Precis som Jenny-Maria tyckte jag att det var jobbigt att gå från ofrivilligt barnlös till lyckligt gravid för jag visste att andra nu skulle må dåligt bara av åsynen av mig och det gick inte att på något sätt förmedla till omvärlden vad jag och E gått igenom. Önskade att det kunde stå "vi kämpade" i pannan. Varje gång man skriver ett nytt inlägg med lyckligt innehåll får man lite skuldkänslor. Man får vara beredd på att förlora väldigt många vänner/läsare som helt enkelt inte orkar fortsätta följa med på resan, och det har man full förståelse för för man har själv lämnat bloggare som man innan följt nästan slaviskt. Var

Nu när barnet äntligen är ute och allt gått bra är det nästan ännu värre. Fastän man aldrig någonsin kommer att glömma vad man gått igenom så är man nu endast ofrivilligt barnlös i själen, tills den dagen man kanske vill ha ett syskon till sitt längtansbarn.

Till veckan blir det fest för famlijen och ett par vi delat barnlösheten med kommer att komma dit. Skillnaden är att vi lyckades med IVF och de fortfarande försöker. Vi fick barn den 14:e Juli på deras testdag där de tyvärr fick ett minus. Vi som kunnat prata om allt och stöttat varandra, hur ska vi umgås nu? Vad säger man? och hur blir man av med skuldkänslorna över att vara de som fick lyckas när våra släktingar inte gjorde det?

Det är svårt att gå från sorg till lycka. Ingen kan se in i vår själ och se hur barnlösheten förändrat oss och hur mycket vi fortfarande känner oss delaktiga i kampen om att få ett efterläntat barn. Det är många som byter blogg när de lyckats men jag har aldrig velat göra det eftersom jag vill bevara vår historia, den är viktig både för mig och för andra! Nu vet jag inte längre. Det är svårt att skriva om vardagen när den plötsligt är ljus istället för mörk och fortfarande få andra att förstå att man aldrig slutar att vara ofrivilligt barnlös.

Nu har vi fått papper med Anna-Veras personnummer. Vilken knepig känlsa att få se sitt lilla barns personnummer! Nyss var hon bara en dröm och något ouppnåerligt. Nu måste vi enas om och skriva ner hennes fullständiga namn så att det registreras. Vi slås hela tiden av att hon är en liten person som äntligen finns <3!