Ni vet ju att man fokuserar så otroligt mycket på att allt ska klaffa när man har viktigt ägglossningssex. Männen har ett sånt tryck på sig att prestera och som kvinna vill man gärna föröka få orgasm samtidigt så att man vet att man gjort allt för att de små spermierna får hjälp mot ägget.

Igår fick vi till det fastän E jobbat så sent och fastän vi stressat genom både middag och kvällsfika för att ta oss till sängen. Mot alla odds så resulterade detta i ett riktigt bra sex. Båda lyckades komma exakt samtidigt och eftersom vi bor ensamma i ett stort hus var vi inte direkt diskreta om det faktumet. Det behövdes liksom inte sägas att det hade varit fantastiskt.

Så när vi ligger där och flåsar efteråt säger plötsligt E:

"Å nu tror jag att jag är nära"

Han hann se en sekund av panik i mina ögon när jag utbrast "VA?". Sen började vi skratta. Vi låg där säkert i 5 minuter och bara gapskrattade tillsammans. Hela göra-barn-situationen är så himla sjuk. Men igår blev det faktiskt lite roligt också.

Jag kommer aldrig att:

1. Sova med högar av kuddar under rumpan efter sex. Det är inte bara otroligt svårt att placera benen i en skön ställning, det är också rena döden för svanken.

2. Tvinga mig själv till sex fastän jag hellre vill sova.

3. Börja spontangråta över ett fint peppande sms eller ett barnproram på tv, att rostmackan blev lite bränd eller bara för att.

4. Känna mig okvinnlig och oduglig.

5. Disskutera vår insats i sängen efter sex. Hur långt in kom han, hur mycket kom han, kom jag samtidigt, spände jag mig för mycket?

6. Plannera in kvällen efter göra-barn-sexet. Middagen måste vara klar, snabbt kaffe framför tv:n och sen vidare till sovrummet.

7. Fråga/pika någon om de ska ha barn snart.

8. Lägga ut fåniga statusuppdateringar på facebook som tjatar om att jag är mamma och att mina barn är så fantastiska, för jag har faktiskt barn och det har inte andra men-jag-har-det-och-om-nån-har-råkat-missa-det-så-kommer-här-en-påminnelse.

9. Gråta hysteriskt i duschen för att klara av dagen/gråta mig själv till sömns.

10. Tycka att rödgråtna ögon hör till vardagen.

11. Sluta att ta tillvara på det fina jag fått.

12. Dricka grapejuice, äta hostmedicin när jag inte har hosta och dricka konstiga hopkok som gör mig illamående.

13. Begränsa vårt sexliv till vissa ställningar eller ha sex när jag i huvudet tänker på vad jag ska laga till middag nästfäljande dag.

14. Cykla med benen i vädret efter sex.

15. Skämmas för att ha varit ofrivilligt barnlös.

16. Glömma allt vi gått igenom.

17. Vara onödigt uppmärksam på vilka som dricker/inte dricker vin till maten.

18. Vara livrädd för nya gravidbesked.

Imorse vaknade jag av ett ryck. Hur gör jag med Puregonsprutan idag?! Ska jag fortfarande ta 50 enheter ikväll eftersom det inte går att vara säker på att jag har ägglossning nu? Teststickan visade att stegringen är på väg ner, alltså inte ett positivt resultat. Kan Puregonet ha påverkat gårdagens test?

Jag ska ju till TF på Måndag morgon så det är bara en dos jag behöva våndas över, men hur ska jag göra?!

E ringde mig från jobbet. Han hade varit allt för nervös för att ringa och prata med sin mamma... tänk att han tillslut erkänner att det känns i hjärtat att behöva prata om barnlösheten. Nytt försök med telefonen på Måndag, han säger att det kommer att gå bättre då.... vi får se.

Det kändes så skönt innan han ringde och sa att han bangat. Skönt att de äntligen visste. Jag ville bara ha det överstökat.

Föresten, värken i magen kunde inte tala ett mer tydligt språk. Ägglossning pågår. Från 13.4 mm äggblåsa till 18 mm på lite mer än 1 dag... Hade önskat att den kommit på Måndagen istället. Av flera anledningar. E jobbar till 22,30 idag och imorgon och är inte inställd på det han måste prestera nu när han kommer hem ikväll. Det hade också kännts bättre att få se på VUL att det är dags samt att få ta Ovitrelle så att man är 100 på att den verkligen släpper.

Det översta testet är från imorse och de två andra från nu klockan 20. Det ska bli skönt iallafall att åka till TF på Måndag och se vad som hänt där inne.

Jag och E har bestämt oss. Imorgon från jobbet ringer han till sin mamma och berättar hur det ligger till. Vi vet att de vet om E´s lillasyster graviditet och det finns inte längre någonting som står i vägen för att berätta. Visst känns det pissigt och ledsamt men samtidigt är det en stor börda som släpper. Jag vill att de ska veta att vi mår jättedåligt. Vi kommer säkert att kunna överaska när vi väl har lyckats. Hoppas att E kan förklara vår situation på rätt sätt. Jag vill inte att det ska låta som någonting småjobbigt. De ska förstå så att vi slipper alla pikar och får lite andrum.

Samtidigt vet jag att nästa gång vi ses, på svärmors födelsedag, kommer hon att se mig med helt andra ögon... Imorgon förändras jag och E för henne för alltid.

Nu kan man maila mig om man har lust. Adressen finns här -->

Sist jag var hos TF var det ju igentligen dags att höja dosen till 75ie. Så blev det inte eftersom han tyckte att en äggblåsa hade börjat växa till sig i vänster äggstock. Det kunde också bara vara två st som låg tätt inpå varandra men eftersom det inte gick att veta säkert så vågade han inte höja.

Idag fick jag se att det faktiskt hade varit två st blåsor som lurat oss på VUL:et. Som tur var hade ett annat ägg börjat växa och mätte idag lite över 13mm. Slemhinnan var 7.3mm Jag fick en ny tid för kontroll på Måndag och skulle vara uppmärksam på om jag kände någon ägglossning i helgen. Det är faktiskt bättre att ägglossningen kommer efter helgen eftersom E kommer att sluta klockan 21.30 Lördag och Söndag. Det är ju nog jobbigt att vara tvingad att ligga med varandra, tänk då vad svårt det måste vara att behöva sexa när man jobbat 12 timmar och är helt slut i kroppen.

Jag passade på att fråga TF lite om vad planen för oss är. Han tittade på min journal och lät uppriktigt förvånad att det inte tagit sig än. Tydligen brukar man försöka med Puregon tre ggr innan man rekomenderas IVF men han tyckte att vi skulle försöka ytterligare en gång efter sommaren om detta försök nr tre inte skulle lyckas. EFTER SOMMAREN! det känns ju som en evighets evighet. TF sa att det är lite som ett lotteri. Jag har fått en bra ägglossning de andra två gångerna och har ca 25-30% chans att lyckas varje försök. Utan behandling ägglossade jag nog bara några ggr spontant. Eftersom Puregon är det enda läkemedel som gett mig en lutealfas på 14 dagar så känns det som om det är först nu som det verkligen funkar som det ska.

Fan, jag som aldrig har tur i spel eller något sådant. 25-30% är ju ganska lite. E brukar sträcka fram en hand och be mig välja ett finger. Chansen är så stor att jag tar fel och det gör jag oftast också.

Att det snart börjar ta slut på alternativ innan IVF för oss känns verkligen jättetungt. Toppa det med att kanske måste hålla upp försöken i sommar medans E´s lillasysters mage bara växer och du får en EVL som kör tillbaka mot staden med tårarna rinnandes ner för kinderna. Jag börjar faktiskt på allvar bli rädd nu. Varför kan det bara inte fungera?!

Nu vet jag inte hur vi ska göra med sexet heller föresten... TF säger väl att killen ska spara sig i 2-3 dagar innan ägglossningen. Men nu sa han ju att det KAN vara så att ägget släpper i helgen, mot slutet. Ska vi säkra upp och ligga med varandra ikväll, vänta Lördag, Söndag och sen ha sex Måndag, Tisdag och Onsdag? Klarar E det? Klarar jag det?

Det känns för närvarande som om små små varma bubblor bubblar och trycker i äggstockarna - its a good thing. Imorgon 9.30 sitter jag hos TF. Ovitrellen ligger i väskan. Snälla låt det vara ett guldägg som växer så det knakar!