Dagarna bara rinner iväg och jag har inte alls varit duktig på att skriva ner vad jag känner och vad som händer. Dumt eftersom jag hela tiden (redan nu) glömmer hur det kändes i vissa veckor. Min syster som har två söner, där den ena bara är några månader gammal, säger sig redan ha glömt hur det kändes att vara gravid. Så vill jag absolut inte ha det! Det vore ju jättetråkigt om jag skulle tänka tillbaka och inte minnas så mycket. Vi har ju ingen aning om detta underbar kommer att hända igen. Hoppas hoppas hoppas att vi kommer att lyckas med syskonförsök, men man kan ju aldrig veta. Det har vi ju verkligen lärt oss.

Här kommer därför en beskrivning av hur det är att vara gravid med lilla Pyret just nu när det är 50 dagar kvar:

Jag har gått upp säkert 13 kilo totalt hitills. Vågen vågar jag mig inte på för tillfället men jag känner mig otroligt otymplig och tung. Lite tendens till pingvingång har jag fått höra från vänner och familj :).När jag lägger mig i badet efter jobbet (vilket händer väldigt ofta) så ser anklarna ut som stubbar och det tar liksom i alldeles för tidigt mellan vaderna och låren när jag sätter mig på huk. Magmusklerna har delat på sig så när jag spänner magen blir den spetsig. Gravidranden som förut bara gick upp till naveln har nu fortsatt hela vägen och verkar följa livmoderns storlek. Pyret älskar när jag badar och sprattlar som bara den när jag ligger och skvalpar där i karet som en val :)

Fastän jag tar upp mycket större plats nu så badar vi ofta tillsammans jag och E. Då pratar vi nästan bara om Pyret och hur mysigt det blir när vi får bada alla tre tillsammans och göra små skumfrisyrer på hans/hennes huvud.

Naveln vägrar bli en putis men om man tittar på magen uppifrån så ser man att den har börjat bukta lite i överkant. När man tar på naveln utanpå tröjan känns det som ett blåmärke eftersom det är så utsträckt. Magen är nästan alltid stenhård och ofta glömmer jag bort att den är så pass stor som den faktiskt är, exempelvis när jag ska krama om någon eller när jag ska gå emellan något.

Barnmorskan säger att bäbisen ligger långt in i magen och när jag lägger mig ner kan man se när kulan sakta sjunker innåt. Det är därför obekvämt att ligga på rygg och det funkar inte heller så bra att ligga i lutande sköna fotöljer eftersom alldeles för mycket lutning gör att jag blir svimfärdig och illamående. Då måste jag lägga mig ner på golvet någon minut så att det går över. Det funkar inte att försöka tänka bort det.

Det bästa Pyret vet är att sparka och trycka mot höger revben. Jag ser nog inte klok ut när jag sitter på jobbet för det enda som hjälper lite är att sitta och balansera på vänster skinka samtidigt som jag trycker in knytnäven i ryggen. Om Pyret inte trycker sig mot revbenen så gillar h*n att lägga sig med hela ryggen ovanför naveln så att magen blir putig uppåt. Ibland känns det som om magen strävar frammåt av sig självt men nu på sistone verkar det vara roligare att ta spjärn och skjuta sig mellan höger och vänster sida av magen. När småfötterna sparkar uppåt känns det som om det kokar och bubblar där inne. Ofta kan jag få tag på en liten häl som sveper förbi. Pyret tycker också om när man trummar lite lätt på magen. Då får man en spark tillbaka som svar. E´s röst är lugnande och eftertraktad för så fort han kommer hem och börjar prata blir det liv i magen.

På natten sover jag bredvid både E och Alf, med en kudde att lägga upp benet på. Fastän jag alltid ser till att vara mätt när jag lägger mig så blir jag superhungrig när det är dags att sova. Sådär så att det suger i magen.

Jag sover verkligen skitdåligt eftersom det krävs lite planering varje gång jag vill vända på mig. Varje morgon klockan 4-5 blir jag klarvaken av mig själv. När jag sedan somnat om är jag en zombie när klockan ringer. Det är jättemysigt att kila in handen under magen och känna bäbisen rotera där inne. Så fort det blir ett tryck på magen kommer bäbisen dit och utforskar vad det är.  Alla tröjor är noppiga eftersom jag inte kan låta bli att stryka med handen över kulan hela hela tiden. Innan vi somnar pussar jag på Pyrets ultraljudsbilder som sitter på kylen. Jag sjunger två visor varje morgon i duschen och går alltid en runda in i barnrummet innan vi ska sova, oavsett hur sent det är.

Jag är såååå otroligt sugen på piggelin. Hela tiden. Och mjukglass! Om inte samvetet sa stopp skulle jag sätta i mig ett paket om dagen utan några som helst problem. Gröna sura äpplen är också något som jag bara måste ha. E är snäll och serverar mig hela tiden utan att klaga. Han har till och med köpt hem en äppelklyftare bara för att jag inte skulle sitta med en kniv och skära klyftor. När det är lunchdags är jag tokhungrig och skulle kunna äta en ko. Vid middagstid är suget alldeles borta och då vill jag bara ha flingor och kall mjölk. Konstigt nog får jag värre halsbränna av detta än av vanliga maträtter som innehåller något starkt.

Håren på benen har nästan helt sluta växa vilket jag är otroligt tacksam för eftersom det är en pina bara att böja på benen när skorna ska på. Bikinilinjen får liksom fixas till genom att gissa vart det ska rakas någonstans. Jag tror fortfarande att jag ska kunna se något när jag böjer mig ner men magen blockerar verkligen all syn neråt. Det får bli rakning på ett ungefär eftersom jag vägrar beordra E att göra det åt mig. Han är förvarnad att han kommer att få fixa till sånt där precis innan förlossningen, annars är han befriad för tillfället.s

Det där jobbiga trycket i underlivet får jag nog dras med tills bäbisen är ute. Det beror på den ökade blodmängden för enligt säkre källor så har tydligen saker och ting ändrat utseende down there. Lusten, som helt försvann en längre tid, kom tillbaka runt kanske halvtid. Kring den tiden började ju magen växa ganska rejält och det känns inte helt ok att hålla på som förut. Man är ju otymplig, orörlig och båda två tänker hela tiden på att det faktiskt ligger ett barn där inne i magen. Tack och lov känns inte behovet inte särskilt stort och båda är ganska nöjda med det lilla som blir. Efter alla försök så känns det helt ok att inte behöva gå omkring och nästan vara less på sex. Nu får det bli bollibompasex hädanefter.

Vecka 33 (32+6) 

 

Linnea.

22 maj 2012 22:10

Det här var riktigt roligt att läsa! Delvis för att det påminner mig så mycket om hur det var, vilket man faktiskt glömmer fortare än man kan tro! :D Mycket är väldigt likt hur du har det, meeeeen, jag skulle aaaaldrig palla (eller nå) raka bikinilinjen där i slutet! Haha, det var en smärre chock när jag såg skogen igen efter förlossningen kan jag säga! Haha! Oh well. Vid förlossningen kunde jag inte bry mig mindre! ;)

Jäkla kort tid kvar också hörrudu! Så himla, himla spännande och ROLIGT!

KRAMAR! <3!

http://www.linneabatsman.blogspot.com

EVL

24 maj 2012 08:31

Hehe, ja det kan bli svårt att få E att hjälpa till också. Kanske får bli en 70-talsfrilla där nere när det väl är dags ;D.

Jaa herregud så himla spännande!!
Kramar

 

E

23 maj 2012 09:30

Fina du!
Tack för att jag får följa er på resan. <3

EVL

24 maj 2012 08:29

Fina DU, tack för att du följer med

 

C

23 maj 2012 15:28

Hihi, så roligt att läsa!
Fick ropa på sambon och ha högläsning.
Han började redan klura på om han skulle klara av att raka min bikinilinje ;)

http://spyor.blogg.se

EVL

24 maj 2012 08:32

Haha, ja det kommer nog att krävas en hel del övertalning innan han gör det. Du får sätta honom i träning ;).
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...