Jag har alltid varit så otroligt rädd för döden och att något dåligt ska hända de människor jag älskar. Det är ju såklart det värsta tänkbara scenariot. Jag tror att min rädsla beror väldigt mycket på saker som hänt under min barndom och att jag alltid varit ett känsligt barn.

När jag var liten hade jag en morfar som jag älskade så otroligt högtoch kärt. Han var navet i vår familj och tidigt i livet blev han väldigt sjuk. Flera gånger trodde han själv att han skulle dö ifrån oss. Några av de gångerna fanns jag och min syster vid hans sida. Jag kommer ihåg att jag ofta låg bredvid honom i sängen när han sov middag och lyssnade på hans hjärta och andning. Försökte bevara stunden. Rädslan för det som var oundvikligt fanns alltid där och bara tanken på den dagen det hemska blev verklighet får mig fortfarande att börja gråta. Han var den första som dog ifrån oss och det var fruktansvärt att behöva inse att döden verkligen är något man inte kan undvika för alltid.

Som liten var jag nästan alltid orolig. Pappa pendlade mycket och hade ett riskfyllt jobb och jag målade alltid upp skräckscenarion av att det skulle vara sista gången jag skulle se honom, varje gång han åkte igen. När mamma åkte iväg med jobbet var jag helt förstörd. Jag fick alltid för mig att jag kunde känna på mig att något dåligt skulle hända. Såklart gjorde det inte det.

Nu när jag är vuxen känns oron inte lika påtaglig. Visst jag är bra på att oroa mig för andra och målar upp hemska saker i huvudet men det är inte lika farligt som när jag var liten. Men nu.. Mamma ska till Kina på bröllopsresa imorgon och jag vet inte vad det är med mig. Jag är så ledsen. Två kvällar i rad har jag gråtit (!) på kvällen innan jag och E ska sova. Jag vet inte riktigt varför men jag har inte kunnat sluta. Visst jag är flygrädd och som alltid rädd att något ska hända men herregud hon måste ju kunna åka på semester utan att hennes vuxna dotter beter sig som en bäbis. Undrar om jag gråter för att min älskade mamma ska vara på andra sidan jorden över Jul eller för att jag är hemskt flygrädd?

Kan det vara hormonerna eller om jag bara är en mes helt enkelt? Det är ju något med ens mamma. Mamma är alltid mamma och jag skulle inte kunna leva utan henne. Samtidigt vet jag ju att det kommer att gå bra för dom att flyga. Om bara huvudet kunde förstå det med.

 

Cecilia summerar

22 december 2011 13:56

Nej, du är inte mesig kära EVL! Vi har alla våra rädslor - och om de känslorna drabbar handlar det inte om hur mogna eller förnuftiga vi är. Det är inte konstigt att det kommer en skräck för att förlora det goda just nu när det efterlängtade har skett. Jag tror vi funkar så. Att med kärlek och lycka följer rädslan att förlora. Du älskar din mamma och vill inte förlora henne. Du är själv rädd för att flyga. Våra rädslor lägger ihop ett och annat och får till nåt som inte är realistiskt. Så när du gråter, smek dig själv på kinden och tillåt dig att vara rädd en stund. Då tror jag det kan gå över lättare än om du kallar dig själv för bäbis och mes. Det är du inte! Men en bäbis HAR du! I din kropp. Mirakel! Och det sätter igång både hormoner och känslor! Stora kramar

http://cecilia.ekhemmanet.se

EVL

24 december 2011 13:26

Tack för dina fina ord vännen

 

Orättvisan.

22 december 2011 16:36

Usch, jag är PRECIS likadan som du och jag skulle också gråta mängder om min mamma (och/eller pappa) skulle resa så långt bort! Tramisgt kanske, men samtidigt säkert bra! Inte mycket till tröst kanske, men iaf lite medlidande! :)
Kramar! <3

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

24 december 2011 13:25

Skönt att veta att det finns andra som är som jag

 

Linda N

22 december 2011 18:47

Det är något speciellt när man blir gravid och sedan får sitt efterlängtade lilla barn. Jag var också extra rädd under graviditeten och ÄNNU MER nu när min lilla docka är här. Hon är idag 12 veckor och jag är extremt rädd om min man t.ex Det var jag ju innan med men nu är det såpass att jag inte kan slappna av när han ska ta bilen till jobbet...Tänk om... det börjar bli absurt!

Något nytt sedan jag fick den lilla är även mina tankar om världen. Att hon inte ska få leva det livet hon fått. Jag ligger och tänker på kärnvapen och kärnkraftolyckor på nätterna. Låter nästan löjligt när jag skriver det.... Men det är väl såhär med föräldraskap...man har plötsligt fått en otroligt dyrbar skatt och det förändrar en för alltid!

EVL

24 december 2011 13:25

Ja och jag som redan var så blödig :O Hoppas man lär sig att leva med oron tillslut.

 

AnnaCecilia

24 december 2011 08:23

Du har inte målat några nya tavlor på sistone? Det är ju bra terapi för oroliga tankar..

Kram!

http://bebiskarusellen.bloggplatsen.se

EVL

24 december 2011 13:24

Nej nu var det länge sedan men jag hoppas att jag orkar ta upp det igen snart. Du har helt rätt, det lugnar.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...