Lite watchmeninspirerat.

Äntligen fredag! och vanligtvis skulle detta innebära kampsportsträning med E´s mellansyster. Men inte idag. Nu börjar det kännas alldeles för nära för att jag ska vilja och orka träna hårt. Det spelar ingen roll att det antagligen inte gör någon skillnad, det känns iaf inte bra att aktivt få en massa slag i magen.

Fina E´s mellansyster som också har PCO har blivit ett så stort och fint stöd för mig under den senaste tiden. Säkert utan att hon förstår det själv. Jag stödjer nog henne också på ett sätt men herregud vad skönt det är att hon finns och bryr sig just nu. När jag behöver det som mest åker hon iväg med mig och låter mig slå på henne allt vad jag kan (på träningen alltså) och i bilen påväg dit och därifrån frågar hon en massa om hur vi mår och hur behandlingen går. När jag sms:ade och sa att jag ville ta det lugnt ikväll föreslog hon en promenad istället. Så att vi kan prata samtidigt.

Världen blir vackrare av sådanna människor. Ni är också sådanna. Fina ni.

Ps. Jag är på ovanligt bra humör idag. Konstigt men jag ska ta tillvara på det. Hoppas det håller i sig.

På en gång det introducerades hormoner för mina vilande äggstockar kom den tryckande och svaga mensvärkskänslan tillbaka. Den jag varit rädd för eftersom jag fasade för endometrios. Nu väljer jag att tro att allt jag kännt från magen någonsin berott på äggstockarna och deras produktion. Hoppas de kickstartar rejält. Jag har läst nånstans att det är mängden hormon i början av stimuleringen som avgör hur många äggblåsor som börjar växa.

 Det känns som om någon kickstartat igång dom. Vilken skillnad!

  Alf sitter bredvid mig och agerar stöd när jag blandar vätskorna.

  Den första sprutan.

  Vårt barnrum får ett lyft.

Men herregud vad fort tiden har gått nu då helt plötsligt. Jag börjar ju med sprutorna ikväll!! Hur hände det här?

Kan det vara så att vår plan att sysselsätta oss med annat har fungerat?  Att inte prata så mycket om det som händer utan bara försöka leva på så gott det bara går. En annan förklaring kan vara att jag varit så himla trött och haft så ont i huvudet de senaste veckorna att jag inte märkt när dagarna sprungit förbi. Efter cirka 10 dagar när biverkningarna knackade på dörren tog jag en sväng till Birsta och köpte en kofta. Den åker på och av som en jojjo för rätt var det är så fryser jag och nästa sekund svettas jag som en gris. Tur att jag sitter i ett eget rum.

Idag är jag helt slut i huvudet efter ännu en sömnlös natt. Både jag och E har bara legat och snurrat i sängen och jag vet faktiskt inte när jag senast fick sova mer än 4 timmar. Eftersom båda går omkring som zombies på jobbet har vi haft höga ambitioner att stjäla tillbaka lite sömn och igår bestämde vi träff i sängen. Men så kom vi hem och var döhungriga båda två och efter middagen rusade tiden iväg. Plötsligt var klockan 23.

Istället för att ta en tupplur tillsammans efter maten gick kvällen åt till att riva tapet och spackla vårt blivande barnrum. Eller som jag brukar säga när någon frågar: "rummet bredvid vårt sovrum".

Jag kan ju inte gå runt och säga "vi renoverar vårt barnrum... fast vi är ju inte gravida än..."

Kanske dyker det upp en bild senare...

Någon som kan upplysa mig? Jag börjar med sprutorna imorgon kväll och efter sprutstart ska jag halvera dosen nässpray... men hur gör jag med morgondosen nässpray imorgon?

Ska jag fortfarande ta en "vanlig" dos på morgonen och sen på kvällen bara ta en halv dos efter sprutorna. Eller ska jag halvera direkt på morgonen??