EttVanligtLiv

Alla inlägg under augusti 2011

Av EVL - 16 augusti 2011 09:52

...sitter vi i väntrummet och är bara några minuter från att gå in till vårt första IVF-samtal. Vad jag längtar! E är mest orolig inför allt, han kan inte se IVF som någonting att se fram emot just nu. Han ser fram emot att bli pappa, att se ett positivt graviditetstest men han bävar inför resan dit.

Det är ok. Jag förstår att han är nervös och orolig. Han har inte haft lika lång tid på sig att förlika sig med hela processen. Sen är han nervös inför allt som är förknippat med läkare och sjukhus. Min plan är att köpa lugnande (naturläkemedel) på apoteket till honom innan besöken. Det är tabletter som jag använt på några begravningar och för det mesta fungerar de utmärkt. Jag vet att när han får se våra små befruktade ägg kommer han att tycka att det är helt otroligt. Det är ju någonting fint också.


Igår på kvällskvisten ringde jag till mamma och sa precis som det var. Att jag blev ledsen när de pratade om att resa till sommaren och bara antog att vi fortfarande skulle vara barnlösa kring den tiden. Att jag upplever det som om min syster blivit mer tanklös när det gäller kommentarer om att de är gravida igen när de är i närheten av oss.


Mamma förstod precis (Tack Cecilia och din underbara bok!) och hon hade tänkt på att min systers beteende måste påverka oss negativt. När hon pratat om semester nästa år hade hon trott att vi fortfarande måste vänta några månader på behandlingen och att vi kanske var gravid då men att vi ändå skulle kunna följa med på resan. Problemet var att hon inte förklarade det igår. Tack vare att mamma tagit sig tid att läsa Väntrum har hon börjat förstå hur jag och E mår. Förr tyckte hon att vi skulle försöka leva som vanligt. Nu är hon lyhörd och förstående. Så himla skönt!


Den 23:e klockan 10 sitter vi hos TF. Samma dag kommer min vän K till honom för ett UL i vecka 18. De är äntligen gravida efter 6 år av barnlöshet och många IVF-försök. Jag är så lycklig för deras skull. Hoppas deras närvaro där samma dag kan ge oss lite tur också för det känns som om det kan behövas. Igår satt jag och läste på om odds vid IVF och det kan ju göra vem som helst nojjig.


Nu ger jag mig själv googleförbud och koncentrerar mig på det som väntar om bara 7 dagar. Starten på vårt nya liv. En start på ett riktigt liv. Jag är så himla redo att lämna väntrummet nu.

 

Av EVL - 15 augusti 2011 21:26

Jag var på ett så bra humör. Så åker vi till mamma för att äta middag och allt förändras. Det kommer fram att ännu en av min systers vänner ska få barn. När jag hör om människor som plannerat in sina barn för att det ska passa med när andra får vill jag bara kräkas. Sen låg mammas dumma tanklösa kommentar kvar och spökade i bakhuvudet också. Allt känns bara fel ikväll. Det hela blev inte bättre av att när vi för en gångs skull får till det utan att det gäller så får jag ont i magen efteråt. Det verkar som om kramperna i livmodern som en orgasm utlöser känns extra mycket veckan innan mens. Eller är det någonting annat?


Det gör inte jätteont utan det blir bara ömt som svag svag mensvärk men det påminner mig ändå om den här rädlsan jag har att det ska vara något annat fel än "bara" en ägglossningsstörning.


Kvällen borde  varit bara mysig. Jag borde orka lyssna när min syster och hennes sambo pratar om deras lille son. Jag borde veta att de inte HELA TIDEN refererar till att hon är gravid för att vara dum mot oss. Trots att man kan tro det ibland.

Vad tycker ni om denna fina?

Mamma - "vilka vill ha en öl till maten"
Min syster - "Jag vill! Men jag kan ju inte. Jag är ju gravid"
I mitt huvud - "Åh nej! så jävla synd om dig då"

Usch för idag. Jag hatar att vara utan när alla andra i min närhet får bli med barn.

Ikväll känns bitterheten verkligen som en svart sörja som kväver mig innifrån.

Så håller jag på att bli förkyld också. Halsen värker och huvudet dunkar.

Suck.


Det är iallafall snart bara en vecka kvar. Sen börjar nästa väntan.

 

Av EVL - 15 augusti 2011 09:56

Nu är bröllopet äntligen över och jag kan andas ut från programtillverkning, talskrivning och funderingar över bordsplacering. Mamma är nu än en gång gift och en vackrare brud får man leta efter.


Själva vigseln skulle hållas klockan 16 på Lördagen så hela morgonen kunde vi ägna till förberedelser som smink, kläder och frisyrer. Eftersom min syster och hennes sambo skulle hålla i fotograferingen fick jag och E ta hand om deras lille son. Det behöver nog egentligen inte ens skrivas att det var helt underbart. Stressigt såklart att hinna mata, leka, byta blöjja och själv hinna göra sig iordning. Men helt otroligt underbart! I bilen på väg till kyrkan ville jag stanna tiden. E också. Båda kände att det var ju såhär det skulle vara! Om allt gått som vi tidigare planerat skulle vi suttit i en kombi tillsammans med vårt barn på 14 månader. Vi skulle ha varit en liten stressad småbarnsfamilj som alltid är lite sena. Egentligen borde det till och med vara jag och E som gått nerför altargången i Lördags, för så var nämligen planen. Efter vårt första barn skulle vi gifta oss. Om allt gått som vi ville skulle vi vara man och hustru nu.


Visst var vi båda lite vemodiga när vi sen kom fram till kyrkan och lämnade tillbaka vårt drömliv till min lillasyster. Det gjorde också extra ont när prästen trodde att jag var lillens mamma och började förklara vart det fanns leksaker i kyrkan om han började få det tråkigt. Men trots detta var dagen och kvällen helt underbar. Ibland är det skönt att få dricka några extra glas vin och kanske puffa på en cigarr. När världen blir lite luddigare än vanligt gör det inte lika ont i hjärtat längre.


Sent på natten, eller kanske tidigt på morgonen stötte jag och E på min mammas mans bror och hans fru. De har brottats med barnlösheten lika länge som vi och för dom är det hans spermier som är problemet. Eftersom alla druckit kunde vi obehindrat prata om allt från det fruktansvärda med att tvingas till sex efter klockan till att känna skuld inför barnlösheten. Att hans låga spermietal är orsaken till deras problem hade länge tärt på förhållandet tills han gick till en kurator som fick honom att tänka om. Tänka att det inte är någons fel och att man måste behålla fokus på att man är två om det svåra. Acceptera sig själv så som man är. Flera flera gånger uppmanade han oss att aldrig sluta försöka. Det kändes jättebra att få prata ut med några som vet precis hur jävligt det kan vara... både att känna skuld och att ständigt gå på nitar.

Detta paret är också i startgroparna för IVF så förhoppningsvis kan vi bli med barn ungefär samtidigt.



Idag är första arbetsdagen och det gör inte ett smack. Det är nämligen bara 8 dagar kvar nu! Allt känns skitbra förutom en sak som mamma och hennes man sa på lunchen. De vill ta med alla till Kroatien på deras smekmånad nästa år. Till sommaren.  Båda vände sig till min syster och sa "ja men då kan ju inte ni följa med eftersom ni har en liten knodd då".

Jag ville bara skrika rakt ut.


HALLÅ! DIN DOTTER SKA GÅ IGENOM ETT IVF OM NÅN MÅNAD... DET FINNS FAKTISKT EN CHANS ATT VI LIGGER OCH FÖDER BARN DÅ!!!! DÅ ÄR DET SVÅRT ATT FLYGA FLYGPLAN!


Det är så uppenbart att de båda bara antar att vi inte ska ha några barn nästa sommar heller. Detsamma gäller ju faktiskt för mammas mans bror med fru. De påbörjar också IVF till hösten, men det hade de inte heller någon tanke på.

 

Av EVL - 13 augusti 2011 00:09

Igår kom E´s yngre syster på besök. Inte den gravida systern utan den lite äldre. Hon fick reda på att hon har PCO för två år sedan, ungefär samtidigt som vi började försöka bli med barn. Sedan den dagen vi berättade om våra problem för E´s familj har hon inte sagt någonting alls om barnlösheten eller det hon och jag har gemensamt.


Men så igår kom hon alltså hit. Vi drack kaffe och tittade lite på tv, sånt som man gör. Skillnaden nu var att hon inte åkte hem efter någon timme. Det slutade med att bara hon och jag satt kvar i soffan och pratade om allt möjligt. Jag drog medvetet konversationen mot barnlösheten för att se vad som hände och det gick jättebra. Eftersom jag vet att E´s syster är en direktlänk tillbaka till svärmor så passade jag på att berätta allt det som jag gärna vill att de ska veta. Det som jag aldrig skulle kunna sitta och berätta för svärföräldrarna. Vi pratade om IVF, utredningar, kramper, sorg... ja nästan allt. Det var verkligen jättebefriande!


Det kanske låter egoistiskt eller konstigt men jag vill att våra nära och kära ska veta hur jäkla svårt det är att vara barnlösa mot sin vilja. Jag vill inte att det ska verka lite småjobbigt. Jag vill att de ska veta allt. Att IVF är någonting stort och skrämmande. Att det inte BARA är att lägga ner och tänka på annat. Att det kommer att göra ont. Förändra mig och min kropp.


Det finns allt för många som inte förstår. Men nu vet iaf E´s familj lite mer.



Nu sitter jag uppe och våndas över att jättetöntigt tal jag tänker hålla på min mammas bröllop imorgon. Det är inget jag har lust att göra men det är en sån där sak som man tvingar sig till för att utmana sig själv. Det hade kännts mycket bättre om talet var färdigskrivet men det är det såklart inte. Blir nog uppe en bra stund till och våndas. Men det gör inget för vet ni vad? Nu är det bara 10 dagar kvar!!!!!


 

Av EVL - 10 augusti 2011 23:59

Jag har skickat iväg ett mejl till läkarpraktiken ikväll där jag frågar om det finns möjlighet att veta om vi kan sätta igång med behandling redan nu. Blir skönt att iaf veta så att jag kan ställa in mig på antingen det ena eller det andra.


Idag är det den fjärde dagen sedan Ovitrellesprutan och redan i morse hade jag en svag värk i livmodern och äggstockarna. Ni som spolar äggledarna, när de når upp till livmodern med kataterröret och man känner att den tar i väggarna där inne... precis så känns det i livmodern till och från. Som små små stick och kramp. Så irriterande. Hoppas att det inte är något fel där inne. Hoppas att det bara är slemhinnan som växer eller något.


12 dagar kvar nu!!


PS. Candra!

Jag vill jättegärna måla en tavla åt dig som tack för allt fint du gett oss. Är inte så jättebra på att skapa på beställning, men finns det något särkilt motiv du skulle vilja att jag målar?


 

Av EVL - 10 augusti 2011 14:29

Funderar lite på det där med sprayer osv till behandlingen.. Måste det beställas på apoteket i förväg? Det skulle ju kunna vara en sån sak som sätter käppar i hjulet så att vi inte kan börja behandlingen direkt. Någon som vet?


Vi hade besök av mina fina svärföräldrar igår. Det var jättemysigt men som vanligt sa de lite saker som irriterade mig. Vi visade dom vårt blivande barnrum där vi målat om och ska lägga nytt golv. Svärfar frågade då: Vad ska det bli av detta rummet då?

...

Sen sa de att de tror nog att vi kommer att få barn. Att det säkert kommer att funka. Sättet de sa det på fick det att låta som om det fanns en chans att vi aldrig skulle få barn om IVF inte lyckas. Detta irriterade mig också. Om någon i min närhet pratar med mig om IVF vill jag att de ska säga att det är klart det lyckas. Jag har nog med tvivel själv.


Den tredje saken som irriterade mig var precis innan de åkte hem. Svärfar sa att han trodde nog att det skulle ordna sig innan behandlingen. Jag sa att det är nog inte så troligt. Då sa han, "Jorå, ni har nog bara haft för mycket för er".

De tror alltså fortfarande att jag flänger omkring och tränar arslet av mig. Att det är därför det inte lyckas. Trots att både jag och E sagt flera flera gånger att jag slutat träna kampsport just nu.


Deras besök var alltså lite bitterljuvt och lämnade mig med en sur min ett tag.

Usch, nu skakar jag av mig det där och glädjs åt att det närmar sig mötet iaf. Tack Kix för att du påminde mig! Det är ju bara 13 dagar kvar idag!!! :D

 


Av EVL - 8 augusti 2011 22:10

Sitter och väntar på att ett Clearblue ägglossningstest ska sluta blinka och visa sitt resultat. Håller tummarna för att det visar en tom cirkel eftersom ägglossning idag innebär mens dagen efter vårt första IVF-möte och det skulle säkerligen vara för tätt inpå för att få påbörja behandling (eftersom man ska hinna betala och hämta ut medicin etc). Krampen i äggstocksområdet säger mig att det verkligen är på gång men om den bara håller ut tills imorgon så har vi iallafall vunnit EN extra dag.


Vet inte hur fort det kan gå från att man har sitt första möte tills man får sätta igång...


Fan. Där fick jag en glad gubbe.


Skit också. Nu måste jag ju ta Ovitrellen. Antagligen får vi vänta till dag 21 innan vi får sätta igång.


Suck för denna väntan!

15 dagar kvar... mens om 16

 



Av EVL - 8 augusti 2011 11:50

Denna text är skriven av Cecilia och Hedda. Otroligt viktigt att föra vidare tycker jag!


 


Föreningen Barnlängtan publicerade i slutet av juni 2011 rapporten "Meningen med livet - Ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet" som bygger på en enkätundersökning besvarad av över 1000 personer med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Så gott som alla, 99%, svarade att deras livskvalitet har påverkats negativt av barnlösheten. Mer än hälften har någon gång under barnlösheten upplevt att de inte vill leva.
Infertilitet drabbar omkring 15% av den del av befolkningen som är i barnafödande ålder. Omkring 2,8 miljoner svenskar är enligt SCB mellan 20 och 42 år, om det är den ålderns som anses som barnafödande är det över 420 000 personer som drabbas av infertilitet, och en stor del av dessa som mår psykiskt mycket dåligt av barnlösheten. Trots detta är det psykologiska stödet som erbjuds barnlösa begränsat. Nästan 60% av dem som besvarat Barnlängtans undersökning har inte erbjudits något psykologiskt stöd alls under behandlingarna.
 

Fertilitetsklinikerna tar emot mängder av privatbetalande patienter vars högsta önskan är att bli föräldrar. Det är inte ovanligt att misslyckade behandlingar leder till att man går vidare från en klinik till en annan, eller kanske flera andra. Det förefaller däremot ovanligt - om det ens förekommer - att klinikerna följer upp hur patienterna mår mentalt och tar ansvar för den totala omfattningen av behandlingar. För individen kan det vara oerhört svårt att själv sätta stopp för de påfrestande behandlingarna, och att i tid börja bearbeta tanken på andra alternativ. Adoption eller ett liv utan barn.


Om fertilitetsklinikerna och privata gynekologmottagningar skulle ta ansvar sina patienters mentala hälsa, vilket skulle kunna innebära att inkomstbringande behandlingsserier avslutas tidigare, skulle sannolikt resultatet i Barnlängtans undersökning ha sett annorlunda ut. I en svår livskris behöver vi ofta professionell hjälp för att komma vidare, därför bör alla patienter hos fertilitetskliniker erbjudas samtalsstöd. Detta ska ske kontinuerligt. Det räcker inte med ett kuratorssamtal vid inskrivning. Just då är hoppet stort att hjälpen ska komma. Behovet av stöd är större efter de misslyckade behandlingar och missfall som många, kanske majoriteten, av patienterna drabbas av.


Om en så stor del av Sveriges befolkning beroende på barnlöshet upplever meningslöshet och till och med tappar livslusten bör alla organisationer och instanser samverka för att ge det stöd som behövs. De som får barn genom fertilitetsbehandling eller adoption mitt i en obearbetad livskris får svårt att utöva det föräldraskap de vill eller borde. Med andra ord är det inte "enbart" de femton procenten som drabbas av att ofrivilligt barnlösa inte får det psykologiska stöd de behöver. Tiden av kris kan också drabba de barn som till slut kommer.


Vi vill uppmana fertilitetskliniker att arbeta tydligare med dessa frågor och föreslår att det i varje avgift som den vårdsökande betalar för behandling eller utredning ska ingå erbjudande om flera samtal med psykolog eller kurator.

 
Bloggupprop! Om du tycker det här är viktigt, får du gärna kopiera eller använda delar av den här texten på din egen blogg. Och varför inte samtidigt mejla din fertilitetsklinik angående möjligheten att få psykologiskt stöd?

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards