Tror att det var Fia som skrev i en kommentar att det ibland i barnlösheten kan uppstå komiska situationer. De uppstår kanske inte så ofta men här är iallafall en:

Jag har blivit tipsad om att vara kissnödig när vi har sex under ägglossningen för att göra det enklare för simmarna att nå ägget. Eftersom man provar alla knep och alla medel så tänkte jag försöka mig på detta igår. Under middagen hos mamma blev det två glas vin, en fördrink och några glas vatten och självklart blev jag jättekissnödig ganska snabbt.

Jag har alltid kunnat tänka mig själv kissnödig så jag tänkte att kaffet till efterätten och nått glas vatten efteråt skulle räcka för att göra mig lagom kissnödig tills det var dags för verkstaden nån timme senare. Så jag gick på toaletten och senare drack vi kaffe och lite vatten innan promenaden hemmåt.

Väl hemma känner jag "faaan jag är inte kissnödig!" och bestämmer mig för att dricka några glas vatten. Typ fyra. Hoppar runt lite på parketten. Lät vattenkranen stå på i badrummet. Gjorde alltså allt för att bli kissnödig men det hände ingenting! Efter ca 20 minuter tyckte jag mig känna mig lite lite kissnödig och vi gick iväg till sovrummet. Ska inte gå in på detaljer men ni vet när man har druckit mycket vatten och ger sig ut för att springa, då kan man riktigt höra vattnet i magen. Så var det!

Kanske skulle ha varit lite smartare och förstått vad som skulle hända, men så långt tänkte jag inte. Efter sex så slappnar man ju av och efter en orgasm så blir man, iallafall jag, ofta kissnödig. Fem minuter efter vi var klar så känner jag att världens kissnödighet kommer krypande. Alltså sådär så att det känns som om man ska spricka. Jag överdriver inte när jag säger att jag var tvungen att profylaxandas! Haha :D

Ca 40 minuter höll jag ut innan jag rusade in på toaletten och kissade säkert i 2 minuter. Om jag inte hade IVF att se fram emot (47 dagar kvar!!!) så hade jag säkert nojjat över att jag inte kunde ligga kvar längre i sängen. Nu tar jag det bara som en rolig incident.

Jag var tillochmed duktig och undvek impulsen att ställa mig på huvudet efteråt.

Nästan på en gång efter Ovitrellesprutan började det hända saker kring äggstockarna. Runt klockan 17 var magen som en ballong och det gjorde ont att sätta sig ner och även att gå för "tungt". Ingen tvekan alltså om att ägglossning pågick. Vi var tacksamma både jag och E. Inte kanske så jättemycket över att vi trodde att vi skulle ha någon sorts chans utan mer för att ingenting var tokigt i magen. Det funkade ju faktiskt att få till ett fint ägg. Nu skulle mensen komma om 14 (idag 13) dagar och vi kunde planera in vår tid lite bättre.

Mamma bjöd på middag igår eftersom vi skulle hjälpa till med planeringen av hennes kommande bröllop. Hon bjöd på god fördrink och några glas vin. Skönt att för en gångs skull inte avstå pga av bäbisverkstaden. Kanske har jag börjat slappna av lite lite mer?

Ps. Idag är det 47 dagar kvar!