...kan kännas väldigt väldigt märkligt. Kroppen är inte programmerad att ignorera chansen till barn. Ett tag nojjade jag nästan hela tiden och det kändes fel att försöka ignorera värken i magen. Nu tror jag att jag landat i att vi inte ska försöka denna gången.

Vi fick faktiskt till det helt spontant och kravlöst imorse och ikväll. Det har inte hänt på två år. Kanske mer.  Jag hoppas att det beror på att också E börjar släppa våra egna försök och slappnar av på ett helt nytt sätt.

Antar att jag inte borde säga att jag ägglossar snart. Nu är det provrör som gäller. Det spelar ingen roll hur eller var äggen befruktas, bara vi får barn tillsammans.