Vi gör ju ett VUL imorgon hos TF. Kan man även be om att få höra hjärtsljuden när vi ändå är där? Har han sådan utrustning? Det vore ju fantastiskt om man fick den möjligheten. Funderar också på hur stor bäbisen ska vara i den veckan jag befinner mig i. Kommer att vara i 13+6 imorgon alltså dagen innan vecka 15. Någon med erfarenhet som kan upplysa? :)

Här bara väntar och väntar vi på vårt VUL. Går inte att koncentrera sig på något annat, speciellt inte ett innehållsrikt blogginlägg. Snor därför en lista som cirkulerar.

2011

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag och E gjorde vårt första IVF, såg vårt första positiva graviditetstest, såg ett tickande hjärta på vul och var gravid de tre sista månaderna på året.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har aldrig några nyårslöften eftersom jag vet att jag kommer få svårt att hålla dom. (Typ sluta äta godis, yeah right!)

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken.

 4. Dog någon som stod dig nära?
Min morfars syster gick bort. Vi träffades inte så ofta men på något sätt kändes det som att mista en del av morfar igen. Hoppas att de är tillsammans i himlen nu.

5.Vilka länder besökte du?
Bara Sverige för mig 2011!

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Jag vill föda vårt fina välskapta barn 2012. Vill också uppleva ett år smockat av endast glädje!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Den 19:e Oktober hade vi äggplock, 24:e sattes en perfekt blastocyst tillbaka i mig och den 6:e November testade vi positivt. Det är datum jag aldrig någonsin kommer att glömma.

8. Vad var din största framgång 2011?
Den största framgången 2011 var nog att ta sig igenom 2011. Den största gåvan var att få bli gravid.

9. Största misstaget?
Kan inte komma på något. Kanske har jag skött mig, kanske har jag bara förträngt ;)

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ingenting bortsett från de obligatoriska jätteförkylningarna jag alltid får på hösten och våren.

11. Bästa köpet?
Låter ju hemskt att kalla det för ett köp men definitivt graviditetsgarantin i Falun.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hormonstimuleringar, resor till kliniker, ivfbehandlingen.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Vårt positiva graviditetstest, det tickande lilla hjärtat på VUL och att få berätta för släkten.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Hittade Låten "Home" med Edward Sharp & The Magnetic Zeros på en blogg och den har följt mig och E genom hela året och alla behandlingar. Älskar den låten. Den påminner mig om att man ska ta tillvara på att man iaf har varandra och kärleken. Tillsammans klarar man allt.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag började året ledsnare än någonsin. De tre sista månaderna var jag lyckligare än någonsin.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Försökt sysselsätta mig mer och varit mer glad åt min systers och mina vänners graviditeter som jag fick reda på i början av året.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ältat och våndats.

18. Hur tillbringade du julen 2011?
Hemma hos E´s familj och sedan hos min moster.

19. Blev du kär i år?
Ja absolut, både i pyret i magen och i E... mer och mer för varje dag.

20. Favoritprogram på TV?
Greys Anatomy... Kommer inte på fler. Det blev mest film tillsammans med E.

21. Bästa boken du läst i år?
Väntrum av Cecilia Ekhem.

22. Största musikaliska upptäckten?
Kommer inte på någonting.

23. Något du önskade dig och fick?
Ett barn i magen!

24. Något du önskade dig men inte fick?
Nej, faktiskt inte för första gången på hur länge som helst.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag höll kalas hemma eftersom jag kände mig tvingad. Ville gråta hela tiden och det blev inte bättre av att jag blev påmind om att mamma och pappa redan hade barn i min ålder.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om alla fina bloggvänner plussar skulle året varit kanon!

27.Vad fick dig att må bra?
E, utan han inget jag.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

29. Vem saknade du?
Min mamma som åkte till Kina över Jul och Nyår.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Alla fina bloggerskor från bloggträffen i Höstas. (Även fast jag kände några av er redan innan 2011)

Dagarna segar sig på. Vi gör för det mesta ingenting alls. Tycker att tröttheten lagt sig lite och magen står liksom still. Den växer ganska mycket på kvällen men har blivit mer spetsig istället för rund. Hade någonstans trott att bara vi kom över de kritiska veckorna så skulle det stora lugnet lägga sig... så blev det ju inte. Är mer rädd nu. Nu känner jag min mindre gravid. Antar att jag är inne i spölkveckorna. Behöver jag skriva att vårt VUL på Tisdag på något sätt räddar vårt liv? Kunde jag snabbspola tiden skulle jag gladeligen göra det.

Är så orolig att det ska vara något tok med pyret nu när vi ska få se honom eller henne igen. Jag kan se på E att han också är stressad. Jag tycker mig känna livmodern ovanför bäckenet ibland men oftast kan jag inte göra det och det spär på oron ännu mer.

Vi ser såklart fram emot Tisdagen och ser det som en underbar dag, men rädslan finns där i bakgrunden om än lite mindre än innan vårt första VUL i vecka 8. Det bara måste gå bra. Vi kommer att vara i vecka 13+6.

Ser fram emot att få se en riktig liten bäbis i magen :)

Fina Hjärtat blöder kommer att hålla i årets första bloggträff här i Sundsvall den sista helgen i Januari. Hoppas att det är många som vill och kan medverka. Vi brukar alltid ha jättemysigt och trevlig på träffarna så självklart vore det kul att se så många som möjligt den kvällen.

Ok så min kollega planerar att komma tillbaka till jobbet idag. Fine, det kan jag inte göra något åt trots att det är väldigt oansvarigt av henne. Ett tag funderade jag faktiskt på att inte komma till jobbet överhuvudtaget men jag bestämde mig för att det var liite för extremt just nu. Istället jobbade jag över en timme igår och komponerade ett väldigt detaljerat mejl med flera arbetsuppgifter till henne som gör så att hon inte behöver komma in på mitt rum för att fråga om något. Jag förklarade också att jag är så rädd för att smittas att jag håller mig lite ifrån henne idag. Hoppas hon respekterar det!

På kvällen städade jag hela huset med klorin och tvättmedel samt bytte sängkläder så att det känns fräscht iallafall hemma. Nu sitter jag på jobbet och ska jobba från kl 6 (!) till 14 med stängd dörr. Hoppas de andra respekterar det. Det är faktiskt inte bara för att jag är rädd att smittas av något utan också för att jag får så mycket mer gjort när jag får vara ifred lite.

Jag kan tänka mig att kollegan kommer att se att dörren är stängd och rycka upp den så fort hon kommer hit, för hon är lite sånn. Vad jag gör då vet jag inte. Antagligen påminner henne om att hålla sig borta. Det är väl inte för mycket begärt? Hon sa ju själv att hon också är rädd för att kräkas.

On a more happy note så tog vi  en ny magbild igår och jag fick posera fram och tillbaka framför E i mina nya gravidkläder. Det blir mycket snyggare och mindre uppenbart om man slutar att försöka gömma magen i jeans som ändå hålls ihop av hårsnoddar. Undrar bara när vi måste komma ut till folk på jobbet. Magen är ganska liten under förmiddagen för att sedan växa på sig rejält till kvällen. Kan nog gå ett bra tag till innan det uppdagas. Men samtidigt vill man ju att alla ska veta :). Idag är det andra dagen på vecka 14 (13+1). Om inte mindre än fem dagar får vi se vårt mirakel igen. Så nervöst men förhoppningsvis sååå underbart. Då kommer det ju att vara en liten bäbis med alla delar på rätt ställen.

Jag har nog skrivit det förut men denna årstiden är verkligen jättejobbig om man har emetofobi dvs rädsla för att kräkas. Speciellt denna veckan har varit väldigt jobbig. Det började med att en kollega sjukskrev sig i Måndags. Hon hade fått magsjuka över Nyårshelgen. Tråkigt för henne såklart men hon hade inte jobbat sedan Torsdagen veckan innan så jag blev inte så panikslagen. Då jag meddelade närmsta chef var han väldigt snabb med att komma in på mitt rum och beskriva hur jättemagsjuk hans fru var för närvarande. Där rök fikapauserna tillsammans med kollegorna.

Senare på dagen pratade jag om kräkfobi med en annan kollega som just nu arbetar väldigt nära mig. Jag delegerar ut jobb till henne så hon ränner till mitt tum stup i kvarten för att fråga om saker eller lämna över något. Hon berättade att hon också är väldigt rädd. Morgonen efter, i Tisdags när jag sitter på inskrivningen, har hon pratat in ett meddelande på mobilen att hon nog hade magsjuka för hennes mage var så konstig. Nu började paniken verkligen stiga. Så fort jag kom hem knaprade jag i mig råmjölkstabletter och ca 8 st hela vitpepparkorn.

Idag är den första magsjuka kollegan tillbaka på sitt kontor. Alldeles för tidigt enligt min mening så jag arbetar med dörren stängd till mitt rum idag. Fick nyss veta via facebook att den andra kvinnan planerar att komma tillbaka imorgon. OCKSÅ alldeles för tidigt! Vi har så mycket att göra och jag kan inte jobba hemmifrån. Dessutom har jag ansvaret att ge ut arbetsuppgifter till tre konsulter så stannar jag hemma så försenas jobben ännu mer än de redan är... Kollegan har bara varit symptomfri i knappt ett dygn och ska imorgon alltså in på mitt rum igen. Jag har ingen aning om hur jag ska göra!

Inte nog med att jag måste vara rädd att själv må dåligt. Det värsta är att jag är så rädd för att smitta E. Han kräks alltid så himla mycket när han blir dålig (perfect match eller hur?). Det är sååå fruktansvärt att behöva vara i samma hus som honom just då. Ingenting blir bättre av att jag mår illa konstant som gravid heller. Det är ju omöjligt att veta om jag bär på nån smitta eller om det bara är pga lill* pyret i magen. Har inhandlat två olika sorters rengöringsmedel och planerar att städa kliniskt rent i hela huset innan E kommer hem från jobbet. För en gångs skull är det faktiskt bra att han jobbar till 22 både idag och igår. Usch för att vara rädd för sånt här! Tänk ändå att jag inte alls, lååångt ifrån, har samma panik som jag brukade få innan jag blev gravid! Det har faktiskt hänt att jag har lämnat honom åt sitt öde. Stackarn. Herregud att E står ut med mig.

För att lugna mig själv, och det har funkat bra hitills faktiskt... har jag påmint mig själv lite oftare om att jag faktiskt är gravid. Okej då om jag får magsjuka... jag har ju iallafall vår älskling i magen. Så brukar jag tänka. Oftast hjälper det.

För att avsluta med något rolig kan jag berätta att jag tröstköpte ett till par gravidbyxor idag på lunchen samt två tröjor storlek något större. Vad otroligt sköna alla gravidplagg är! Det syns ju inte utåt heller att det är det man har på sig... tänk om man skulle fortsätta även långt efter att bäbisen är född :) Ikväll får jag ta en ny magbild. Kanske det får mig på andra tankar.

Äntligen äntligen är de största riskveckorna över! Nu är vi inne i vecka 14 :) Undrar om tröttheten, de ömma brösten och illamåendet kommer att lägga sig nu. Vill nästan inte det eftersom jag vet redan nu att jag kommer att vara orolig om jag mår allt för bra.

När jag var liten växte jag upp med tre andra tjejer. Vi bodde nästan grannar med varandra och vi har följts åt sedan vi var nästan nyfödda. Alla tre har olika personligheter och intressen men på något sätt har vi ändå lyckats hålla ihop. Så ofta vi kan försöker vi träffas och fika eller hitta på någonting roligt. Jag och min vän K har båda haft svårt att få barn så lyckan var total när vi plötsligt fick vara gravida samtidigt. Hon ska föda nu i Januari.

Igår besökte jag henne. Självklart var vännen T också med. Innan jag ens hunnit in i köket för att kramas berättade T att hon också är gravid, i vecka 16! Bara två veckor före mig. Jag blev såklart jätteglad och skulle utbrista något i stil med "men herregud vad kul!", men innan jag hann göra det berättade hon att hennes lillasyster också är gravid, med samma bf. Innan jag hunnit reagera på DET också hann K berätta att HENNES lillasyster också är med barn!

Det betyder att jag, min lillasyster, K, hennes lillasyster, T och hennes lillasyster kommer att få barn samma år. Nästan samtidigt. Det är ju helt otroligt.

Jag behöver väl nästan inte ens skriva att tacksamheten inför att ha lyckats just nu är skyhög! Igår på inskrivningen satt jag och tittade i en gravidtidning och läste om ett stort kompisgäng som alla var gravida samtidigt. Jag skrattade och visade E. Herregud, sånt kan man ju inte tajma!... Men tydligen kan det bli så ändå.

T hade försökt i 5 månader och redan blivit lite desperat och provat diverse knep. Lite klumpigt sa hon "ni förstår inte hur jobbigt det var..."

Både jag och K tittade på varandra... "joo vi gör nog det"

Jag och E har verkligen sett fram emot den här dagen båda två. Äntligen var det dags för inskrivning på Mvc!

Vi har en jättesnäll barnmorska som heter Yvonne och jag är numera tappad på ca 6 rör blod. Flera gånger frågade de om jag ville ligga ner under sticket eller om jag ville titta ut genom fönstret :) Tycker inte alls att det är något jobbig med sprutor nuförtiden så jag satt och pratade och tittade på rören som fylldes.

Mitt järnvärde verkar vara för lågt, vilket skulle förklara att jag känner mig så yr och trött. I veckan ska jag få svar på om jag behöver äta några tabletter samt vilken dos. Tills vidare är jag ordinerad att äta mycket gröna grönsaker.

RUL är satt till den 13 Februari, på E´s födelsedag. Först kändes det bara roligt att det blev på samma dag, sen började vi tänka att det kanske inte alls är så lyckat. Mycket kan ju hända innan dess, eller Gud förbjude under RUL:et.

Vi försöker ta en sak i taget och fokuserar på VUL hos TF om bara en vecka. Allt ska gå bra! Det måste det.