Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt ihop med min lillasysters underbara familj. Varje gång jag får hålla mina syskonbarn i famnen växer kärleken fast den omöjligt kunde bli större. Och jag längtar! I E´s ögon ser jag samma längtan, den som funnits där så himla länge. Långt innan hus, jobb och utbildning, till och med innan vi båda var myndiga.Tacksamt nog ser jag bara längtan och glädje i älsklings ögon. Den där grådaskiga hinnan av sorg har försvunnit. Han kommer hem rakryggad och full av energi från jobbet. Mycket mer blir gjort här hemma för båda orkar och vill. Kärleken är fortfarande otroligt stor men vårt förhållande har ändå förändrats till det bättre eftersom allting är lättare. Det är lättare att andas, tillsammans. Ingen utav oss behöver lägga energi på att plocka upp den andra från golvet. Vi är båda så tacksamma för det.

Varje gång pyret sparkar ser jag målet framför mig och hjärtat svämmar över.

Min nya systerson fick inviga Pyrets babynest för ett tag sedan. Också det gjorde mitt redan förstorade hjärta ännu större.

Tills det är vår tur i Juli. När vi förhoppningsvis äntligen får bli föräldrar och träffa Pyret spenderar jag mycket tid i barnrummet. Jag och Alf. Han sover till och med bredvid mig och magen i sängen.

Vecka 22 (21+6)