Förutom att räkna dagarna (42 dagar kvar idag) och vara tacksam för varje ny dag som för oss närmare IVF har både jag och E börjat förbereda oss. Mest mentalt men också på andra sätt. Igår tog jag en sväng förbi Birsta City och köpte ett fotoalbum. Tanken är att vi ska dokumentera hela resan, från och med det första samtalet med TF den 23:e Augusti. Titeln på albumet kommer att vara "How babies are made". Bilderna i början av boken kommer kanske att visa Härnösand, Alf, medicinerna och tiden i Falun.

Förhoppningsvis kommer vi senare att kunna lägga till bilder på vårt allra första positiva graviditetstest, ultraljudsbilder och magbilder :)

Usch, inser mer och mer för varje dag vad mycket kondition jag förlorat. För att inte tala om hur mycket jag lagt på mig! Visst jag är inte överviktig men förr hade jag magrutor... det har jag verkligen inte nu. Eller ja, en ruta har jag väl ;)

Till helgen inleder vi första dagarna av semestern med att åka till Åre med ett kompispar. Det enda paret i vår närhet som inte vill skaffa barn inom en snar framtid. Både jag och den andra tjejen älskar att laga mat och precis som förra året kommer resan att cirkulera kring att trycka i sig så mycket gott som möjligt. Måste alltså räkna med att gå upp något kilo till. Funderade ett tag på att sätta mig på svältdiet hela veckan, men jag orkar inte. Motiviationen att hålla kroppen i trim har liksom sakta runnit ut i sanden.

Sedan den dagen då vi började försöka har min kropp tillhört våra framtida barn. Det är så jag ser på det. Jag tänker inte stressa och pressa kroppen i onödan utan jag ska försöka må så bra som möjligt inför IVF. Nu är det långa promenader i solen som gäller i sommar istället för cykelturer på flera timmar eller svettiga karatepass där man kommer hem med blåmärken över hela kroppen.

43 dagar kvar idag!

44 dagar kvar! Längtar och försöker få dagarna att gå denna sista veckan innan semestern startar. Jag och E köpte en riktigt dyr och nördig pryl i helgen för att muntra upp oss. Tydligen fungerar det även för killar att döva smärtan genom shopping. Bild kommer sen.

Hoppas ni har en underbar sommar, trots att många fortfarande kämpar och längtar.

"Tidningen Dagbladet i Sundsvall söker ofrivilligt barnlösa (med eller utan barn) i Västernorrland som vill vara med i ett reportage om de orättvisa villkor vi möter i vården i Norrland. Det skulle vara jättebra om någon ville ställa upp för politikerna behöver förstå hur fel det är! Hör av er till Dagbladet så snart som möjligt!"

Det kan ju aldrig bara rulla på. Nu sitter jag och oroar mig för en ny sak. På KK sa de att jag inte hade någon slidkatarr och det var ju skönt att höra. Trodde inte att den var tillbaka heller... men efter sex när man inte går på toa direkt efter utan ligger kvar så brukar det lukta rätt dåligt dagen efter. När man fått ut all sperma så blir det bra, ingen lukt längre...

Är detta normalt eller har jag slidkatarr ändå? Jag vet att jag frågade tant L om detta och hon sa att det kan lukta så av sperman eftersom pH-balansen rubbas... men jag blir ändå orolig att det ska vara något som kan påverka. Undrar också om slidkatarr kan påverka hurvida embryot fäster i livmodern under ett IVF.

Ska nog ringa Kk till veckan och be om en tid och att de då kollar riktigt i mikroskop så att jag får svart på vitt att den inte är tillbaka. Då kanske jag kan slappna av. Vill ju att allt ska vara ok innan IVF. Mycket som hänger på det försöket. Min psykiska hälsa tillexempel!

Mådde ganska ok. Sen ringde E´s morbror och berättade att E´s lillasyster köpt en ny bil. Samma modell som den jag och E tittat på så många ggr eftersom den skulle rymma en barnvagn. Sen råkar jag gå ut på facebook och ser att de ska få redan i November! vilket betyder att om vi misslyckas med vårt första försök så kommer de att få barn precis då vi mår som sämst.

Nu kommer den här välbekanta känslan tillbaka. Frustrerad längtan och okontrollerad avundsjuka.

Piss.

Tror att det var Fia som skrev i en kommentar att det ibland i barnlösheten kan uppstå komiska situationer. De uppstår kanske inte så ofta men här är iallafall en:

Jag har blivit tipsad om att vara kissnödig när vi har sex under ägglossningen för att göra det enklare för simmarna att nå ägget. Eftersom man provar alla knep och alla medel så tänkte jag försöka mig på detta igår. Under middagen hos mamma blev det två glas vin, en fördrink och några glas vatten och självklart blev jag jättekissnödig ganska snabbt.

Jag har alltid kunnat tänka mig själv kissnödig så jag tänkte att kaffet till efterätten och nått glas vatten efteråt skulle räcka för att göra mig lagom kissnödig tills det var dags för verkstaden nån timme senare. Så jag gick på toaletten och senare drack vi kaffe och lite vatten innan promenaden hemmåt.

Väl hemma känner jag "faaan jag är inte kissnödig!" och bestämmer mig för att dricka några glas vatten. Typ fyra. Hoppar runt lite på parketten. Lät vattenkranen stå på i badrummet. Gjorde alltså allt för att bli kissnödig men det hände ingenting! Efter ca 20 minuter tyckte jag mig känna mig lite lite kissnödig och vi gick iväg till sovrummet. Ska inte gå in på detaljer men ni vet när man har druckit mycket vatten och ger sig ut för att springa, då kan man riktigt höra vattnet i magen. Så var det!

Kanske skulle ha varit lite smartare och förstått vad som skulle hända, men så långt tänkte jag inte. Efter sex så slappnar man ju av och efter en orgasm så blir man, iallafall jag, ofta kissnödig. Fem minuter efter vi var klar så känner jag att världens kissnödighet kommer krypande. Alltså sådär så att det känns som om man ska spricka. Jag överdriver inte när jag säger att jag var tvungen att profylaxandas! Haha :D

Ca 40 minuter höll jag ut innan jag rusade in på toaletten och kissade säkert i 2 minuter. Om jag inte hade IVF att se fram emot (47 dagar kvar!!!) så hade jag säkert nojjat över att jag inte kunde ligga kvar längre i sängen. Nu tar jag det bara som en rolig incident.

Jag var tillochmed duktig och undvek impulsen att ställa mig på huvudet efteråt.

Nästan på en gång efter Ovitrellesprutan började det hända saker kring äggstockarna. Runt klockan 17 var magen som en ballong och det gjorde ont att sätta sig ner och även att gå för "tungt". Ingen tvekan alltså om att ägglossning pågick. Vi var tacksamma både jag och E. Inte kanske så jättemycket över att vi trodde att vi skulle ha någon sorts chans utan mer för att ingenting var tokigt i magen. Det funkade ju faktiskt att få till ett fint ägg. Nu skulle mensen komma om 14 (idag 13) dagar och vi kunde planera in vår tid lite bättre.

Mamma bjöd på middag igår eftersom vi skulle hjälpa till med planeringen av hennes kommande bröllop. Hon bjöd på god fördrink och några glas vin. Skönt att för en gångs skull inte avstå pga av bäbisverkstaden. Kanske har jag börjat slappna av lite lite mer?

Ps. Idag är det 47 dagar kvar!