Livet har saktat ner och allting känns roligt igen. Vi är så bekväma med lilla Anna-Vera och kärleken mellan oss har heller aldrig varit större. Igår låg hon i sitt babynest på bordet när jag och E satte oss ner för att äta. Båda två började grina när vi såg på henne. Samma sak idag då vi åkte för att hämta hem en bil vi köpt. E körde först med Anna-Vera och jag åkte efter i vår andra mindre bil. Jag grät en skvätt över min fina familj som körde där framför mig.  När vi var framme kramades vi en stund utanför bildörrarna. E hade också tårar i ögonen.

Det är stort!

Anna-Vera och alla släktingar som står på kö tar upp all tid. Vi bara flyter omkring i ett väldigt lugn och bara myser. Det är verkligen en helt obeskrivlig känsla. Igår åkte vi tillbaka till BB eftersom hon inte ville ta bröstet riktigt och då visade det sig att hon inte sträcker fram tungan tillräckligt långt mot bröstvårtan så hon förstod inte att hon kunde suga. Vi fick med oss ett mellanlägg, en tunn plastbröstvårta som man lägger på bröstet. Nu fungerar allt kanon och vi fick till och med sovmorgon tillsammans med henne imorse. Hon känner igen E´s röst och blir lugn av de två visorna jag brukade sjunga för henne varje morgon när hon låg i magen.

Tack tack tack fina underbara ni för alla hälsningar och grattis <3 både E och jag blir alldeles gråtiga när vi läser dom! Vi är så glada att ni finns. Förlossningsberättelsen kommer förhoppningsvis imorgon.

Vår första morgon tillsammans <3!

Första blöjbytet hemma.

Anna-Vera två dagar gammal

Mamma EVL nyfödd (kejsarsnitt)

Nu har vi äntligen fått komma hem med lilla Anna-Vera. Vilken otrolig lycka! Vi blev kvar på patienthotellet en natt och där mådde lillan dåligt av allt fostervatten hon svalt att vi var tvungen att sitta uppe med henne hela natten för att hon skulle få ut allt. När vi ville åka på morgonen blev vi kvartvingade av en barnmorska som ville se bevis på att hon ammas riktigt.

Nu är vi iallafall äntligen hemma hela nya familjen. Börjar fila på en förlossningsberättelse redan ikväll tror jag medans det sitter färskt i minnet. Anna-Vera föddes klockan 8.59 och vägde 3580 gram, 50 cm lång <3. Närmast, och riktigt nära med sin gissning var Lilla jag!

Pyrets gissningslista:

 
Linnea - 29 Juni
Ett plus ett blir vadå? - Pojke, 7 Juli, 3330 gram och 49 cm
Åren går - Flicka, 7 Juli, 3995 gram och 51 cm
Sarah - 3875 gram och 51 cm
 C - Pojke, 10 Juli, 3240 gram och 52cm
Cecilia - Flicka, 10 Juli
Evelina - Flicka, 10 Juli, 3430 gram och 51 cm
Sara - Pojke, 11 Juli, 3435 gram och 50 cm
Amanda - Pojke, 12 Juli,
Bortom längtan - Pojke, 12 Juli, 3480 gram och 51 cm
Hanna - Flicka, 13 Juli, 3480 gram och 49 cm
William valde oss - Flicka, 13 Juli, 3560 gram och 51 cm
Lilla jag - Flicka, 14 Juli, 3690 gram och 50 cm
Candra - Flicka, 15 Juli, 3900 gram och 51 cm
Flugans mamu - Pojke, 15 Juli, 3450 gram och 49 cm
Kajsa - Pojke, 15 Juli, 3540 gram och 52 cm
Marielle - Pojke, 15 Juli, 3365 gram och 50 cm
Mitt här och nu - Flicka, 16 Juli, 3570 gram och 51,5 cm
Tea - Flicka, 16 Juli, 3560 gram och 51 cm
EVL  - Pojke, 17 Juli, 3648 gram och 51 cm
Aron i vida världen - Pojke, 17 Juli, 3597 gram och 51 cm
Du + Jag och framtiden - Pojke, 18 Juli
Lina - Flicka, 19 Juli, 3800 gram och 52cm

Anna-Vera född 14 Juli 2012 kl: 08.59

Anna-Vera är äntligen ute hos oss! Lycka <3

På väg till förlossningen <3

Förlossningens ctg visade på en ynka sammandragning/värk på 30 min, för självklart kom det ingen när jag la mig ner och vilade. Fick som mest ett värde på 54 innan det sjunk ner till 0 igen. Allt såg bra ut med Pyret som låg och sov under nästan hela testet. Självklart satte värkarna igång igen så fort jag fick ställa mig upp från sängen. Fick vanka av och an inne i rummet.

Efter ytterligare en timme fick vi träffa en läkare som kontrollerade bindan jag haft på mig hela morgonen. Det såg mest ut som flytningar med lite blod i. Efter en gynkoll konstaterade hon att det inte läcker fostervatten, huvudet ligger långt ner och tappen är förkortad och mjuk. Däremot är jag inte (!) öppen enligt henne! Herregud hur kan en person säga att jag är öppen två centimeter och en annan dan därpå säga att det inte öppnat sig alls!

Ni som ännu inte lyckats bli gravida kanske vill sluta läsa nu för jag hade själv blivit irriterad på det här inlägget om jag inte var gravid. Det är många hormoner i omlopp nu och ca 2 timmars sammanhängade sömn under de senaste dagarna så sorry för allt detta gnäll:

Både jag och E var så less när vi gick (stapplade, vobblade) därifrån men mest av allt var jag nog rädd. Här har jag gått runt med pyttiga förvärkar stup i kvarten som inte leder någonstans och tyckt att det gjort skitont. Hur kommer jag att klara av en riktig värk senare då? Hur mesig är jag? Sen kände jag mig värdelös som inte lyckats komma längre på dessa 7 dagar. Jag har fått jättelite sömn också så minsta lilla gör mig irriterad och grinfärdig. Jag ville gråta så fort jag såg den lilla vågen där de väger bäbisarna inne på undersökningsrummet, för att inte tala om hur gråtig jag blev när jag låg och tittade på Pyrets hjärtslag. Vanligtliv är jag ganska samlad men nu den senaste veckan kan jag gråta för ingenting.

Vi åkte på IKEA och i ren irritation och jävlaranamma gick jag jättesnabbt mellan hyllorna och nästan sprang ner och upp för trapporna. Det resulterade i att jag hade svinigt ont så att jag nästan inte kunde sitta ner i bilen efteråt. Grät en skvätt i bilen innan vi gick in på ICA för att köpa alldeles för mycket onyttigheter. När vi sen kom hem ringde mamma och jag kunde inte låta bli att gråta länge i telefonen. Jag grät för att vi inte kommit så långt som vi trodde men också av rädsla för hur satans ont det kommer att göra om bara förvärkarna gör såhär ont. Lite grät jag också för att jag känner det som om jag borde vara så himla samlad och stark nu på slutet, men det har jag tydligen inte har ork till att vara just nu.

Jag ska försöka ta mig samman och sova så att jag får tillbaka vettet. Tillbaka på ruta ett igen då. Varje sammandragning/värk känns väldigt onödig just nu fastän det gör ondare och ondare.

Nu plågar vi oss (eller rättare sagt mig) igenom en till prommenad och sen åker vi in till förlossningen på kontroll. Värkarna är intensivare och längre men med större uppehåll mellan. Hoppas på att jag öppnat mig iallafall någon centimeter till.

På en gång efter att jag pratat med personlen på förlossningen kände jag hur jag blev otroligt känslosam. Har låtit tårarna trilla lite över det som väntar. Det är både spännande och stort... men ändå lite skrämmande såklart.
 Kanske sjöng jag mina visor för sista gången för Pyret i magen alldeles nyss när jag duschade. Det borde ju bara vara någon dag tills vi får se och hålla honom/henne <3!

Pyrets gissningslista:

 
Linnea - 29 Juni
Ett plus ett blir vadå? - Pojke, 7 Juli, 3330 gram och 49 cm
Åren går - Flicka, 7 Juli, 3995 gram och 51 cm
Sarah - 3875 gram och 51 cm
 C - Pojke, 10 Juli, 3240 gram och 52cm
Cecilia - Flicka, 10 Juli
Evelina - Flicka, 10 Juli, 3430 gram och 51 cm
Sara - Pojke, 11 Juli, 3435 gram och 50 cm
Amanda - Pojke, 12 Juli,
Bortom längtan - Pojke, 12 Juli, 3480 gram och 51 cm
Hanna - Flicka, 13 Juli, 3480 gram och 49 cm
William valde oss - Flicka, 13 Juli, 3560 gram och 51 cm
Lilla jag - Flicka, 14 Juli, 3690 gram och 50 cm
Candra - Flicka, 15 Juli, 3900 gram och 51 cm
Flugans mamu - Pojke, 15 Juli, 3450 gram och 49 cm
Kajsa - Pojke, 15 Juli, 3540 gram och 52 cm
Marielle - Pojke, 15 Juli, 3365 gram och 50 cm
Mitt här och nu - Flicka, 16 Juli, 3570 gram och 51,5 cm
Tea - Flicka, 16 Juli, 3560 gram och 51 cm
EVL  - Pojke, 17 Juli, 3648 gram och 51 cm
Aron i vida världen - Pojke, 17 Juli, 3597 gram och 51 cm
Du + Jag och framtiden - Pojke, 18 Juli
Lina - Flicka, 19 Juli, 3800 gram och 52cm

Vecka 41 (40+2)

Suck, fortfarande hemma. Hade några rejält jobbiga värkar inatt som gjorde det svårt att ligga kvar i sängen. Det kommer fortfarande lite värkar då och då men det är oregelbundet och säkert ca 8-10 minuter mellan. Slemproppen verkar ha kommit ut helt nu men efter varje värk känner jag att det rinner till, mer som vatten. Är lite rädd att det är fostervatten så jag ska nog ringa in till förlossningen lite senare och fråga. Sist sa de att jag skulle gå runt med binda ett tag för att se men det är ju jättesvårt att veta.

Än så länge - vetekudde is the shit! Jag är hungrig hela tiden och konstanta sammandragningar som ibland gör mig yr. Försökte ta en prommis igår innan vi la oss och sov - på E´s begäran som blir jätteglad varje gång jag har ont :). Att ha rört på sig gjorde susen för värkarna men jag lyckades ändå somna in mellan värkarna när jag tagit två alvedon.

Magen har ju fått för sig att bli stenhård nu också istället för lös. Tack för det! Vet inte om det är därför hela magen och ryggpartiet gör ont konstant. Vill så gärna att bäbisen ska komma ut någon gång.

Vecka 41 (40+2)