Så har jag varit och lämnat urinprov igen. Det har inte kännts riktigt bra efter anitbiotikakuren så jag vill få det bekräftat att UVI:n verkligen är borta. Tyvärr så var de som vanligt så stressade att jag bara fick kissa och sen gå därifrån. Hann inte ställa några frågor alls. Svar på odlingen kommer om några dagar. Jag vet att KK som skrev ut Selexid förra veckan inte valde att odla vidare mitt prov och tittade inte heller efter GBS. Men det måste väl barnmorskan ha tittat efter när vi skrev in oss på mödravårscentralen?  Om jag skulle haft GBS skulle det väl visat sig på några av alla de prover jag lämnat hos både barnmorskan, kk och TF? Jag är så himla knäpp som oroar mig för allt hela tiden!

Nu är provet iallafall lämnat och nu ser vi fram emot rutinultraljudet som är om bara en vecka. Vi längtar som galningar trots att vi samtidigt är otroligt nervösa. Jag har påmint E varje dag om hur många dagar det återstår innan vi får se pyret igen och jag trodde han var less på att räkna ner, men igår när vi satt i soffan sa han plötsligt:

E - "Du har ju inte sagt något om dagarna idag!"

Jag - "Jaha, jag trodde du var less på att jag tjatade?"

E - "Nej absolut inte!"

Jag - "Ok det är 8 dagar kvar!"

E - "Nää det är bara en vecka kvar!!"

Jag - "Vad gullig du är, har du tänkt på det idag på jobbet?"

E (Ler och ser drömsk ut) - "Ja, hela dagen"