Hittade dessa bilder som jag och min syster tog i början av hösten 2011. Detta var precis innan vi startade vår IVF-behandling. Tycker bilderna säger ganska mycket om hur delat det kan vara till och med i en familj där man är så nära varandra. Hon gick igenom något ofantligt vackert och underbart och jag försökte ta mig ur det värsta mörker jag någonsin upplevt. Vilken underbar syster jag har föresten som ställde upp på bild sådär! Nu läser hon Ceclias Väntrum och hon kommer också att få läsa valda delar av min blogg i framtiden.

Jag har velat (verkligen) men inte vågat lägga upp en babyticker på bloggen. Tillsammans kom vi överens om att det är ok om allt ser bra ut på ultraljudet som var idag. Så here it goes --> 183 dagar kvar till beräknad födsel <3 Vårt mirakel!

Här kommer en snabb uppdatering av hur det gick idag. Har kollegorna hängandes runt halsen så jag måste skynda mig för att hinna med allt jobb. Vi var båda jättenervösa, precis som vanligt. Värst var det nog i väntrummet precis innan TF ropade in oss.

Väl i stolen uppenbarade sig ett litet knä, ett lår och ett smalben! Pyret låg vänd neråt i en konstig vinkel så det var svårt att få några bra bilder. Vi fick se den lilla röra sig och hur hjärtat slog så fint. Både jag och E fick nog bita oss i läppen för att inte gråta. Allt såg jättebra ut och TF visade att ryggraden såg rak och fin ut.

Det var lite svårt att se allt genom VUL:et så vi fick också för första gången göra ett UL! Något jag verkligen sett fram emot länge :) Jag fick en kall gelé på magen och plötsligt kunde vi se vår älskade minibäbis från en annan vinkel.

TF frågade om han pratat med mig om myom tidigare och jag svarade nej. I livmodern fanns en knöl som tydligen är en muskelknuta. Har aldrig någonsin sett det förut på någon undersökning. Han sa att det kan vara en knuta eller bara att livmodern ser ut på det sättet. Jag blev självklart väldigt orolig och frågade om det kan bero på endometrios? Det kunde det men det var svårt att veta vad det verkligen är. Det viktigaste är att det inte är någon som helst fara för barnet. Om det är ett myom kan det orsaka sammandragningar tidigare i graviditeten, men inget allvarligare.

Visst känns det jobbigt att det kanske finns en knöl där inne. Man har ju läst om kvinnor som haft växande myom och att det oftast opereras bort om det buktar in i livmodern. TF sa att om det skulle vara endo så ska jag försöka amma så länge som möjligt för att det ska gå ner. Självklart är jag också rädd för endometrios... men samtidigt är jag så otroligt överlycklig över att allt ser bra ut med bäbisen. Det är bara det som spelar någon roll just nu. Om det är ett myom, endo eller bara livmodern som har den formen får vi väl se på rutinultraljudet om fyra veckor. 

Ang att känna livmodern så är det väldigt olika beroende på hur den ligger innuti kroppen så jag fick stränga order om att inte jämföra med andra :) Det var helt fantastiskt att få se att det verkligen finns någon där inne som lever och sparkar och vänder på sig. Älskade bäbis. Längtar så tills jag kan känna fosterrörelser!