Förlossningens ctg visade på en ynka sammandragning/värk på 30 min, för självklart kom det ingen när jag la mig ner och vilade. Fick som mest ett värde på 54 innan det sjunk ner till 0 igen. Allt såg bra ut med Pyret som låg och sov under nästan hela testet. Självklart satte värkarna igång igen så fort jag fick ställa mig upp från sängen. Fick vanka av och an inne i rummet.

Efter ytterligare en timme fick vi träffa en läkare som kontrollerade bindan jag haft på mig hela morgonen. Det såg mest ut som flytningar med lite blod i. Efter en gynkoll konstaterade hon att det inte läcker fostervatten, huvudet ligger långt ner och tappen är förkortad och mjuk. Däremot är jag inte (!) öppen enligt henne! Herregud hur kan en person säga att jag är öppen två centimeter och en annan dan därpå säga att det inte öppnat sig alls!

Ni som ännu inte lyckats bli gravida kanske vill sluta läsa nu för jag hade själv blivit irriterad på det här inlägget om jag inte var gravid. Det är många hormoner i omlopp nu och ca 2 timmars sammanhängade sömn under de senaste dagarna så sorry för allt detta gnäll:

Både jag och E var så less när vi gick (stapplade, vobblade) därifrån men mest av allt var jag nog rädd. Här har jag gått runt med pyttiga förvärkar stup i kvarten som inte leder någonstans och tyckt att det gjort skitont. Hur kommer jag att klara av en riktig värk senare då? Hur mesig är jag? Sen kände jag mig värdelös som inte lyckats komma längre på dessa 7 dagar. Jag har fått jättelite sömn också så minsta lilla gör mig irriterad och grinfärdig. Jag ville gråta så fort jag såg den lilla vågen där de väger bäbisarna inne på undersökningsrummet, för att inte tala om hur gråtig jag blev när jag låg och tittade på Pyrets hjärtslag. Vanligtliv är jag ganska samlad men nu den senaste veckan kan jag gråta för ingenting.

Vi åkte på IKEA och i ren irritation och jävlaranamma gick jag jättesnabbt mellan hyllorna och nästan sprang ner och upp för trapporna. Det resulterade i att jag hade svinigt ont så att jag nästan inte kunde sitta ner i bilen efteråt. Grät en skvätt i bilen innan vi gick in på ICA för att köpa alldeles för mycket onyttigheter. När vi sen kom hem ringde mamma och jag kunde inte låta bli att gråta länge i telefonen. Jag grät för att vi inte kommit så långt som vi trodde men också av rädsla för hur satans ont det kommer att göra om bara förvärkarna gör såhär ont. Lite grät jag också för att jag känner det som om jag borde vara så himla samlad och stark nu på slutet, men det har jag tydligen inte har ork till att vara just nu.

Jag ska försöka ta mig samman och sova så att jag får tillbaka vettet. Tillbaka på ruta ett igen då. Varje sammandragning/värk känns väldigt onödig just nu fastän det gör ondare och ondare.

 

Åren går

13 juli 2012 19:55

Vad jobbigt att bm och förlossningen hade så olika uppfattning om hur öppen du är. Vet att råd just ni kanske inte är så lätt att ta till sig, men vila mycket! Även om du inte kan sova så vila. Det kommer att komma i gång när kroppen är redo. Då är det bra att ha samlat krafterna. För mig startade det mitt i natten och tog nästan ett dygn utan att jag sovit eller fått vila alls. Eftersom du är positiv till epidural så kommer du dessutom kanske få vila när den är satt också! Snart är bebisen ute!! Tänk på målbilden-er efterlängtade bebis!! Kraam

http://Arengar.wordpress.com

 

Mitt här och nu

13 juli 2012 20:12

Massor med kramar till dig! Du kommer att klara det även om det inte känns så nu. Jag har ju varit livrädd inför mina förlossningar men väl på plats har jag varit så "inne i det" så jag hann inte bli rädd. Ta hand om er! Hoppas att du har möjlighet till lite mer sömn innan det är dags att föda fram Åyret. Ni finns i mina tankar <3

http://www.mittharochnu.blogspot.com

 

Mikaela

13 juli 2012 20:31

Åh, vännen...vet precis hur det känns det där sista och när man gått över tiden. Man blir så frustrerad och man vill att bebisen kommer ut nuuuuuu!!!! Men snart, snart får ni träffa henne/honom <3 och jag lovar, man klarar mer än man tror när man ligger där....och dessutom är epidural finfina grejer ;) Ha en målbild i huvudet där Pyret ligger i dina armar, och tänk på den bilden varje gång det blir jobbigt.

Kramar!!!!!

http://aronividavarlden.blogspot.com/?m=1

 

Evelina

13 juli 2012 22:11

Värkarna är absolut inte onödiga, tänk att varenda värk är en värk närmare pyret. Kramar i massor!

http://cuteewe.blogg.se

 

Fia

13 juli 2012 22:22

Stackare!
Försök tänka att även förvärkarna är del av förlossningen, även om de inte kan uppmäta nåt så är du på god väg föda ert barn! Och epidural är underbart! :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...