Ikväll har vi suttit på försäkringskassans hemsida och planerat för föräldraledigheten fram till sommaren. Jag går tillbaka till jobbet 40% (dvs varje tisdag och onsdag) och E jobbar varje Torsdag och Fredag. Måndagarna får vi tillsammans. Alldeles nyss satt vi vid samma skrivbord med magen i vädret och planerade för ett hel nytt liv som kändes så overkligt. Nu helt plötsligt ska jag lämna över till E. Den där fullständiga mammaledigheten är snart över. *snyft*

Anna-Vera fyllde 6 månader i Måndags och det firade vi med att åka pulka för första gången.

Det börjar kännas bekant i magen kring äggstockarna, ilar och drar men fortfarande ingen mens. Funderar lite på när/om den tänker komma tillbaka. Kommer faktiskt inte ihåg hur det var innan alla mediciner men jag tror att jag hade mellan 38-50 dagar mellan cyklerna och att den även kunde hoppa över någon månad om den kände för det. Kommer också ihåg att jag oftast hade en fruktansvärd mensvärk. Inte så som endometrios men nog för att jag har både legat på golvet på kontoret och varit tvungen att i smyg knäppa upp byxorna under bordet mitt i ett möte på jobbet.

Jag ammar fortfarande på natten, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Kanske kommer den inte igång förens jag slutat helt. Alla säger att första mensen är väldigt riklig och att det gör satans ont. Tänker på hur stor slemhinnan måste vara nu. Tänker på när den ska ut! Hua.

Undrar också hur det känns att få mens utan att hela världen ska rasa.