A-V har fått sin sjunde tand. Nu kan hon bitas utav bara den. E har gjort misstaget att sticka in fingret i munnen på henne några gånger men kommer nog att akta sig för det framöver. Tre småtänder sitter i underkäken och fyra på ovankäken. Vi får det aldrig på bild för det är tydligen topphemligt men hennes fina framtänder har en liten madonnaglipa som kommit nu på slutet. Någon annans bäbis som fått något liknande? Undrar om det växer bort med tiden. Det ser iallafall otroligt gulligt ut nu när hon ler.

Hon visar mer och mer att hon faktiskt har ett humör. Speciellt svärmor och svärfar har svurit på att hon aldrig någonsin kan vara "besvärlig" och att hon är världens lugnaste tjej. Nu efter åtta månader har de fått se att även hon kan ställa till med skrikkalas. Det beror väl på att hon nu kan krälkrypa och klättra fram till det man vill istället för att sitta snällt och vänta på att bli underhållen.

På Söndag är det familjegudstjänst i kyrkan och vi i babysången ska framträda med några visor och ramsor. Det kändes så märkligt när körledaren sa att vi är gruppen med de stora barnen. När hände det?! Sen är det slut och vi blir inte kallade till någon mer grupp förens hon fyller 5 år då de har någon sorts reunionsånggrupp. Jag har svårt att ens tänka mig hur hon kommer att vara som femåring men inser att det bara kommer att smälla till så är vi där.

Här är en bild på den vanligaste vardagssituationen här hemma. A-V har precis ätit frukost och det är äntligen dags för mig att få lite flingor och mjölk. Då tittar hon på mig med denna minen och en speciell doft sprider sig i köket. Minns inte sist jag åt frukost utan att först behöva byta bajsblöja. Vill inte minnas det heller, detta är mycket bättre!