Jag träffade en vän igår som precis blivit mamma efter 8 års IVF-försök. Hon frågade när vi skulle få gå på vårt TUL och jag kunde inte svara. Har för mig att min barnmorska svarade flyktigt och ovetande när jag frågade om IVF-gravida i Sundsvall får gå på tillväxtultraljud. Enligt min vän ska alla få göra det. Hon gick i vecka 32.

Ni andra gravida i området, vad har er barnmorska sagt om detta? Fick ni också lyssna på hjärtljuden den första kontrollen kring vecka 25? Det känns som om många andra fått lyssnat redan men vi har nekats varje gång jag frågat. Vi känner oss lite snuvade på det.

Den 19:e Mars, nu på Måndag, är det äntligen dags för barnmorsekbesök. Nu kan hon inte säga "Du är ju sååååå tidigt gravid" längre :D Hoppas att hon bokar TUL och att vi får lyssna på Pyrets hjärta också.

Ang bloggträffen

Det är flest personer som kan komma på träffen i April den 22:a så vi kanske borde bestämma det datumet? Eftersom de flesta bloggar anonymt är det kanske bättre att vi samlas någonstans och bestämmer café där.

Det är ju också precis innan löning så det bästa alternativet kanske är att träffas lite tidigare och ta en utdragen lunch/fika tillsammans istället för att fika och sen gå på restaurang. Vad tycker ni?

De som vill gå men inte anmält sig får gärna göra det. Alla är välkommna <3!

Vecka 24 (23+1)

Äntligen ny vecka. Jag och pyret, eller lille skutt som h*n ibland kallas eftersom den skuttar omkring i magen på kvällarna, är numera gravid i vecka 24 (23+0). Tröttheten har kommit tillbaka och brukar slå till med full kraft omkring klockan 15 på dagen. Ungefär då blir jag också galet hungrig för ungefär 5:e gången och måste sätta i mig en eller två mackor och en frukt. Magen mäter 97 cm i omkrets på morgonen och blir några centimeter större på kvällen. Nu är den mer bäbisrund och hård och i huden kring naveln ser man tydligt att livmodern trycker eftersom venerna syns igenom. Längtar tills jag får en putnavel men det gör inte E, han tycker att det ser lite läskigt ut :D

Bäbis kan nu kicka både upp mot revbenen och ner mot ljumskarna. Oftast håller den till på höger sida. Idag kände jag för första gången små fötter eller händer både långt upp och långt ner i magen samtidigt.

Jag vågade *hihi* ställa mig på vågen för någon dag sedan och den visade på nästan 71 kg. Det betyder en viktökning med 8 kilo sedan hormonbehandlingen :S, 5 kg + sedan inskrivningen vecka 13. Det gör mig faktiskt ingenting men huvudet har liksom inte riktigt hängt med i svängarna. Jag känner mig fortfarande vältränad och någorlunda smal men så fort jag ska gå i en trapp eller lyfta något (typ mig själv ur badkaret) blir det väldigt tydligt att jag blivit mycket tyngre.

Pyret rör sig väldigt mycket under dagarna och det beror nog på att jag har ett kontorsjobb. När man sitter still på en stol hela dagarna finns mycket tid att känna efter. På helgerna är Pyret mycket lugnare/jag är på språng så mycket att jag inte hinner reflektera över rörelserna. Brösten är fortfarande ömma om man tar på dom utanpå bh:n och varje dag trycker magen upp mot revbenen vilket gör det obehagligt att sitta allt för frammåtlutad eller sova på sidan. Ligger jag på rygg syns livmodern jättetydligt men efter ett tag försvinner den in i kroppen. Där trycker den på ryggraden eller något för efter ett tag blir det jobbigt att andas och svanken gör ont.  Halsbränna och sura uppstötningar har precis gjort sig till känna rejält och humörsvängningar som jag vet inte vad! Igår sökte jag fina dopdikter på nätet vilket resulterade i att jag satt och bölade framför datorn. Senare kom jag hem till E och fick ett vredesutbrott när det kliades på benen av byxorna jag tagit på mig. Förstoppning har liksom blivit en del av mig nu och jag kan lugnt äta en plommonpåse utan att det händer något. Jag har köpt hem Lactulos för de dagar det är panik men jag hatar att behöva ha magkramper och panikspringa på toa lika mycket som att vara förstoppad i flera dagar. Måste ta upp detta med barnmorskan när vi träffas på Måndag. Tänk om hon ordinerar järntabletter!! Det går ju inte :O!

Ang bloggträffen...

Hjärtat blöder kan kanske också vara med på träffen om vi väljer Söndagen den 22:a April. Det betyder att det nu är 7 st som kan vara med den 22:a April och 5 st som kan vara med den 31:a Mars.

Lördag den 31:a Mars

Min längtan

Fröken solstråle

Almas mamma

EVL

Spyor

Söndag den 22:a April

Fröken solstråle
Almas mamma
EVL
Spyor
Bortom längtan
En mamma wannabee
Hjärtat blöder

Ok finingar, såhär är status just nu. Två datum konkurrerar med varandra. Fem st kan medverka i slutet av Mars och sex st kan medverka i April. Ni som vill vara med på träffen men som inte anmält er än, passa på att göra det nu så bestämmer vi ett datum så fort som möjligt.

Lördag den 31:a Mars

Min längtan

Fröken solstråle

Almas mamma

EVL

Spyor

Söndag den 22:a April

Fröken solstråle
Almas mamma
EVL
Spyor
Bortom längtan
En mamma wannabee

Det har verkligen skett förändringar både hos mig och E sen vi plussade. Förut räckte orken knappt till att ta undan disken och kanske gå en sväng med damsugaren någon gång ibland. Flera gånger har mamma ryckt in och hjälpt till med städningen när vi inte orkat. Många rum har fått stå tomma eller i bruk men orenoverade eftersom ingen utav oss har orkat ta tag i det. Det har helt enkelt inte funnits krafter nog för att ta hand om både varandra och huset.

Nu när vi mår såå mycket bättre är både jag och E som galna. Plötsligt kommer någon med en idé om en tapet eller råkar se någon fin möbel i en katalog och vips så har vi varit och handlat. E drar omkring som en virvelvind och fixar och donar hemma, fastän han aldrig har varit så händig. Han tar till och med mer ansvar med disken och tvättningen. Ingenting är längre jobbigt och vi sitter målar och bär möbler och planerar och donar till långt in på kvällarna. Även fritiden (den lilla som finns) är mer planerad och inriktad på roliga saker. Nästa vecka åker vi iväg till fjällstugan i Åre bara för att, och i början av April har vi planerat in en mysig weekend bara vi tre (och Alf såklart, han följer fortfarande bäbisen överallt).

Lördags och Söndags, när vi inte sprang i olika affärer eller tiggde fika hemma hos olika familjemedlemmar satte vi upp lampor, målade väggar, möblerade om och skruvade upp gardinstänger. Då och då stannade jag upp och bara myste av att se E så glad och full av energi.

När vi satt och kapade lister till ett rum som fått nytt golv hejdade jag honom och frågade om han visste vad vi håller på med?

- "Nää vadå?" svarade han förvånat.

-"Vi boar" sa jag med ett leende.

Vecka 23 (22+5)

Efter tips från Solens strålar förenklar vi listan för bloggträffen lite. Såhär ser det ut för tillfället:

Lördag den 31 Mars och Söndag den 22:a April kan flest personer närvara. Skulle någon av er kunna något annat datum än de ni satt på listan får ni jättegärna fylla i det också. Vore så kul om vi kunde hitta ett datum som passar för alla.

Här kommer länken till formuläret igen:

http://doodle.com/zewkf3mzihhukxbm

Ang nätterna och en mysig dröm:
Jag har ju börjat tycka att det är jobbigt att hitta en bra sovställning på natten. Ligger jag raklång på ryggen trycker livmodern innåt på ryggraden så att jag får ont i svanken. När jag rullar över på sidan får jag jätteont där revbenen möts. Det känns som om magen trycker ihop bröstkorgen på något sätt. Om jag vaknar på sidan och rullar över på rygg får jag oftast sendrag i vaderna. I morse när jag skulle pussa E på kinden innan jag gick upp ur sängen fick jag plötsligt näsblod och var sekunder från att råka väcka honom av en näsblodspöl i ansiktet.

Trots att jag vaknar flera gånger varje natt, och trots mardrömmar då och då (för det mesta) är det ändå mysigt att ha såna typiska gravidbekymmer. Inatt slapp jag till och med mardrömmarna och fick också drömma att vi födde barn! Fast förlossningen var liksom redan avklarad och det enda som återstod var att ta upp bäbisen från ett hål i marken där den låg i en vattentank. Det var liksom en cermoni kring det hela. Släkten samlades för att se när doktorn tog upp barnet. Det var en ganska stor pojke med mycket mörkt hår.

Kontigt att drömma om att slutskedet i förlossningen ska vara att ta upp bäbisen ur vatten tyckte jag först, tills jag kom på vad det måste bero på. Förutom visan om den blå krinolinen har jag börjat sjunga detta för magen varje dag:

"En kulen natt natt natt,

min båt jag styrde.

På havets vågade vågade våg,

så skummet yyyrde.

Och vart jag sågade sågade såg,

på havets vågade vågade våg.

Långt ner i djupet-ipet-ipet-ipet,

en fisk jag såg och det var DU"

Vecka 23 (22+2)

Det verkar vara svårt att få till en dag då alla kan :/ Såhär ser det ur just nu:

http://doodle.com/zewkf3mzihhukxbm

Vi kanske får fundera på att försöka hitta en annan dag. Kanske senare i vår?

Välkommen också att anmäla sitt intresse för träffen <3!

I flera veckor har jag drömt mardrömmar nästan varje natt. De flesta handlar om att någon/någonting tar ifrån mig Pyret, att E slutar älska mig , läskiga spöken eller att någon i familjen råkar illa ut. Detta har verkligen irriterat mig, speciellt de hemska mardrömmarna om Pyret.. nästan alla gravida jag hört talas om har drömt gulliga drömmar om förlossningen eller att de redan har fött sina barn.

Men nu äntligen inatt drömde jag något fint om vår graviditet. Jag drömde att vi var inlagd på vårdcentralen för att vänta på att bli igångsatta på förlossningen lite senare. Jag och E gick omkring där och var jätteglada. Framför mig i drömmen såg jag en bild av mig själv liggandes i en gynstol alldeles svettig och grinande av smärta, men det var inget som gjorde mig rädd eller nervös. Tvärt om, jag såg fram emot det jättemycket. Snart skulle vi vara på förlossningen och föda fram Pyret! Jag kände mig stark.

Jag vaknade med ett leende på läpparna. Alf låg bredvid mig och på andra sidan låg E. Jag pussade honom i nacken och sa att vi nu gått in i en ny vecka. Ikväll ska jag berätta om min dröm. Hoppas det blir fler av den varan i framtiden.

Vecka 23 (22+0)