Idag träffade vi våra släktingar som också går igenom IVF. De som hade testdag för sitt andra försök samma dag som vi födde Anna-Vera. De är fortfarande kvar i kampen om det efterlängtade och det kändes så himla konstigt att åka dit och visa upp vårt lilla mirakel när deras inte finns till än. Eftersom det var flera andra släktingar i närheten tog vi inte upp barnlösheten utan antog att de visste att vi känner med dom. Vad ska man säga liksom? Ibland vill man ju inte prata om det och ibland vill man att andra ska fråga, men hur ska man veta hur de kände just denna dagen?

Lyckligtvis fick vi tillslut en chans att prata om det en stund innan det var dags för oss att åka hem. Det kändes jätteskönt att få dela erfarenheter tillsammans med dom och de kändes verkligen hoppfulla nu inför det sista betalda försöket. Hoppas att vårt besök hade lite lite med det att göra.

Idag fyller Anna-Vera två veckor. Har så svårt att förstå att det redan gått så lång tid! Hon har hela tiden sovit jättebra och länge varje natt men nu har hon börjat söka mer närhet. Hon vill ligga nära nära och amma helst hela tiden. Hon börjar äta lite smått och skyndar sig sen att somna så att hon får ligga kvar nära min kropp. Jättesvårt att sova sådär på sidan men det är värt lite ryggont <3.

 

Anna

28 juli 2012 17:42

Så bra om ni kunde ge dem hopp. Vi är ju verkligen bevis på att det oftast går vägen till sist :)

Och grattis Anna-Vera, tänk att det går så fort. Den här lilla pluttan blir två månader på torsdag! Hon och Anna-Vera kanske får bilda klubb, för den här lilla flickan vill också gärna snutta och vara klistrad vid mamma hela tiden, både natt och dag ;)

Många kramar till er!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

29 juli 2012 23:37

Ja jag hoppas att de kunde känna lite hopp, det verkade som det iallafall.

Åh det går så himla snabbt. Blir kul när de får träffas :).
Många kramar till er med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...