Idag var det dags för ett efterlängtat besök hos barnmorskan. Både jag och E har sett fram emot det och självklart har det också räknats ner :) Samtalet gick jättebra tycker jag. Innan jag ens frågat om det berättade hon att vi får ett TUL kring vecka 32. Jag tog upp min oro kring att nästan alla kvinnor på mammas sida haft sådana problem när de fött sina första barn. Mamma kunde inte föda vaginalt pga för trångt bäcken och min syster, mina kusiner och min moster har alla behövt ta till sugklocka för att få ut bäbisen. Det har också dragit ut väldigt på tiden.

Barnmorskan frågade om jag vill föda vaginalt och blev nästan förvånad när jag svarade ja. Det kändes lite konstigt att hon antog att jag skulle propsa på snitt. Vi bestämde att vi ska få en tid för att kolla bäckenet i graviditetsvecka 36. Vet att min lillasyster försökte tjata sig till det när hon väntade sitt första barn men det fick hon aldrig tillåtelse till. Igentligen tror jag nog inte att jag är för trång, men både jag och E kommer att känna oss lite lugnare inför förlossningen när vi vet med säkerhet att det finns plats för bäbisen där nere.

Tillslut var det äntligen dags att lyssna på hjärtljuden och mäta magen. Pyret simmade omkring hela tiden så det var svårt att få till ett bra ljud från början. Efter ett tag kunde vi höra älsklingens små snabba hjärtslag. E såg helt salig ut och satt bara och log. Tillslut tyckte pyret att det räckte och sparkade till mig ovanför naveln. Då stängde BM av högtalaren och konstaterade att hjärtljuden låg på 150. BM mätte också SF-måttet (från bäckenet till livmoderns kant) och det låg på 24 cm. Måttet ligger mitt emellan medel och det övre strecket men enligt BM ligger de flesta ungefär likadant.

Innan vi gick förklarade jag att jag fortfarande har ont i underlivet när jag sätter mig på huk eller sitter på toaletten, alltså när jag slappnar av där nere. Hon misstänkte först åderbråck (!!) men efter en snabb gynundersökning förklarade hon det antagligen berodde på den ökade blodmängden. Inte mycket att göra åt alltså. Skönt att det inte beror på sammandragningar eller att livmodern trycker på neråt iallafall. Är det helt ofarligt så kan jag lätt leva med det :).

Nästa besök är inbokat den 23:e April kl 10.30 Dagen efter vår bloggträff :)!