Så himla skönt det var att träna riktigt hårt. Att bli slagen och få bli slagen. Att känna sig på utsidan som man så ofta känner sig på insidan. Trots att det kanske inte ser ut så så har det faktiskt varit en ganska bra dag idag. Att Anna och hennes man lyckades gjorde mig såklart både lycklig för deras skull och även lite mer hoppfull om att vi också ska lyckas någon gång.

Så kom jag hem från träningen och läser det min svärmor skriver på facebook. Att tiden går så fort och att hon ska bli mormor i November. Då gjorde det ont i hjärtat. Det var ju vi som skulle få ge dom det barnbarnet. Det känns så pissigt att vi misslyckats med det som vi sett fram emot så länge. Att vi blir omkörda av de allra minsta i släkten. Att hon kan glädjas så när vi mår så himla dåligt. (Det är ju självklart att hon gör det och det är ju normalt. Men det gör fortfarande ont.)

Usch, ska rycka upp mig. Det är ju trots allt den sista dagen på September idag. Imorgon vaknar vi upp till månaden då vi gör vårt IVF. På Onsdag börjar jag med sprutorna och på Söndag ska jag vara i skogen hela långa dagen. Snart är det vecka 42. Snart.

Är spraymensen mer långdragen än en vanlig mens? Idag är jag inne på 6:e dagen och det har fortfarande inte slutat. Så irriterande för man känner sig så ofräsch.

E har börjat kommentera att min mage ser så uppsvälld ut, vilket den verkligen är, och det gör ju inte direkt att jag känner mig vacker eller så.

Skönt att det är fredag iaf så att jag kan få åka och träna lite karate efter jobbet.Tillåter mig själv att köra ett stenhårt pass i veckan fram tills jag börjar med sprutorna.

Biverkningar av sprayen so far:

Svettas

Fryser

Fet/dålig hy

Ont i huvudet

Uppsvälld

Lätt till tårar

Irriterad

Okoncentrerad

Får inte sova på natten - alltså jättejättetrött!

Men vad gör man inte... Trevlig helg alla fina!