde vår bil bredvid eran, det får ju plats två bilar där vetdu...men ni kanske inte vill ha två bilar? *puffar till mig i sidan*"

Kanske ser ut som en oskyldig kommentar, men jag vet nog så väl vad han menade...

Vad kul att ni gillade idéen om att sammanställa en bok! Ska ta tag i det på en gång tror jag. Har ändå mycket fritid framför datorn när E jobbar sent eller på helgerna. Ni som vill får jättegärna hjälpa till genom att tipsa om inlägg, eller delar av inlägg som skulle passa i boken. Om ni gillar att illustrerera så får ni supergärna göra några bilder.

Det här kan ju bli riktigt bra! Tänk om det kunde finnas en sådan bok på gynmottagningar tex. Iallafall jag skulle känna lite stöd och tröst om jag kunde bläddra i den och se att det finns många andra med samma tankar och känslor.

Återkommer med mer illustrationer och kansk ett förslag på ett upplägg.

den kanske är knäpp, men ni vet ju hur vi brukar säga att de flesta ofrivilligt barnlösa har samma tankar och känslor. Att det inte riktigt går att förstå om man inte någon gång varit med om det?

Jag skulle vilja göra (eller snarare sammanställa) en "bok" där man tar med inlägg  *inte personliga*  som berättar lite hur det är för olika bloggare. Typ dessa kapittelindelningar:

"Vår historia"

"Att berätta"

"Omgivningen"

"Läkare och tester"

"Sorg"

"Glädje"

"Gemenskap"

"Fakta"

"10 budord" (tänkte på ditt fina inlägg här Kix)

"Biverkningar"

"Desperata knep"

"Vardagen"

Sen göra illustrationer till. Man skulle kunna ta med delar av inlägg från många olika bloggande kämpar och sammaställa dom i en och samma bok med illustrationer. Man skulle inte ange varifrån man tagit inläggen eller ta med något som skulle kunna "röjja" bloggarens identitet. Och absolut inte ta något inlägg utan att fråga om lov först såklart! En bok som ger en inblick i hur det är att vara ofrivilligt barnlös och som kan få andra att förstå lite av vad vi går igenom...

Titeln skulle kunna vara "Det är vanligare än du tror - en inblick i barnlöshetens vardag"

Här är en snabb illustration som exempel på vad som skulle kunna komma med i boken:

Vad tror ni. är det kanske en dum idé?

Det gick jättebra att berätta för chefen. Hon förstod direkt och sa hon hade fattat det sen innan. Jag lät nog lite darrig på rösten men jag lyckades hålla tårarna tillbaka. Hon sa att min kollega haft liknande problem och att de lyckades tillslut. Hon håller tummarna och jag kan ta ledigt hur mycket jag vill. När jag är borta ska hon säga att jag åker in till min konsultfirma eller liknande.

Skönt att ha det sagt och att hon var så underbar. Lite jobbigt nu efteråt för nu känner jag mest för att gråta. Undrar hur det skulle gå att berätta för E´s föräldrar, då kan man inte gå därifrån direkt efter att man berättat.... Vill absolut inte sitta och gråta inför dom.

Jag ska prata med min chef om vår situation. Jag har inget bra att skylla mina lediga timmar på längre. Ska försöka få lite ensam tid med henne men det är svårt när väggarna är papperstunna och min kollega som precis blivit pappa jobbar första dagen idag. Alla springer omkring och pratar bäbisar.

Whish me luck!

Jag är inte spruträdd men det kändes ändå lite jobbigt när jag väl satt där med sprutan framför magfläsket... Åkte till mormor för att få lite stöd av henne och mamma, därav den vackra duken :) För att fira drack vi alkoholfri champagne som inte blivit uppdrucken sen nyår. Vi skålade för min hälsa, mammas stundande bröllop och mormors skönhet :D En mysig tjejkväll blev det och nu ska jag snart hälsa E välkommen hem och stolt visa upp ett pyttelitet nålstick.

Ps. trodde att jag skulle ha en dos på 75 men det var ju en ynka 37.5 Undrar om det verkligen kommer att visa så mycket på VUL på Torsdag :S

Jag fick tag i TF. De verkar vara nästan helt fullbokade och hade ingen tid för spolning, VUL och spermieprov förens i slutet av Mars. Ett tag såg det ut som om jag inte skulle få börja med sprutorna ikväll! Snäll som de är så klämde de in mig på Torsdag nästa vecka för ett snabbt VUL. Jag ska även lämna ett spermieprov (alltså E´s prov :P). Skönt!

Då kommer ju nästa bekymmer, vad ska jag säga till chefen? Tiden är mitt på dagen och jag kommer att behöva åka dit veckan därpå också. Jag och E var ju precis i Stockholm och tandläkaren kan jag ju inte skylla på längre för då tror hon ju att mina tänder är helt ruttna. Tror inte det är så jättesmart att berätta heller eftersom de försöker få mig fast anställd. Vill inte riskera något på jobbet.

Ett annat bekymmer blir ju E´s prov... Han jobbar hela den dagen och provet måste ju lämnas max 2 timmar efter att den är "gjord". E måste kanske ta ledigt den dagen och vänta på mig hemma, göra provet och åka tillsammans med mig till Härnösand. Eller ska han åka hem från jobbet, möta mig hemma och sen åka tillbaka? Hur lätt är det att köra 6 mil med en tub under armen?

Tur är iallafall att E´s chef vet om vår situation och förstår om han måste vara ledig. Det och att jag får börja med sprutorna ikväll är ett stort pluss!

Hittade den här filmen som förklarar hur det är att vara ofrivilligt barnlös.

http://www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html