Debatten om surrogatmödraskap fortsätter. Idag skriver VK såhär. "Surrogatmödraskap orimligt och ovärdigt". De som skrivit detta är olika läkare samt en riksdagsledamot i KD. Där menar dom att det är fel för att önskemålet att skaffa barn ligger hos de vuxnas intressen och inte hos barnet...

Men ALLA som skaffar barn gör ju det av egoistiska skäl?! Det är klart att det är egoistiskt.

Det enda undantaget jag kan se där man inte "skaffar" barn av egoistiska skäl är om man blir utvald att föda jesusbarnet som ska komma och rädda världen. Hur kan ett barn komma till världen av egna intressen undrar jag?

Det är så orättvist att återigen särskilja barnlösa från resten av befolkningen, enbart på grund av att vi behöver hjälp med livets absoluta startskede. Istället för att slå på de som redan ligger kan man ta en debatt där det verkligen behövs. Hjälp de barn som blir till utan att vara önskade, de som lever i hemska hemförhållanden eller de som hamnat i utanförskap. Barn som är så otroligt efterlängtade att föräldrarna gått genom helvetet och tillbaka de kommer att ha det bra. De är älskade tillochmed redan innan de finns till. Självklart ska det finnas regler för hur det ska gå till, precis som det finns för IVF. I Sverige är vården bättre både för barnet och den födande kvinnan. Den nyfödda kommer direkt till föräldrarnas armar.

Det känns som att ännu en gång har okunniga människor, utan någon empati eller fantasi, uttalat sig. Dom tror att barnalängtande människor ska springa omkring och betala vem som helst för att föda deras barn. Inte en tanke på själva processen. Den långa vägen fram till beslutet. Att det har med själva livet att göra.

Artickeln avslutas med "Att adoptera eller helt enkelt leva utan barn är ett helt acceptabelt liv." Till författarna av skulle jag bara vilja säga: Prova på att leva som ofrivilligt barnlös i en vecka och skriv sedan om precis allt ni just gått ut i pressen med.