EttVanligtLiv

Direktlänk till inlägg 29 maj 2012

En jobbig gårdag och min enda målbild

Av EVL - 29 maj 2012 08:58

Igår hade jag en typiskt gravidtröttdag. Det började igentligen redan natten innan Måndagen då vi skulle sova. Det gick bara inte och något kändes liksom fel i kroppen. Jag var illamående fast på samma gång hungrig, yr och obekväm på något sätt. Trodde att jag behövde gå på toaletten, vilket jag försökte flera ggr utan något resultat. När det inte fungerade drack jag ett stort glas samarin ungefär klockan halv tre på natten bara för att komma på sekunden efter sista klunken att jag skulle lämna urinprov dagen efter och inte fick kissa på ca 5 timmar. Självklart blev jag kissnödig efter 10 minuter :) men det var bara att vanka tillbaka till sängen och försöka somna om.


Nuförtiden går det bara att sova på sidorna eftersom Pyret ligger så långt in i magen och trycker på stora kroppspulsådern om jag ligger raklång. Ligger jag för länge på det sättet känns det precis som om jag blir strypt. Sidoläge är det som gäller alltså, med kudde mellan benen. Efter ca 40 minuter måste jag vända på mig och då är magen så tung att höfterna roterar först vilket resulterar i en högljud smäll från höftkulan. Har till och med väckt E av ljudet några gånger.


När det var dags att kliva upp och jobba satt den där konstiga känslan fortfarande i kroppen och det gjorde rejält ont i bäckenet mellan benen. Jag härdade ut halva dagen tills det var dags för barnmorskebesöket klockan 13 och sen åkte jag hem och sov.


Allt såg tack och lov bra ut med Pyret iallafall och det är ju det som är det viktigaste. Hjärtljuden var denna gång låga 139 och sf-måttet ligger på 32 cm. Trots att jag var övertygad om att järnvärdet skulle vara jättelågt igen så låg det på samma som vid förra kollen, 105. Barnmorskan kände och tryckte på magen och kunde konstatera att huvudet låg neråt men att det fortfarande är ruckbart. Hon förstod att jag hade ont i revbenen för livmodern ligger precis precis under revbenen nu vilket gör att bebisen kan komma in lite underifrån när den kickar. Det förklarar ju verkligen varför det känns nästintill omöjligt att sitta raklång ibland när Pyret sträcker på sig. Lillstjärten ligger till vänster och benen sparkar ut på höger sida. Ibland när h*n tar i blir magen alldeles oval och man kan tydligt se och känna både små hälar och en liten bak som sticker ut. När man får känna rörelser och små kroppsdelar blir ju såklart alla krämpor som bortblåsta. Då kan man bara le.


Efter att jag vilat några timmar hemma i sängen kom vi på att vi stämt träff med ett par vänner för att äta ute. Eftersom jag kände mig bättre åkte vi iväg. Väl på restaurangen valde magen såklart att sätta igång rejält med magkramper och hela baletten. Tur att man kan ursäkta sig med att man måste kissa hela tiden när man är gravid.

Fy vad jag hatar de där kramperna man får när kroppen plötsligt väljer att det är dags att inte vara förstoppad längre! Igår när jag satt på toaletten på restaurangen kunde jag inte hjälpa att tänka på förlossningen. Om jag tycker att sådanna kramper är hemska... hur ska jag då klara av smärtan som kommer vid en förlossning?


Idag känns det lite bättre men jag har bokat en tid hos en sjukgymnast som ska hjälpa mig med övningar för foglossningen. Känner att jag måste ta tag i gravidyoga också på hemmaplan nu när kurserna avslutats för sommaren. Andning och fokusering kommer ju att vara A och O. Jag har sagt åt E att han hela tiden under förlossningen ska påminna mig om att vi snart får gosa med Pyret. Det är nog den enda målbilden jag kommer att behöva.


 

Vecka 34 (33+6)




 
 
Mallla

Mallla

29 maj 2012 11:18

Visst är det härligt att känna bebisen. Min ligger lika dant som din dvs. ryggen ooh gumpen till vänster och fötterna till höger. Som sagt, det blir en konstig form när man ligger ner. Och den där bulan efter ryggen och en fot som sparkar och ger ett avtryck.


http://www.hjartegryn76.blogspot.com

EVL

30 maj 2012 15:23

Ja det är jättehärligt. Kul när man kan börja identifiera vad det är man känner där inne :)!

 
Ingen bild

Jenny

29 maj 2012 15:49

Hej!

Jag halkade in på din blogg för några dagar sedan, läste ett gammalt inlägg från förra sommaren och så var jag fast. Läste och läste så fort jag fick en stund över, vartenda inlägg fram till dagens (det tog ett tag *ler*) och jag måste bara säga WOW, vilken resa ni varit med om! Jag blir så glad för er skull, trots att jag inte känner er alls! Ni verkar vara två superfina människor med en massa kärlek att ge det lilla Pyret när h*n väl kommer ut! Och som ni har kämpat.

Sedan så måste jag säga att du skriver helt fantastiskt, flera gånger har tårarna vällt upp i ögonen, av sympati, medkänsla och glädje om vartannat. Jag kommer att fortsätta följa din blogg tills Pyret kommer ut och även fortsättningsvis, för att se hur det går! Stort lycka till i framtiden! Och Grattis till er skatt som du har i magen!
Kram
/Jenny

PS! Själv fick jag igår veta att jag är gravid. Det känns helt overkligt och fantastiskt på samma gång. Jag och min kille har längtat länge men absolut inte lika länge som ni, och det har inte på långt när varit lika smärtsamt och svårt. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Ändå så går jag och oroar mig väldigt mycket för missfall, usch om man bara kunde vara odelat glad när något så fantastiskt händer!! Några tips till en som behöver slappna av? :/

EVL

31 maj 2012 09:45

Hej Jenny,
Tack för de fina orden! Vad roligt att du gillar att läsa det jag skriver och vad kul att du vill fortsätta följa vår resa :).

Stort stort grattis till graviditeten!! Det är klart man oroar sig, det hör liksom till oavsett hur svårt det var att bli med barn. Vad skönt att ni inte hade några problem :), det önskar man verkligen inte ens sin värsta fiende.

Tyvärr finns det nog inga bra tips på hur man kan slappna av. Tankarna går ju bara till barnet hela tiden. Försök att bara glädjas och göra mysiga saker tillsammans. Tiden kommer att gå fortare när man väl pustat ut efter 12 veckor.

Lycka till! Kram!

 
Bortom längtan

Bortom längtan

30 maj 2012 09:53

Hej! Ja, nu börjar man verkligen känna att kroppen har förändrats. Mina höfter hoppar och knäpper också när jag går upp på natten. Men nu är det verkligen inte lång tid kvar för dig! Bara 42 dagar, helt galet så snabbt det går! :) Kram!

http://bortomlangtan.blogspot.com

EVL

31 maj 2012 09:41

Hej vännen, ja visst är det obehagligt. Det konstiga är att man inte förstår själv hur pass stor man igentligen ÄR. Jag tittade på bilder för ett tag sedan och fick en smärre chock när jag insåg hur puffig jag verkligen är nu :D!

Jaa nu går det undan :S längtar så himla mycket!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av EVL - 10 februari 2022 15:51


Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Av EVL - 15 december 2021 19:53

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Av EVL - 15 november 2021 09:18

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Av EVL - 2 november 2021 11:34

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Av EVL - 4 maj 2021 16:00

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards