Nu har äntligen förkylningen gett med sig och vi spenderade hela gårdagen med att städa ut den. Imorse firade jag och A-V genom att åka på babysången. Vi missade förra veckan så det var länge sedan vi var där. På en gång vi kom innanför dörrarna sken hon upp. Det var så roligt att se! När vi satt i ring och sjöng de första låtarna fnittrade hon förnöjt och stod upp i mitt knä hela tiden.

Imorse började vi misstänka möjlig UVI igen. Kisset luktade lite märkligt. Ja vi luktade båda två :/ man blir grymt oäcklad som förälder tydligen. Har föresten blivit en sån där som luktar efter bajs på utsidan blöjan, fastän det var typ det äckligaste jag kunde tänka mig och fastän jag sa att jag aldrig skulle göra så... Iaf så ser vi inga tecken på uvi just nu men håller koll på om hon får feber. Hoppas verkligen inte att hon får det igen. Inte bara för att det är jobbigt för henne utan också för att det antagligen skulle innebära ett fel i njurarna som måste opereras :(.

Idag frågade Es syster när vi ska ha barn igen. Det är indirekt en fråga från min svärmor för så är det alltid. Känns konstigt att de redan tänker på sånt. De fick inget svar. Vi vet ju inte ens om vi kan igen. Vi vet bara när vi vill börja försöka men det är privat. Vore skönt om inte hela släkten vet om allting i förväg denna gång.