minutredning

20 maj 2011 13:22

känner likadant, det är sånt man hör från familjen... tror itne riktigt dom förstår:/
Kramar

EVL

20 maj 2011 13:34

Det är tydligen oerhört svårt att försöka förstå. Eller så orkar/vågar dom inte försöka...

Kramar!

Tea

20 maj 2011 14:20

Kram

EVL

20 maj 2011 14:41

Tack Tea

amanda

20 maj 2011 16:42

Usch vad jobbigt för dig :-( Men ni kommer att lyckas! Du har bim i morgon va? Jag tror på ett stort och fint plus. Min mamma är snäppet värre, samtidigt som hon är helt underbar. Hon kan slänga ur sig "Men Amanda, det här kan ju ta flera år" eller "Gumman, snart så är du gravid". Men ja, jag förstår hur du känner. Det är ett rent helvete bara.. Man önskar så innerligt, att de människor somo man älskar, kunde förstå, hur ont det verkligen gör. Varenda dag. Kram!

EVL

22 maj 2011 21:51

Tack Amanda :) Jag skulle ha bim på Lördagen men kom på att eftersom jag inte tog Ovitrellen utan fick ägglossning utan den så återgår nog min kropp till min vanliga lutealfas på 16 dagar :(

Tror inte att det finns något perfekt mammor eller andra anhöriga kan säga. Ingenting hjälper :/ Håller med, det gör verkligen ont varje dag. Tur att vi har varandra som förstår det.
Kram!

Anna

20 maj 2011 16:45

Förstår så väl hur du känner, jag har valt att inte prata om barnlösheten med mamma för hon gör mig bara mer ledsen och stressad. I all välmening blir hon sååå ledsen och orolig för oss om inte ivf-försöken funkar osv så då blir det jag som känner att jag måste trösta henne och hålla modet uppe... Jag älskar henne men hon är inte direkt någon klippa att luta sig emot. Det gäller att kunna peppa sig själv (lättare sagt än gjort) och få hopp igenom bloggen.

Men du ska veta att jag tror att det kommer lyckas för er! :)

Trevlig helg o kram!

EVL

22 maj 2011 21:53

Oj, ja då är det jobbigt. Jag har förstått att min mamma också oroar sig men inte så att jag ser det. Hon sover dåligt på nätterna och känner sig stressad över det. Har också börjat att försöka hålla modet uppe inför henne, men ibland går det bara inte.
Tur att vi kan peppa varandra

Kix

23 maj 2011 21:56

Jag vill inte på något sätt säga vad som är rätt eller fel, men jag tror man skall vara försiktig med att ta hjälp av antidepressionspiller, sk lyckopiller. Jag kan absolut förstå att det kan behövas som barnlös, jag är ju själv det... men om man nu, och det förstår jag att ni kanske inte har börjat diskutera (och förhoppningsvis inte behöver diskutera), men iaf.. om man tänker sig att adoptera anses inte antidepressiv medicin som något plus i listan. Försök klara dig utan är således mitt budskap. Men jag förstår att du har det jobbigt. Och jag förstår att det är svårt för din mamma att se dig så ledsen. Jag önskar jag kunde ge dig en riktig kram. Snart. Å så vill jag säga att jag läser alla dina inlägg, än fast jag är riktig usel på att kommentera. Kix

EVL

25 maj 2011 08:10

Jag förstår precis Kix. Vill inte och kommer inte att ta hjälp av något sånt heller. Tänkte på det ett tag men det kändes helt fel. Jag får förhoppningsvis försöka se fram emot ytterligare hjälp efter sommaren istället. Försöka vara glad åt alla bröllop och vår bloggträff i sommar.

Jag är dålig på att kommentera hos dig med. Ofta har man inte tillräckligt med ord som skulle stötta. Men jag läser alla inlägg du skriver jag med.

Kram!