Röntgen i förrgår gick bra. Det var tre trötta familjemedlemmar som checkade in i centralreceptionen på Onsdagsmorgonen. A-V har ju haft feber sen i Måndags men eftersom urinprovet inte visade på någon UVI *yey* så var det helt ok att undersöka henne. Hon hade 39.2 hela natten innan och låg och vred på sig mest hela tiden men innan vi åkte iväg till sjukhuset var hon tillfälligt feberfri.

Vi irrade bort oss en smula men hittade tillslut rätt och träffade väldigt trevliga sköterskor på barnavdelningen. A-V fick läggas på den stora britsen och där blev hon avklädd och tvättad på nederdelen av kroppen. Efter det fick hon en bedövningssalva som skull ta bort obehaget iallafall längst ut. Jag och E distraherade henne med en sängmobil föreställande flygande clowner med badringar kring midjan. A-V låg snällt kvar på rygg och pratade högljudt med alla i rummet.

Instrumenten de använde är precis likadana som TF använde när jag skulle spola äggstockarna. Ett långt smalt plaströr och en liten uppblåsbar ballong i änden. De förklarade vad de skulle göra med A-V och demonstrerade genom att blåsa upp ballongen. Jag kunde inte låta bli att rysa. Det skulle göra lite ont på henne fick vi förklarat men det fanns ju liksom inte så mycket de kunde göra åt saken. Förhoppningsvis gjorde det inte lika ont att fästa ballongen i urinblåsan som det gjorde att fästa den i livmodertappen.

Sköterskorna genomförde ingreppet jättesmidigt och ganska fort. A-V är ganska stark och de var tvungen att hålla henne nere ganska hårdhänt. Hon började gråta och kämpa emot. När hon skrek "mamma" var jag nära på att rycka upp henne därifrån men sekundrarna efteråt var det färdigt. A-V hämtade sig nästan på en gång så det var nog inte så farligt. Jag fick ge henne en medicindos med banansmak från en spruta och sen satte vi på henne en blöja som också höll slangen och en liten dosa på plats. Vi hade tid på röntgen klockan 10 och fem minuter i anmälde vi oss i receptionen. Jättesmidigt tyckte vi men tyvärr så hade de en patient före oss som det var väldigt svårt att få några bilder på. Väntetiden på fem minuter blev istället två timmar.

A-V somnade som tur var i mitt knä ett tag. Resten av tiden åt hon majskrok och päronpuré samtidigt som hon tittade på när några barn lekte i lekhörnan. Vi tackade gudarna att vi fått ett sånt lugnt barn som är nöjd bara av att sitta i knät ett tag. Läkarna kom hela tiden ut och ursäktade sig så himla mycket. När det äntligen blev vår tur visade de in oss till röntgenavdelningen där en väldig maskin stod och väntade. Jag och E fick på oss varsin blyrock. De kopplade upp A-Vs kateter mot en droppställning och började sakta fylla hennes lilla blåsa med vätska. När hon började kissa skulle vi få henne att ligga helt stilla. Inte det lättaste vi gjort men med hjälp av en liten skallra och en sköterska som höll i hennes små ben så gick det bra. De tog några bilder när bläsan fylldes på och en filmsnutt när hon tömde den. A-V verkade inte alls besvärad av katetern när den drogs ut. Svar kommer om någon dag men jag är inte lika orolig längre eftersom hon inte fått något återfall av infektionen.

Nu är vi hemma och hon är som vanligt igen förutom små febertoppar som vi tror hör ihop med någon hörntand som antagligen är påväg.

A-V 8 månader:

Håller på med tungan hela tiden. Lipar och känner på tänderna.

"Sjunger" med när jag sjunger på visor hon känner igen.

Kan ta riktiga steg när vi hjälper henne att stå.

Är väldigt stadig och vill stå hela tiden.

Kan ställa sig upp själv om hon får tag om mitt finger.

Vinkar hejhej och hej då.

Kan säga "mamma" "pappa" "tutten" "där" "titta" "Anna"

Tittar efter mamma, pappa, lampan, katten.