Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt ihop med min lillasysters underbara familj. Varje gång jag får hålla mina syskonbarn i famnen växer kärleken fast den omöjligt kunde bli större. Och jag längtar! I E´s ögon ser jag samma längtan, den som funnits där så himla länge. Långt innan hus, jobb och utbildning, till och med innan vi båda var myndiga.Tacksamt nog ser jag bara längtan och glädje i älsklings ögon. Den där grådaskiga hinnan av sorg har försvunnit. Han kommer hem rakryggad och full av energi från jobbet. Mycket mer blir gjort här hemma för båda orkar och vill. Kärleken är fortfarande otroligt stor men vårt förhållande har ändå förändrats till det bättre eftersom allting är lättare. Det är lättare att andas, tillsammans. Ingen utav oss behöver lägga energi på att plocka upp den andra från golvet. Vi är båda så tacksamma för det.

Varje gång pyret sparkar ser jag målet framför mig och hjärtat svämmar över.

Min nya systerson fick inviga Pyrets babynest för ett tag sedan. Också det gjorde mitt redan förstorade hjärta ännu större.

Tills det är vår tur i Juli. När vi förhoppningsvis äntligen får bli föräldrar och träffa Pyret spenderar jag mycket tid i barnrummet. Jag och Alf. Han sover till och med bredvid mig och magen i sängen.

Vecka 22 (21+6)

Fia tipsade om Doodle.com som är en sajt med ett bra verktyg för att samla människor inför ett event. Ni som är intresserade av att närvara på en eventuell bloggträff kan klicka på länken nedan och sedan klicka i vilka datum ni har möjlighet att delta så försöker vi hitta ett bra datum som passar alla. Hoppas att så många som möjligt vill/vågar/orkar vara med. Träffarna är alltid mysiga och väldigt trevliga. Alla är välkommna, de som fortfarande kämpar, gravida och föräldrar. Oavsett vart vi står i livet finns det jättemycket stöd och värme att få. Inga känner ju varandra som vi i bloggkretsen.

Klicka HÄR för att se datum och anmäla intresse.

Sedan i mitten av förra veckan har vi fått uppleva många saker för första gången. Torsdagen bjöd på bäbis-shopping-hets utan dess like när det var dags att köpa ett babyskydd på Barnens hus som hade rea. Köerna ringlade sig långa ut på andra sidan vägen och anställda och inhyrda fotbollslag sprang omkring för att dela ut vatten och godis till höger och vänster. Det var första gången jag kunde stå uppe i 1 timmes konstant bäbissnack, omringad av bäbissaker och inte känna mig som en outsider. Torsdagskvällen blev också den första gången vi, rätt så frenetiskt som små barn på julafton, fick slita upp en förpackning till en inköpt bäbispryl. Vi behandlade den nästan som något heligt och turades om att bära omkring på den och vagga den på golvet. E var väldigt nöjd med att den är så lätt... tills vi provade att lägga i några hantlar på fyra kilo. Då blev den snabbt tung och otymplig, som de allra flesta babyskydd. Ändå är vi väldigt nöjd med vår BRIO primo som står och väntar på Pyret. Vi vaggar och bär fortfarande runt den då och då.

På Fredagen kunde jag för första gången se sparkar på utsidan magen. Jag blev helt hypnotiserad och spenderade majoriteten av arbetsdagen och kvällen hemma med att bara stirra och stirra på området kring naveln. Pyret var snäll och sparkade och buffade med jämna mellanrum. Jag berömde honom/henne så fort h*n rört på sig. Jag började också sjunga för Pyret den här dagen. Sång och ljud får bäbisen lugn men så fort vi slutar börjar h*n att knuffa på magen igen.

Eftersom E kom hem sent på Fredagskvällen hann jag bara med att berätta att jag äntligen sett sparkar på utsidan. Han hann aldrig försöka se med egna ögon. Så fort vi vaknade på Lördagsmorgonen drog vi därför bort täcket från magen och började stirra. Efter bara några sekunder kom den första sparken! E blev alldeles till sig av lycka. Pyret visade sig från sin bästa sida och hoppade snällt till ytterligare några gånger.

Tidigt tidigt på Söndagsmorgonen ringde telefonen och jag svarade yrvaket. Det var min lillasyster som sa att hennes äldsta son (snart 1.5 år) hade tjatat om att ringa till mig hela morgonen (läs natten för mig och E). Det rasslade till och lille V fick luren. Han mummlade något obegripligt och sen sa han "macka!"... "varm". Min syster berättade att han mumsade på en varm macka men att det inte var det han ville säga. Efter några sekunder sa lille V "Äls-kar mos-ter". Det var den första gången han sagt både älskar och moster. Förut har han bara sagt Mooos till mig. Det var såklart helt underbart att höra. Lille V pratade på några minuter till om sin macka men sen fick vi lägga på för då försökte han tydligen smeta smält ost i håret på sig själv :D. Efter morgonens samtal fick både jag och E abstinens efter mina två systkonbarn så vi åkte dit på besök. Jag fick hålla nyfödda lilla O i famnen och då både skrattade och log han för första gången. Han tittade rakt in i mina ögon och skrattade så fint! Både jag och min syster blev hypnotiserade av den lilla charmören.

Innan vi åkte berättade jag för min syster att man nu kan se sparkar utanpå magen. Hon fick lägga handen på magen och någon sekund efter det sparkade Pyret precis under hennes hand! Hon fick känna vår bäbis för första gången. När hon tog bort handen sparkade h*n på och då fick hon även se hur magen rörde på sig. Också för allra första gången. Hon blev såklart jätteglad och böjde sig ner för att prata till Pyret. Jag och min syster har nästan identiska röster så vår bäbis kommer säkerligen att känna sig trygg även hos henne.

Förra veckan förde med sig många "första gånger" och tänk så många fler vi har att se fram emot. Varje morgon tänker jag på hur otroligt tacksam jag är för att vi får uppleva det här. Kanske ser jag varje liten sak som något otroligt stort eftersom jag länge trodde att jag aldrig skulle få uppleva det. För att jag vet att det inte är någon självklarhet. Hoppas jag kan lära Pyret att ta tillvara på allt som är fint och gott. Jag vet att jag förändrats som människa pga vår kamp och min syn på föräldraskap har verkligen ändrats. Allt till det bättre vill jag tro.

Vecka 22 (21+5)

Äntligen har jag lyckats se de första sparkarna från pyret utanpå magen! Vilken känsla, vilken syn! Jag kunde inte fortsätta jobba utan stirrade bara på magen i flera minuter. Det verkar som om vänster sida helt klart är favoritsidan och drar jag med handen ett tag där på magen så får jag oftast en respons tillbaka.

Ikväll har jag legat i sängen och sjungit och pratat med pyret. Tänkte börja med att sjunga en visa varje kväll men kom på att jag är ganska urusel på det här med att hålla en klar ton, trots några års medverkande i kyrkokören som liten. Det spelar iofs ingen roll när ingen annan är i närheten som kan höra så jag kraxade på. Pyret blir lugn och stilla när jag håller låda men så fort jag slutar kommer det en spark. Det kan ju tolkas lite som man vill. Antingen säger h*n "sluta mammma" eller "mera, mera"... jag väljer nog att tro på det sistnämnda. Pyret får lägga in eventuell protest i ämnet till sommaren när vi kan kommunicera lite bättre med varandra :).

Det ska bli kul att se om visan känns igen när bäbis äntligen är född. Låten jag valt kommer från mormor, därav lite tantvarning, och den har sjungts i vårt hem genom hela min uppväxt. Har ingen aning om vart den kommer ifrån.

"Min blommiga blå krinolin"

"Jag sovit väl snart uti hundrade år,

men ändå det känns som det vore igår.

Bland beundrande blickar...

och gyllene hår...

jag gick på promenad ibland blommor och snååår.

Om den tiiiden jag dröööömmer på nyyyytt.

Fastän åren, för länge... sen flytt.

I min blommiga blå krinolin.

Som en blåklocka var jag

så fiiiin.

I bland blommor och blad,

gick jag på promenad...

bland beundrande blickar,

så stolt och så glad.

Som en docka

av sevres porsliiiin.

Som en blåklocka var jag

så fiiiiiiiiin.

Ack det minnet jag gömmer,

ty aldrig jag glömmer.

Min blommiga blå krinolin"

Åååhh jag hittade den längre versionen!!

Det verkar vara svårt att hitta ett datum för bloggträff som passar alla. Ni som är intresserad av att tillbringa en mysig kväll tillsammans här i Sundsvall kan väl skicka ett mejl till mig och berätta när det passar er bäst?

De datum vi pratat om är:

Vecka 11. Lördag 17:e Mars eller Söndag 18:e Mars

Vecka 13. Lördag 31:a Mars eller Söndag 1:a April

Vecka 14. Lördag 7:e April eller Söndag 8:e April

Vecka 16. Söndag 22:a April

Vecka 17. Lördag 28:e April eller Söndag 29:e April

Det kanske är bäst att försöka ta det ganska tidigt, typ i Mars, början av April :)

Mejla till ettvanligtliv@hotmail.se

Gårdagskvällen spenderade jag hos min farmor och farfar som jag inte träffat på väldigt länge. Fina farmor började nästan gråta när hon fick syn på magen. Hon har berättat att hon kan känna igen lite av känslan att ha svårt att få barn. På deras tid hade de mycket press på sig att "producera" på en gång då de gift sig. Det tog nog ett tag innan den första sonen ville komma till. Hon tyckte att jag "blivit tjock på ett fint sätt", vad hon nu menar med det :)

Här kommer en magbild från igår. Tycker inte själv att det hänt så väldigt mycket med storleken, kanske mer med själva formen. Nu är den lite rundare och när jag sitter ihopsjunken trycker det på revbenen. Flera gånger per dag kan jag titta ner på den och upptäcka att den är alldeles sned, oftast åt vänster. Jag brukar säga att den vill vara nära pappa eftersom E oftast befinner sig på min vänstra sida både i sängen och i soffan.

Jag har märkt att Pyret gillar när det pratas eller sjungs i min närhet. De stunder det blir tyst så sparkar h*n mer.

Bäbisens små sparkar får mig fortfarande att hoppa till då och då eftersom det varierar så från små bubbel/fladder långt ner i magen till ganska kraftiga sparkar högt upp. Det sistnämda kanske sker bara några ggr/dag om vi har tur. Antar att det krävs en väldig kraft för att sparka så att det känns ordentligt när moderkakan ligger i framvägg.

Det är också mysigt att ligga på rygg och känna hur det spänner och blir trängre på vissa ställen i magen för att nästa stund försvinna innåt eller flytta sig till andra sidan. Pyret är ca 25 cm lång och det är svårt att föreställa sig hur h*n får plats där inne. Magen får gärna ta fart och växa på sig mycket mycket mer :).