När människor som vet vad vi går igenom alltid tittar länge på magen när vi träffas. OM jag var gravid så hade jag sagt det. Sluta stirra. Jag är bara mullig av sprutorna eller uppblåst av mensen!

WildaMathilda har tagit ett superinitiativ! Läs om det här.

Den 28/5, dagen för Mors dag firar vi De ofrivilligt barnlösas dag. Skriv ett inlägg på Lördagen med rubriken "Ofrivilligt barnlös" och skriv lite om er historia. Det ska jag göra.

Tack för alla fina kommentarer. Jag ska ta och svara på dom så fort jag orkar. Just nu försöker jag bara koncentrera mig på jobbet och min och E´s tid tillsammans.

Jag är så fruktansvärt less på allt det här nu. Det känns totalt meningslöst att ens fortsätta med sprutorna. Varje månad får jag några nya symptom som får oss att hoppas, och varje månad har mensen dykt upp. Kapat oss vid fotknölarna.

Jag är rädd att det finns något annat fel än bara pcos. Tänk om mina ägg är helt värdelösa? Tänk om ingenting kan fästa i min livmoder? Tänk om det är fel på E´s simmare? Det finns många många "tänk om" just nu och det är jobbigt att inte kunna skaka av sig obehagskänslan av att något är fel.

Denna månaden hade jag exakt samma symptom som Jenny_Maria. Exakt samma känsla i magen, inga ömma bröst osv... Antar att jag är beviset på att man kan känna samma symptom innan mens som när man är gravid. Är iaf så himla glad att allt verkar bra med Staffan och Bengt <3 Jenny förtjänar verkligen att ha lyckats nu. Vi förtjänar ALLA att lyckas nu.

När mensen kom igår började också brösten göra ont. Det är tydligen det nya för mig, jag som alldrig haft ont i dom förut. Nu klias speciellt höger bröst något fruktansvärt och vätskan är tillbaka...fastän jag inte har några förhöjda prolaktinvärden. Måste prata om det på nästa besök.

Tisdag den 31 har vi tid för VUL hos TF. E ska med och vi måste försöka få vår vilja igenom. Visst är det underligt att tiden kan rinna iväg så snabbt men samtidigt kommer man inte vidare? Blä, jag hatar hur jag mår just nu.

Mens... Varför?! Jag ger upp snart. Min kropp funkar inte som den ska. Det känns så meningslöst att sätta sprutan i magen imorgon. Det kommer ändå inte att fungera.

Eftersom ägget släppte utan Ovitrellesprutan borde min dumma kropp återgå till en lutealfas på 16 dagar, eller hur? För det är väl inte Puregonsprutorna som gjort att jag fått 14 dagar mellan ägglossning och mens?

Som om helgen inte var jobbig nog.

Sitter uppe och oroar mig för min stackars fina systerson på snart ett år som ligger inne på sjukhuset inatt. Han fick magsjuka på Lördagsmorgonen och han var febrig och blåaktig om läpparna. Min syster ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det inte var någon fara. På förmiddagen idag blev han återigen blå och fick feber så hon ringde igen... då sa de att de absolut skulle åka in till sjukhuset!

Varför finns sjukvårdsrådgivningen igentligen? Jag tycker att man får olika svar beroende på vem man pratar med. Varje gång någon i familjen haft med dom att göra har vi fått antingen helt knäppa svar eller så har de sagt att de inte vet!

Uscha, nu kommer jag att oroa mig för lille V hela natten :(

Det står en resesäng för bäbisar i vårt sovrum. Mamma köpte den till min lillasyster och eftersom vi ska vara barnvakt en hel helg tog hon hit den direkt. Jag och E bar in den i sovrummet. Aj i hjärtat!

Jag träffade mamma på lunchen och kände redan när jag såg henne att det inte skulle gå att hålla inne tårarna. När hon sitter där med armen om mig är allt hon upprepar:

"Du borde be läkaren om lyckopiller. Du är inte dig själv längre. Man måste försöka vara glad åt det man har. Det kan ju gå bra"

Det KAN ju gå bra!! Det är inte sånt jag vill höra av min mamma! Jag vill höra:

"Klart det kommer att lyckas. Snart snart lyckas ni. Ni kommer inte att förbli barnlösa jag lovar!"