Det började som små små ilningar och ökade smygande under en vecka till mer mensvärkskänsla, men det tog ganska lång tid innan jag försod att det antagligen är förvärkar jag har nu. Misstänker också att Pyret fixerar/fixerat sig eftersom jag verkligen kunnat känna hur huvudet roterar och grejjar på där nere. Hur spännande är inte det?!

Samtidigt som förvärkarna gör tillvaron lite mer luddig, svårt att koncentrera sig på jobbet, så tar foglossningen en stor del av mina tankar också. Jag har alltid trott att foglossning skulle kännas mer på utsidan bäckenet. Att höfterna och svanken skulle ta stryk. När man tänker på en gravid kvinna med värk så ser man ju en person som håller sig för ryggen och höfterna när de vaggar fram.... Min foglossning sitter mellan benen. Bara. Det känns som om jag ska spricka sönder där nere när jag tar för stora steg. Värst är det när jag legat och sovit eller suttit still en längre tid.  Jag tror inte att jag skulle kunna bresa särskilt mycket och även om jag vill föda mer upprätt så kan det ju hända att jag är för trött för att stå och måste ligga i typ gynställning... hur ska det gå? Hur har ni andra det med foglossningen?

Förvärkar, foglossning och tröttheten till trots har vi (mest E såklart) lyckats färdigställa det mesta hemma inför Pyrets ankomst. Det som saknas är vagnen, som levereras nästa vecka och en matta till barnrummet. Alla påpekar att det är så lite tid kvar nu och både jag och E är väl inte så lite nervösa. Tack och lov känner sig båda mycket lugnare nu när det mesta är gjort.

Vecka 35 (34+5)