Tack för alla fina och stöttande kommentarer <3 Hela arbetsdagen var en enda stor pina. Magen är alldeles för stor och för öm för att gå omkring i fina byxor. Jag höll ut till klockan 8.30 sen var jag tvungen att knäppa upp och försöka gömma öppningen på byxorna så mycket jag bara kunde. Fasiken vad ont jag hade ett tag. Som stark mensvärk fast den satt lite längre ner än vanligt. Då och då kom det ordentliga hugg på vänster sida och hela magen kändes som en stor värkande ballong fylld med vatten. Den kändes så full att jag bara småandades hela tiden vilket gjorde att jag mådde illa och var lite yr.

Redan klockan 9 skickade jag iväg två mejl. Ett till TF och ett till IVF-kliniken i Falun som berättade hur jag mådde och frågade om överstimulering mm. Falun hörde aldrig av sig men T från TF ringde upp efter lunch. Jag förklarade hur jag kände och hur jag mår och hon trodde inte att det var överstimulering. Hon sa att man kan känna såhär i en tidig graviditet och att det nog var det! Det där har jag iof hört nån gång förut så något sådant vågar jag verkligen inte tro på. Det känns långt borta på något sätt.  Men hon sa också att det är extremt ovanligt att få så många fina blastocyster till frysen och att vi har goda chanser. Det tar jag iallafall med mig, även om det många ggr känns nästintill omöjligt. Tänk om man kunde tatuera in allt positivt man får höra på tex armen... kanske vore något ;)

Efter ett varmt bad hemma känns det bättre i magen. Jag drar mig fortfarande för att sträcka på mig för då stramar det i naveln och neråt. Det hugger fortfarande i sidan och det ilar och värker långt långt ner som ett band. magen är uppblåst och det gör väldigt ont att bara peta på den. Fastän jag är konstant rädd för att mensen ska komma och förstöra allt lyckades jag ändå tillbringa kvällen med E och hans vänner, varav en är en väldigt höggravid kvinna. Bara man tar sig i kragen så går det.

Ruvardag 7 snart över. Vilken pärs! Bävar redan för morgondagen. Jag har inga byxor som är bekväma nog att gå till jobbet med!

 

Orättvisan.

31 oktober 2011 21:23

Hoho, vet du? Jag gick in här på din blogg med tanken att du är gravid! Vet inte varför, men sen såg jag ju att du fortfarande ruvar! Det är nog så, du är nog gravid hörru! :)

Kraaam!

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

1 november 2011 08:48

:) gulledej

Kram

 

Evelina

31 oktober 2011 22:08

Jag tror också ni har goda chanser, blir det inte den här gången känns det som att sannolikheten är relativt stor (i er situation med era embryon) att det blir inom några försök. Jag måste bara fråga... Hur känns det när en person på kliniken säger sådär? Att du säkert är gravid? För visst blir du säkert glad nu, men känns det inte konstigt också? Bara en undring... Jag är nämligen sveriges största pessimist och har svårt för optimister som försöker peppa mig, och i en sådan situation skulle jag nog bli irriterad om någon sa "så känner du nog för att du säkert är gravid". Men vi är ju olika. Hursom, hoppas jag att du lyckas slappna av och ta det lugnt de kommande dagarna och naturligtvis håller jag tummarna hårt inför testdagen :) Jag tror på er, det har jag gjort heeeela tiden! Kramar

http://cuteewe.blogg.se

EVL

1 november 2011 08:48

Tack Evelina, det är skönt att höra.
Ja jag är också evig pessimist men visst blev jag glad. Man får såklart upp hoppet en smula men samtidigt har jag i bakhuvudet att jag fått det svaret av henne förut. När hon sa det blev jag bara hoppfull men såhär dagen efter känns det som om det verkligen inte kommer att fungera.

Tack för att du tror på oss vännen

 

A

31 oktober 2011 22:14

Jag kanske kan lugna dig med att säga att då jag började känna symtom för min överstimulering så var det kräkningar, jätteont i äggstockarna och jag kände vätskan (som en stor knöl i magen som ändrade läge hela tiden, jag sa till läkaren att det kändes som jag hade något levande där inne haha) när jag kände på magen. Sen fick jag så ont att jag inte kunde gå riktigt. Byxor fick jag inte på mig, det blev ett par mammabyxor som jag har liggandes sen förra året. Men lova att du åker in på en gång om du får liknande symtom!

Sen så tyder överstimulering ofta på graviditet, iaf efter ET :-)

Hoppas T har rätt :-) Många kramar!

http://www.hjartatbloder.blogg.se

EVL

1 november 2011 08:46

Usch, låter fruktansvärt. Speciellt när jag vet hur ont detta gör. Det måste varit en riktig skräckupplevelse. Jag lovar att åka in på en gång om det blir så vännen!

Tack fina, det hoppas jag också men jag tror inte det..
Många kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...