Jag känner mig fortfarande positiv och ganska uppåt. Tänker ta tillvara på det så länge det går eftersom jag vet att det inte behövs mycket alls för att man ska falla ner i det där svarta hålet igen. Tänker glädja mig åt att vi lyckades mysa fyra dagar i rad under ägglossningen och att vi haft en underbar helg tillsammans jag och E.

Trots att det var "måste-sex" så var det faktiskt bra. Vi kanske har kommit över lite av den hemska sexstressen som man alltid upplevde förr...

Ikväll åker vi till svärföräldrarna för att byta till sommardäck. Det är ju lite jobbigt eftersom man blir kall och skitig men upplevelsen blir mest positivt eftersom vi får fika efteråt och vi kommer ut och gör någonting. På Onsdag sätter jag igång och tränar och på Torsdag har jag en date med en av mina bästa vänner. Vi ska ta en tur till Norra berget och fika kaffe på nån stubbe. Hon får mig alltid på så bra humör. Vad fasiken skulle man göra utan sina vänner?