Det finns inte så mycket nytt att raportera på bäbisgörarfronten för oss. Jag vet att mensen kommer om en vecka och har förlikat mig med tanken på att det blir IVF som ger oss vårt första barn. En vecka har gått sedan ägglossningen och jag har lyckats hålla mig från att googla men självklart finns ju längtan och tankarna kvar hela tiden. De kommer nog inte att försvinna förens vi får ett pluss på stickan.

För bådas psykiska hälsa har vi undvikit alla gravida i vår närhet och koncentrerat oss på jobbet denna veckan. På kvällarna har vi suttit tätt tillsammans i soffan och ätit vattenmelon. Vi har försökt att inte prata om barnlösheten och det är lättare när vi slipper vara uppe i de i vår närhet som lyckats.

E´s föräldrar har vi nästan tappat kontakten med nu när lillasystern varit på ultraljud och köpt kombi. De hör inte av sig och vi har inte heller lust att åka dit på besök. Jag vet inte om jag kan låtsas vara glad och intresserad av att lillasystern köpt ny bil och letar större lägenhet och jag vill ABSOLUT inte få ultraljudsbilden upptryckt i ansiktet. Finns stor chans att jag säger någonting osmart om deras benämning av bilden på facebook. "Egentillverkad"... det irriterar mig fortfarande!

Imorgon jobbar jag sista dagen innan semestern på fyra veckor och det ska bli så otroligt skönt! Jag och E ska försöka hålla oss för oss själva så mycket det bara går. Vi ska också ta tag i det kommande barnrummet som står tomt bredvid vårt sovrum. Vi önskar såklart att vi kunde tapetsera det med någon fin barntapet men vi nöjjer oss för tillfället med att måla det vitt och fräscht.  

På Lördag inleds ledigheten med en resa till Åre och jag har inga som helst planer på att undvika att ta ett glas vin eller en öl till maten. E tycker att jag borde avstå men om jag gjorde det skulle det samtidigt betyda att vi båda har något slags hopp om att jag plötsligt skulle blivit gravid. Det orkar jag inte. För en gångs skull ska jag inte bryta ihop när mensen sätter igång. För första gången på två år behöver jag inte berätta för E att vi misslyckats igen och jag kan strunta i att leta efter positiva symptom hela tiden. Jag accepterar hellre att vi får vänta de här 41 dagarna på att påbörja vår IVF-resa. För att mötas halva vägen har jag har sagt till E att jag kan köpa ett tidigt graviditetstest och testa innan vi åker hemifrån eller när vi är på plats i stugen. Då vet vi iaf ganska säkert att vi inte får vara med om ett mirakel innan hösten.

41 dagar kvar och jag har gjort som Fia och köpt ett längtanssmycke. Där står det "Längtar efter dig" och det stämmer ju så himla väl!