Undrar verkligen vart mensen tog vägen. Trodde ju att den skulle komma för någon månad sen men efter nån droppe blod så kom det inget mer. Går runt och känner som om jag har konstant ägglossning ungefär. Det ilar och drar och spänner. Ofta fantomsparkar det. Men ingen mens. Har ju ingen aning om den ens kommer tillbaka. Det var väldigt länge sen jag var utan hormoner nu och jag gissar på en cykel som är alldeles för lång. Det strulade ju redigt där i början innan vi åt pergotime.

Jag ammar fortfarande lite morgon och kväll så det har säkert något med det att göra. Längtar verkligen inte efter den men det skulle vara skönt om jag fick lite ordning på den iallafall. Irriterande också att känna ägglossningskänningar när jag vet att jag inte har någon egen ägglossning.

Igår åkte vi till styvpäronen för att fika. Samtalet gled in på barn och de fiskade väl lite skulle jag tro om hur det blir framöver. De har nämligen redan börjat tänka på fler barnbarn.  E´s pappa tror fortfarande (!) väldigt bestämt att våra problem berodde på att jag tränade så mycket. Både jag och E rättade honom men han vägrade ändra åsikt. Han fällde någon kommentar om att det säkert hade "rättat till sig" nu och att det kunde börja "ploppa ut" barn när vi minst anar det. Jag svarade med "om vi skulle bli med barn nu plötsligt på egen hand så skulle jag gå ut och köpa en jävla massa trisslotter".