Igår försvann värken ett tag men återkom i bilen påväg hem. E körde som tur var och jag satt bredvid och grinade för att det gjorde så ont. Innan jag var hemma hann jag ringa sjukvårdsupplysningen bara för att få höra samma sak som från TF. Inget missfall, säkert bara tarmarna... La mig i badet på en gång jag kom innanför dörren och bad till Gud att äggstocken inte skulle explodera, för det var så det kändes. Efter ca 20 minuter i varmt vatten gick jag upp och satte mig och åt mina flingor, då släppte det (tack och lov!). Vi skulle ju bort senare på kvällen och det ville jag inte ställa in.

Idag känns det bättre men jag är fortfarande väldigt hård i magen. Dricker så mycket vatten jag bara kan och hoppas att jag slipper uppleva det där igen.

Kl 8 var jag på mitt första samtal inom vården som gravid. E kom inte från jobbet så jag fick gå själv men det var helt ok. Barnmorskan var jättetrevlig och varm. Innan vi gick in i rummet ursäktade hon sig att hon hade med sig en kaffekopp och frågade om jag mådde illa av lukten. "Ja just det" tänkte jag "jag är ju gravid!!" Det kändes så himla fantastiskt att bara få vara i rummet i den situationen så jag sken nog som en sol hela tiden. Flera gånger om dagen stannar jag upp och inser hur fantastiskt tacksam jag är för varje steg, dag och symptom.

Barnmorskan frågade en massa om vår livstil och informerade lite om vad som kommer att hända framöver. Jag fick en påhittat tid för senaste mens eftersom det måste man ha. Hon räknade också hela graviditetsveckor så hon skrev att jag är i vecka 8 vilket inte kändes så kul. Jag går ju in i vecka 10 imorgon :)

Vår nästa tid för inskrivning är den 3 Januari. Då påbörjar de skriva på den journal som kommer att följa oss hela vägen till förlossningen. Min fina mamma har sparat min gamla journal från när jag kom till världen så jag kommer att kunna jämföra vår lilla bäbis med hur jag själv växte i magen :)

Jag är så tacksam för att magen känns mycket bättre idag. Även barnmorskan lugnade mig och sa att det kommer att komma fler gånger då det känns konstigt i magen. Jag ska försöka slappna av och veta att det "bara" är livmodern som växer och krampar. Nu känner jag mig faktiskt lite lugnare och med det kom också en förkylning.

Halsen gör ont och jag tror att jag har lite feber. Att jag är supertrött och har en miljon saker att göra på jobbet spelar säkert också in. Men jag klagar inte. jag njuter. Barnmorskan sa att ibland kan man bli så trött och illamående att man tänker tankar som "det är inte värt det" osv. Det kommer aldrig att hända mig. Allt som kommer är värt det. Jag blev till och med lyriskt glad över att jag inatt var tvungen att ta en samarin eftersom jag hade så mycket halsbränna :D