Några dagar efter A-V´s födsel kom det ett brev från Falun där de frågade om förlossningen, kön, vikt, längd och namn på bäbisen. Jag har fyllt i alla uppgifter och under "övriga kommentarer och frågor" skrev jag ner något som ska likna ett tack och jag försökte skriva hur lyckliga vi är för deras hjälp. Tanken är att vi ska bifoga en bild också. På något sätt känns det lite pyttigt, mitt tack alltså. Hur säger man tack för en sån stor gåva? Hur säger man tack för barnet som nu betyder allt för oss?

Falun, tack för ALLT!

Nu passar den, längtansmössan som min syster gjorde och som legat i hemliga lådan så länge <3

knipövningar, jag önskar jag ägnat lite mer tid till det. Och när ska man våga titta efter hur man ser ut därnere? Och sex, kommer man nånsin vilja igen och hur kommer det att vara? När får man isåfall tid? när barnet är på konfirmationsläger? ;-)

vikten. -15 kilo på 2-3 veckor, yey! Vägde jag verkligen 18 kilo mer än normalt!?

muskler, jag hade sånna förut i magen men nu är de spårlöst försvunna. Är lite amazed över att jag kan stå upprätt utan att automatiskt vikas dubbelt. Längtar till min första sit-up, det kommer antagligen kännas som den första någonsin.

A-V har sovit mellan mig och E i sängen, i sitt babynest. Det har gått jättebra hitills att somna med henne mellan oss, ibland har jag fått ligga nära nära med ansiktet så att hon kan trycka upp sitt lilla ansikte nära mig och snosa tills hon somnar. Men så efter den första amningen runt kl 3 vägrar hon somna så fort jag lägger tillbaka henne. Hon sprattlar och gnyr och låter för att hålla sig vaken. Ingenting hjälper förutom att lägga tillbaka henne vid bröstet och låta henne snutta sig till sömns. I flera nätter har jag fått sova på sidan tillsammans med henne upptryckt mot min mage. Det verkar som om hon behöver mycket närhet. Detta resulterar i nackspärr hos mig och trötta föräldrar.

Små sprattlande fötter <3

Trött pappa och vaken bäbis.

Inatt provar vi att lägga henne i sin egen spjälsäng som står bredvid vår säng. Kanske accepterar hon att sova själv om jag lägger över henne där efter amningen. Det klarar hon nog, frågan är om jag klarar att vara ifrån henne :) Det är ju mysigt också.

Status än så länge :)

Idag är det hela tre veckor sedan lilla Pyret kom ut till oss. Det känns fortfarande som om det var igår samtidigt som vi har svårt att förstå att hon inte funnits här hela tiden. Det är verkligen spännande att lära känna henne mer och mer för varje dag och se att hon blir mer och mer van med livet här hos oss.

Precis som jag misstänkte och skrev någon gång i vecka 36 så saknar jag faktskt att vara gravid. Hela resan från pluset till förlossningen var så otroligt efterlängtad och nu såhär i efterhand känns det som om det gick alldeles för fort. Man glömmer ju hur det kändes när de rörde sig där inne och jag kommer inte ihåg hur det var att smeka på magen och känna små knän som strök på insidan.Jag saknar att ha henne med mig hela tiden nära nära. Nu ligger hon i babygymmet och det känns alldeles för långt borta, trots att det bara är några meter ifrån mig. Jag vet att jag har problem att släppa saker, tycker att tiden går alldeles för fort nu också och får lite panik när jag tänker på att jag kommer att glömma hur hennes gråt låter och hur liten hon verkligen är nu. Önskar jag kunde frysa tiden och spara just detta ögonblick för evigt.

Jag fotar och filmar och gör små avtryck med hennes fötter för att försöka spara så mycket som möjligt av känslan men jag vet ju att det inte går. Det är svårt att släppa taget och låta tiden gå.

Det är hög tid att lämna skriva i och lämna in pappren med Anna-Veras fullständiga namn. Vi har vetat länge vad hon ska heta men dragit oss ett tag för att verkligen skriva ner det. Anledningen är inte tvivel från vår sida utan har att göra med dumma kommentarer från mestadels äldre medlemmar i släkten på bådas sida. Vissa har problem med hennes första namn, Anna-Vera medans andra har problem med mellannamnet. Varför folk tycker att det är fritt fram att säga att det namn man valt till sitt barn är rent av fult förstår jag inte.

Föresten, det här med att folk tycker att det är ok att lägga sig i... det gäller tydligen både när man är gravid och när man har fått barn. Förr var det magen som var för liten, för låg eller för stor, nu är det A-V som gäller.  Vi har fått höra det mesta vid det här laget. Några tycker att A-V är mörk i huden och försöker tipsa om gulsot hela tiden. Någon frågade rakt ut om vi kommer ihåg att smörja henne om stjärten och någon påpekade att man måste koka napparna... som om vi inte skulle ha en aning om hur man tar hand om barn. Jag vet att det är i all välmening men när man tipsar om sånt som är common knowledge blir jag irriterad och tar det lite personligt, som om de inte tror att jag kan ta hand om mitt eget barn.

Sen verkar det vara något med att byta blöja också. Det verkar vara en sensation hos vissa. Vid flera tillfällen har folk slagit sig ner bredvid mig och verkligen stirrat när jag bytt på A-V. Jag förstår inte vad grejjen är?! Vid några tillfällen har jag försökt smyga iväg och även låst dörren efter mig för att få vara i fred.

När vi kom ut som ofrivilligt barnlösa var det minsann ingen som frågade eller tipsade om något. Då var det vår ensak. Tänk om någon visat så stort intresse för oss för ett år sedan.

Iallafall, vårt lilla mirakel ska heta Anna-Vera Tintin.

Bild från E´s sista dag hemma med oss innan det var dags att återvända till jobbet. Han har förbjudit mig att skicka några mms till honom under dagarna eftersom han blir alldeles gråtig <3

Idag var det dags för den första dagen hemma som mammaledig utan E. Jag vaknade upp med tanken "vad gör man?". Tala om ovan situation! A-V hade varit lite kinkig under natten så hon hade tillslut fått somna under min arm efter amningen. Hon brås på sin mor och verkar vara morgontrött så jag fick väcka henne kring klockan 10.

Vi spenderade dagen tillsammans med en vän och hennes lilla tjej på 2 år så min och A-V´s tid tillsammans bara vi två blev kanske inte så lång. Vi startar vårt nya liv lite försiktigt och lär känna varandra mer och mer.

A-V kraschade i gymmet efter en dag hos blivande lekkamraten C.

A-V 19 dagar <3