Idag är det hela tre veckor sedan lilla Pyret kom ut till oss. Det känns fortfarande som om det var igår samtidigt som vi har svårt att förstå att hon inte funnits här hela tiden. Det är verkligen spännande att lära känna henne mer och mer för varje dag och se att hon blir mer och mer van med livet här hos oss.

Precis som jag misstänkte och skrev någon gång i vecka 36 så saknar jag faktskt att vara gravid. Hela resan från pluset till förlossningen var så otroligt efterlängtad och nu såhär i efterhand känns det som om det gick alldeles för fort. Man glömmer ju hur det kändes när de rörde sig där inne och jag kommer inte ihåg hur det var att smeka på magen och känna små knän som strök på insidan.Jag saknar att ha henne med mig hela tiden nära nära. Nu ligger hon i babygymmet och det känns alldeles för långt borta, trots att det bara är några meter ifrån mig. Jag vet att jag har problem att släppa saker, tycker att tiden går alldeles för fort nu också och får lite panik när jag tänker på att jag kommer att glömma hur hennes gråt låter och hur liten hon verkligen är nu. Önskar jag kunde frysa tiden och spara just detta ögonblick för evigt.

Jag fotar och filmar och gör små avtryck med hennes fötter för att försöka spara så mycket som möjligt av känslan men jag vet ju att det inte går. Det är svårt att släppa taget och låta tiden gå.